En tanke i natten
Är det någon annan som tycker att det där SB12 boost ser ut som diskmedelstabletter?
(Ja, jag vet att jag är knäpp. Man blir sån av sömnbrist har jag hört.)
Kan själv!...
Kolla varifrån!
Kan själv!
Idag för fyra år sedan...
föddes en liten flicka. Hon var alldeles röd och skrynklig och hade jättemycket mjukt, svart hår. Igår var hon nyfödd, idag är hon fyra år och så underbar att hon tar andan ur mig varje dag.
Hon är den snällaste och mest tålmodiga storasyster man kan tänka sig, hon är lugn ibland och full av bus ibland. Hon kan sitta och pyssla i timmar med stämplar och färger,
med dockorna och dockskåpet och hon älskar böcker och sånger.
Varje dag utvecklas hon mer och mer mot en helt egen individ, med egna idéer och egen smak.
"Jag vill inte ha några svarta, gråa eller bruna kläder" sa hon till mig härom dagen.
Och så är hon så smart så jag blir rädd ibland.
Hon kan i stort sett alla bokstäver och älskar att skriva. Hon klarar av datorn själv och har nyss lärt sig höger och vänster och är en riktig baksätesförare.
Hon har gjort ett jättesprång framåt i sin sociala utveckling och har börjat ta kommandot bland sina jämnåriga. Hon älskar att hjälpa till i köket, och bakar muffins helt själv bara man säger måtten till henne och sköter ugnen.
Hon lagar gärna mat, vare sig det är att skala potatis eller skära falukorvsskivor.
Ibland går tiden med henne alldeles för fort.
Men det är också viktigt att komma ihåg att hon fortfarande är ganska liten och
ibland vill hon bara vara bebis och då får hon vara det.
Den bästa stunden på dagen är läggningen. Då väljer hon vilka böcker vi ska läsa, sen ligger vi en stund och busar och pratar och sedan sjunger jag för henne. Jag sjunger samma sånger som min mamma sjöng för mig; "Fem smutsiga små fingrar", "Sov du lilla videung", "Trollkarlen", "Trollen i luftballongen" och så några egna favoriter,
"Balladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind" och "Dansa samba med mig".
Idag skulle hon få bjuda på glass på dagis, men igår eftermiddag fick hon jättehög feber och var lite okontaktbar för en stund. Det skrämde nästan vettet ur mig. Med alvedon piggnade hon till, men inatt hade hon över 40 grader igen, så nu tar vi mysvecka hemma istället. Kalaset har vi på lördag, med specialbeställda tårtor med Snövit på.
I eftermiddag när pappa kommer hem ska hon få sitt paket, en ritbräda till sitt tv-spel.
Men nu när hon har fyllt fyra år tycker jag att det räcker. Jag vill ha kvar min lilla tjej ett tag till. Den där tjejen som fortfarande tycker att jag är bäst i världen, hon som skulle kunna äta korv stroganoff till middag varje dag och som kryper upp i mitt knä och viskar:
"Jag älskar dig ända bort till Spanien utan att åka flygplan".
Jag älskar dig också min fantastiska flicka. Grattis på födelsedagen!
Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.
Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.
Dunderklumpen
och Lejonel 
(Brallor och pannkaka!) och En Dum En 
(Och jag e inte klok!) och sötnosen Pellegnillot 
. Och förutom alla underbara figurer så finns det så ljuvliga sånger så man blir varm ända in i magen. Vi tar väl ett par favoriter va?
Åh nej!
Kolla varifrån!
Snövit är giftad igen! Mamman har varit kreativ och knåpat ihop en säng, komplett med kudde och blommor!
Mutkolv
Lilla familjen har återigen njutit av en ledig fredag tillsammans. Efter en ypperligt lat förmiddag gjorde vi oss till slut iordning för en ärenderunda.
Vi började på Plantagen. 50% på alla gröna växter var precis vad den här familjen behövde efter det att alla våra hyacinter och amaryllisar kroknat rejält sen ett par veckor tillbaka. Sanna fick välja blommor till sitt fönster, hon tog fyra primula i olika färger. Mammas flicka. Köksfönstret och vårt sovrumsfönster fick också lite pigga gröna växter och jag köpte även en garderobsblomma att ha i gillestugan. Jag har fixat ganska mycket därnere för att få en mysig miljö att spela Wii i. Efter Plantagen åkte vi ner till Backaplan. Jag behövde en ny ansiktskräm (min hud är som fnöske såhär års) och Jesper växer ur sina kläder fortare än jag vill medge så vi behövde påfyllning i byrålådorna. När vi kommit ner slår det oss att Sanna behövde få sin andra pandemrix-spruta så hon och maken åkte för att ta den medan jag tog Jesper i Jennys superba Didymos-sjal och gick på shoppingrunda. Efter jag fått köpt min ansiktskräm såg jag att de reade prydnadskuddar på Hemtex, så jag fick tag på två okej kuddar att fortsätta pimpa gillestugan med. Sedan till Kapp-Ahl där de hade "ta tre betala för två"-erbjudande på bebiskläder, så det kändes skönt. Jag slog till på stl 80 direkt så kanske vi kan ha plaggen i mer än tre veckor... Men nu har vi, emot bättre vetande, tagit ner gåstolen från vinden (och satt upp grinden i trappan). Har gör ingen ansats att rulla alls så nu har vi satt honom i träning. Börjar han bara röra lite mer på sig så jämnar han förhoppningsvis ut sig, och han har nog fått lite kläm på det. Han accepterar den ganska länge, men han får inte vara för länge i den. Men tillbaka till dagen.
Efter väl förättat värv messade jag maken som ringde upp, de var strax färdiga och det hade varit tur att det var han som var där med Sanna istället för den blöthjärtade modern, för det hade varit strid från första foten in i mottagningsrummet tills plåstret satt på armen. Det är lite konstigt, för hon har varit hur cool som helst med sprutan sen hon fick den första. Fast fadern hade lovat henne en leksak och det fick hon. En Snövit-barbie med tillhörande dvärgar (eller Små män som Sanna kallar dem. Tre år och redan politiskt korrekt.) och massa annat småplotter. Dyr som skam var den, men oj vad hon har lekt med dem. Inte ett ords tjat om tv, dator eller tv-spel har det varit, tack och lov. Nu ikväll under nattningen avslöjade hon för mig att Snövit låg nere i dockskåpet och var "giftad". "Har hon gift sig?" frågade den korkade modern. Ack nej, stackars Snövit är förgiftad och imorgon ska de små männen försöka väcka henne med en puss... Vi får hålla tummarna för att det lyckas!
Ikväll har maken varit iväg och spelat pingis och barnen somnade snäppet sent men det har ändå varit en mysig kväll. Före läggdags myste vi i soffan med ostbågar och "Dunderklumpen". Det var Sannas första möte med denna klassiker, och det var kärlek direkt. Men den är så lång så hon får se klart den imorgon.
När maken kom hem ikväll hade han kramp i ena sidan på ryggen. Men han fick inte omedelbar sympati - den grymma hustrun kom med en kommentar om att han faktiskt är över trettio nu och det kanske är dags att börja stretcha? Men sen fick han omvårdnad i form av massage och tigerbalsam, så jag tror han förlät mig.
Nu sover resten av familjen förutom den här nattugglan som ska in och titta till Sanna en gång till för att kolla att hon inte har blivit dålig av sprutan. Men innan dess har jag ett par Sannaord att dela med mig av:
med en enda gång - med en gång
gos-dag - en dag då man inte behöver gå till dagis
mammaglass - sandwich
läffstift - läppstift (eller läppcerat egentligen)
Luficer - Lucifer (katten i Askungen)
Nej, nu får det vara bra. Godnatt!
(En sån här var det hon fick, fast utan huset.)
Skräms inte sådär!
Brutalt uppvaknande
Idag har jag storstädat i källaren, lekt med barnen och bakat bröd, trots att Jesper bara sovit två femtiominuterslurar. Maken har påbörjat en pulverkur så jag frossade i en stor kycklingsallad till middag. Sanna är också nöjd, hon kommer få spaghetti och köttfärssås och korv stroganoff till middag så ofta hon vill. Vilket är varje dag.
Men jag har haft en konstig dag i huvudet, jag har känt mig helt tom. Synapserna har vägrat sarmarbeta och det var gudomligt skönt att båda barnen var helt slut de med och sov som två små grisar redan tjugo över åtta. Maken var också rätt mör och sov en halvtimma efter det att han kommit hem, så jag dök i pyjamasen och klättrade upp i sängen med laptop och oengagerande tv så fort disken var undanplockad.
Så här är jag nu. Det har varit slösurfande växlat med "2½ män" och nu lite "Raw". Som avslutning blir det en omgång Scrabble och sen sova! Det var min actionpackade måndagskväll. Det ni! Godnatt!
Ett nödrop!...
Kolla varifrån!
Ett nödrop! Mamma försöker förgifta mig. Potatis-palsternackspure är skitäckligt!
Morfar-bus
Kolla varifrån!
Morfar-bus
Om pojkar och flickor
Jag har flera gånger i den här bloggen skrivit om sånt som anses vara "pojkigt" respektive "flickigt". Själv är jag inte så petig om man säger så. Ofta när Sanna var liten fick jag frågan om hon var en flicka eller pojke, enbart baserat på att hon kanske hade mörkblå bamsedress och rosa crocs. Jag har också skrivit om när jag bestämde mig för att bojkotta Kapp-Ahl när jag var på jakt efter jeans till Sanna när hon var ca 1½ år och på flickavdelningen fann jeans med "low waist & tight fit". Vansinne. Och få mig inte ens att börja prata om bikinis till tvååringar, då går jag fullständigt i spinn. Jag köper faktiskt ofta kläder från "pojkavdelningen" till Sanna, mest av den enkla anledningen att de kläderna både passar bättre och tål lite mer.
Sen får jag väl medge att jag plockat bort det allra mest illrosa ur Sannas bebisklädlåda när jag skulle ta fram kläder till Jesper, men han har haft allt från rosa pyjamasar till bodys och hängslebyxor. Och när jag behövde nya nappar till honom köpte jag rosa utan att blinka - även om det mött ett och annat höjt ögonbryn från andra vuxna.
Vad leksaker beträffar har vi gett Sanna allt från parkeringsgarage till tågbanor och gräsklippare - men favoritleksakerna är ändå dockorna. Men vi har iallafall gett henne möjligheten att välja.
Målet är att vara lika öppen med Jespers leksaksval. Han kanske väljer att leka med bilar - men skulle han välja dockorna precis som storasyster så får det bli så.
Anledningen till att jag skriver om detta just nu är ett inlägg från Korvasbloggen, en av mina favoritpappabloggar. Det handlar just om pojkar och flickor och kläder och är så förbaskat vackert skrivet att jag faktiskt fällde en tår. Och om samma situation skulle uppstå för mig i framtiden, då hoppas jag att jag minns det här inlägget och finner samma självklara lösning som kvinnan i bloggen.
Heja Frölunda!...
Kolla varifrån!
Heja Frölunda!
Jag - en bakåtsträvare
Jag har sett flera fina pjäser av klassiskt stuk. När jag konfirmerades (dvs. för femton år sedan...) fick jag i present av min syster att gå och se Romeo och Julia som balett på GöteborgsOperan och det var jättevackert. Under gymnasietiden gjorde Teater Bopha en underbar tolkning av Illiaden och Odyssén med väldigt enkla medel som gjorde mig varm i hjärtat. Kristina från Duvemåla faller kanske inte under gamla klassiker, men var också väldigt vacker och utförd i den tidsanda som den utspelade sig i (bortsett från sångnumrena kanske).
Det tråkiga är att jag verkligen älskar att gå på teater, men jag står inte ut med mörka, dystra pjäser. Jag vill gå på teater och må bra, och då menar jag inte att det behöver vara revy eller fars eller ens lyckliga slut. Äh, jag kommer ingen vart i det jag vill säga, det är väl bara att konstatera att jag helt enkelt är en bakåtsträvare.
Jag läste i en bok en gång att det finns tre typer av människor: Den första är människor som lever i dåtiden, sådana som längtar tillbaka till en annan tid och kanske räds framtiden. Den andra är nutidsmänniskor, de lever i stunden och njuter av att finnas till här och nu och varken blickar framåt eller bakåt. Den tredje är framtidsmänniskor, personer som har så bråttom med att se framåt och planera för framtiden så de glömmer att leva i det som finns just nu.
Nu tror jag ju inte att det är fullt så enkelt att kategorisera mänskligheten, jag är iallafall en salig blandning av alla tre. Men när man är småbarnsförälder så är det nog svårt att hinna med något annat än precis just nu, även om jag nog är mer orolig för framtiden nu än vad jag var innan jag fick barn.
Såhär går det när man har för många tankar i huvudet på en dag, det blir en salig röra av dem. Jag avslutar med en Sannaanektot så det blir lite muntrare toner:
Imorse, vid frukosten:
Sanna: Mamma, var är pappa?
Jag: Han jobbar.
Sanna: Idag igen?! Han är en riktig jobb-tuta!
Papper ?r...
Kolla varifrån!
Papper ?r godis!
Mmm... Morot!...
Kolla varifrån!
Mmm... Morot!
Vinterskulpturer
Kolla varifrån!
Vinterskulpturer
En blogg i natten
Men det är inte så mycket action på lilla familjen just nu. Vi har varit hemma ganska mycket, bara gonat oss i brasvärmen och barnens leenden, Sannas hyss och Jespers framsteg.
Men idag var det slut på ledigheten, iallfall för makens del. För imorse ringde hans klocka okristligt tidigt och han fick smyga ur sängen, vilket inte är helt lätt när den är belamrad med barn. Han kom hem kvart över sex, åt middag och när klockan var kvart i åtta snarkade han gott på soffan. Där ligger han för övrigt ännu. Jag kunde dock fortsätta att njuta av lite ledighet ett tag till, Sanna vaknade vid halv åtta och lömsk som jag är hade jag stoppat in Snövit i videon här i sovrummet och kunde således slumra en timma till... Säga vad man vill om mina barn, men de är väldigt snälla på morgonen!
Imorgon skall Sanna till dagis ett par timmar och hon ser INTE fram emot det. Tråkigt, för det gick väldigt bra före jul. Jag hoppas att det ändå ska gå bra imorgon utan alltför många tårar och att hon ska komma in i dagislunken igen. För visst har vi det bra här hemma tillsammans, men det ÄR skönt att kunna åka på mammafika utan en uttråkad nästan-fyraåring och vi ska ju vara hemma i ett och ett halvt år till med lillebror och hon riskerar att bli väldigt socialt isolerad om hon inte får träffa barn i grupp. Det kommer nog inte göra skolgången lättare för henne senare.
I söndags var jag, maken och svärmor och såg Mölndalsrevyn "Vårdslöst - en akut revy". Jag är uppvuxen med Mölndalsrevyn. Min pappa och storasyster var scenarbetare där i flera år, och när min syster tröttnade tog jag över. Pappa är faktiskt fortfarande engagerad, men har lämnat scenarbetandet till förmån för café och garderob. Man behöver vara snabb och smidig bakom scenen, och tre höftledsoperationer senare är väl det kanske inte pappas gren längre. Men många av mina bästa stunder i ungdomen var där, i omgivningarna runt scenen med vänner som jag förvisso sällan träffar idag men som ändå ligger mig varmt om hjärtat. Men åter till årets uppsättning. Jag tyckte den höll fantastiskt hög klass, många höjdarnummer. Spontana favoriter var parodierna på Caroline af Ugglas, Malena Ehrman och Anna Anka, ljuvligt!
Fy vad sent jag somnar nu för tiden! Dels är jag av naturen nattuggla, men så vet jag också att någon gång mellan tolv och halv två ungefär kommer det en liten ljuvlig flicka, rosig och rufsig i håret, med ett alldeles för stort Nalle Puh-nattlinne och ett gosedjur i famnen. Hon sticker sin varma hand i min, gnuggar sig lite i ögonen och säger med sömndrucken röst: Mamma, du ska funga (sjunga) lite till. Och då smälter man. Men tyvärr innebär det också att jag ofta ligger och väntar på henne, för har jag väl somnat och blir väckt har jag väldigt svårt att somna om. (Det gäller dock inte om lillen vaknar och vill ha mat, då somnar jag så fort jag är inpluggad).
Nu har jag dock varit och nattat om henne, så det är väl dags för John Blund att komma till mig med. Hoppas kan man ju iallafall!
Godnatt!
Potatismos! Slemmigt...
Kolla varifrån!
Potatismos! Slemmigt men mättande!
Vad var...
Kolla varifrån!
Vad var det i mjölken?
Godmorgon!
Kolla varifrån!
Godmorgon!
Disney imiterar sig själv
Välkommen till världen...
.... lille Björn! Varmt grattis till Lisa och Jan. Längtar efter att få se bilder på underverket! Och välkomna till en heeelt ny sida av verkligheten!
Lilla kocken
Så hör jag en röst från köket:
-Mamma! Jag gör tofflor!
Hos Gammo.
Kolla varifrån!
Hos Gammo. Sanna ser vårt bröllopsfoto och säger: Titta mamma! Där är en bild på dig när du har plockat blommor till pappa!
Sannaord
Bakom den här dagen - Igår
stängd-inne - instängd
ät-uppen - uppäten
ponäng - poäng
Jumköpim - Jönköping
Pommosaffären - McDonalds
