Chocolatefrog

Min grundskoletid kan knappast räknas till de lyckligaste tiderna i mitt liv. Jag var lite udda, lite utanför och jag ville så förtvivlat gärna passa in. Men nix, jag var för tjock och för ful. Det bekommer mig inte längre och jag känner ingen större bitterhet när jag tänker tillbaka, även om det svider lite i själen. Däremot kan det hända att jag tänker på hur otäcka ungar kan vara mot varandra och vilka det är som sätter tonen och hur lätt det kan vara att få en del att svassa efter en.
Jag minns när två av de populäraste tjejerna kom till skolan och kunde vika papperstulpaner. De vägrade visa hur man gjorde men man kunde få "beställa" tulpaner av dem. De fick till och med sitta inne på rasten med fröken och vika tulpaner åt henne och jag var svart i synen av avund. Till slut "beställde" jag också en tulpan och tog hem den och jag och mamma satt en hel kväll och försökte lista ut hur man gjorde. Men vi lyckades inte.
Sen visade det sig att en ny tjej i klassen visste hur man gjorde och var rätt less på haussen om dessa papperstulpaner och visade oss andra hur man gjorde. Inte för att det hjälpte, veckan efter hade samma tjejer något nytt som gjorde dem sådär mystiskt speciella som man bara kan vara i en krets av tio elvaåringar.
Det här var ju långt före internet fanns i var mans hem, och häromdagen kom jag att tänka på dessa papperstulpaner. Jag hade för längesedan glömt hur man gör, men tänkte att Sanna kanske skulle tycka att det vore roligt, så jag googlade. Och se, där kom ju en liten fin tutorial om hur man viker papperstulpaner. Så här hemma viks det nu i parti och minut och Snövit har hela sängen full av blommor. Mina blir inte lika fina som i filmen, jag tror att mitt papper är för tjockt. Men jag kan. Jag kan! Och innerst inne gläds jag åt att det nog kommer bli svårare att sitta inne med såna här finesser när Sanna kommer upp i den där åldern.

Easy Paper Tulip - Done In 1-2-3 - Funny home videos are a click away