Chocolatefrog

Ikväll har det dansats linedance, det var härligt. Tyvärr hade jag hjärnan på annat håll en stor del av tiden, men kroppen rörde sig iallafall, även om det inte alltid var i rätt riktning... Ungefär som den här gången i våras.... Jag gjorde ännu en panikinlärning, Respect. Fast egentligen var det inte ens en inlärning, jag bara flamsade med, för Karin och Robban började prata om att man kan göra poser mitt i dansen där det är lite uppehåll och hetsade varandra till en posetävling. Och eftersom jag inte kan motstå frestelsen att göra mig själv till större åtlöje än vanligt så ville jag hänga på. När det väl kom till kritan så fegade jag ur, men som tur var kördes dansen en gång till och då gjorde jag "tranan", den där posen från Karate Kid ni vet.  Sedan försökte jag mig även på "strutsen". Det är omöjligt att beskriva, och uppenbarligen har ingen fått för sig att lägg ut något liknande på nätet, men i jakten på en sådan bild snubblade jag över en dräkt som jag, om jag hade haft råd, gärna skulle vilja ha på en Halloweenmaskerad: Eller kanske rent av dansa Respect i... Karin och Robban gjorde något som Karin kallade för "träben", där man balanserar på ett ben och böjer det andra till en piratliknande pose. Jag utvecklade den och satte ena handen framför ögat och kallade den för "sjörövaren". Sen bröt jag ihop och kunde knappt dansa Zlozzys funk efteråt för att jag bara tänkte ut poser istället för att koncentrera mig på att sätta fötterna rätt. Så kul kan det bli när hjärnan är helt mosig.
Såhär ser förresten dansen ut när man inte flamsar sig. Och om något är respect så är det att kunna dansa den så snyggt som tjejen mitt i bild - med en bebis i armarna!!! Jag hade slått både mig själv och bebis sönder och samman är jag rädd...


Och sen är jag rädd att det blir lite gnäll också. Jag var på ett möte nu i eftermiddag om ett projekt jag är med i. Och en av kvinnorna som är med i projektet har jag inte dragit jämnt med de senaste åren. Vi brukar kunna ha ett visst mått av ömsesidig, tja, kanske inte respekt, men ändå ett hövligt förhållande till varandra. Men idag hackade hon på mig så fort hon fick en chans. Jag vet att jag inte borde bry mig, men vissa dagar är man känsligare än andra helt enkelt.
Efter mötet gick jag ikapp min chef C, alltså han som är chef över min vanliga chef. Nämnde att vi kanske borde ta ett möte för att tala om min tjänst. Har du någonsin sett en mask vrida sig på en metkrok? Så såg han ut. Det bara kom en massa nja, tja, kanske ur munnen på honom, och sen frågade han om jag fått besked från FK än. Det har jag ju inte, mina synpunkter skulle ju vara inne senast idag och sen ska de väl ha möte också, och när det blir har jag ingen aning om. Då sa han att vi kanske skulle vänta tills jag fått besked. Jaha? Och om det beskedet som kommer om x antal veckor är: Du skulle ha börjat jobba 100% den första september, vad gör vi då? Trollar fram mer jobb och pengar ur ena jackärmen kanske? För en gångs skull kanske vi skulle ha lite framförhållning och ta fram en plan? Nähä, inte det. Okej, då får jag väl gå och värpa mig ett par guldägg så jag klarar inkomstförlusten fram tills dess då. Fega jävla idioter är vad ni är. Imorgon ringer jag facket igen. Göteborgsavdelningen den här gången, för när jag pratade med "min" avdelning i förra veckan så sa hon, i grova drag: "Du får ta ett möte med arbetsgivaren så får jag se om jag hinner komma. Jag är en väldigt upptagen kvinna." Japp, och jag betalar din lön. Godnatt.