Chocolatefrog

Jag tappade bloggsugen efter mitt arga inlägg om att frysa ute sent på kvällen. Jag har tagit massor av fina bilder som jag tänkt dela med mig av, men maken har fastnat i pokerträsket igen och det är lögn i helsike att komma åt den stationära datorn där jag har alla bilder.... Så det får bli ett allmänt pladderinlägg tills jag lagt in dem.

Helgen var väldigt stillsam, vi eldade i brasan, lagade god mat och njöt rent allmänt av att bara vara lilla familjen tillsammans. Vi var i stan en sväng på förmiddagen på lördagen för att äta frukost. Som tur var hade jag fått sovmorgon, för caféet öppnade inte förrän elva, men vi kom in redan halv elva. Sen handlade vi lite och så åkte vi hem och sov en stund. Jag har känt mig väldigt trött den senaste tiden, jag tror att det är psykiska efterverkningar av pressen jag känt ett tag nu. Idag träffade jag iallafall läkaren på företagshälsovården. Han var väldigt sympatisk, det kändes som att han verkligen brydde sig. Han undersökte mig noga också, och konstaterade att det ju inte var något snack om att jag har ont. Och även om jag vet det så känns det ändå skönt att höra andra säga det, för det är ju så det känns att ha en whiplash, det syns ju inte liksom. Han hade några goda idéer iallafall på hur vi ska lösa framtiden. Det kommer troligtvis att innefatta några timmar tjänstledigt varje vecka, men också träning och behandling, på det hela taget en vision om att underlätta min arbetssituation. Men som vanligt är jag inte redo att andas ut riktigt än, det finns fortfarande så mycket som kan haka upp sig, för så har det liksom varit hela tiden. Men det handlade inte om att skriva på något papper, det har facket kollat upp med personalkontoret.
Jag fick också ett nytt schemaförslag i torsdags. Jag är inte helt nöjd med det, mest för att det innebär att jag inte kommer jobba med min torsdagskollega längre, och jag trivs väldigt bra med honom. Men jag gillar ju alla mina kollegor egentligen, det handlar bara om att vänja sig.

Jag var hos läkaren i hela 75 minuter, så jag blev tok-sen till dagis, så sen att Sanna fått gå över till samlingsavdelningen... Jag hade svår ångest över detta, men det var bara hon och två småbarn till, samt en fröken jag inte träffat förut, men hon var så himla nöjd att hon inte ens ville komma med en gång, utan hon skulle pussla färdigt först. Jag såg att hon hade ett rött märke på kinden, men eftersom jag inte träffade hennes vanliga fröknar så kunde jag inte fråga om det. Tänkte att hon kanske precis hade kliat sig eller så. Men rodnaden har inte lagt sig under kvällen, snarare tvärtom, men hon verkar inte ha särskilt ont. Däremot har hon flera gånger satt en vattenflaska mot kinden och sagt att hon ska tvätta den och nu när vi skulle lägga oss skulle hon ligga och vila kinden. Så jag frågade henne om något hade hänt med kinden på dagis, och hon sa att hon hade ramlat med cykeln i backen och fått gå och vila sig. Så jag får väl fråga fröken imorgon om något hänt.
Och så dags för stolta mamman: Idag satt jag och Sanna i fåtöljen när hon satte ihop mina händer och sa: "Kan du säga Varsågoda?". Så det gjorde jag ju. Och sen sade hon något mer (sparkar mig där bak för att jag inte kommer ihåg vad) och satte tummen mot hakan. Detta gjorde hon flera gånger, och till slut fattade jag! De använder tecken som stöd på dagis, så jag tror att min unge just har tecknat sina första ord!!! Ytterligare en sak jag måste fråga om när jag lämnar stumpan imorgon! Jag har letat som sjutton efter bra bilder på nätet, men jag hittar inga. Om hon börjar använda tecken som stöd så vill jag givetvis fortsätta med det, det är ju en superbra sak att kunna! Om någon vet några bra sidor *hintar åt de två förskolefröknarna som kikar in ibland* så tar jag gärna emot tips!

"Någon" hade kissat i vår säng upptäckte jag när jag och lillan kom upp för att lägga oss. Jag misstänker att tratt-katten straffar oss. Trots att hans kind är mycket bättre nu så får han ha tratten ett par dagar till. Vi tar av den en liten stund varje dag så han kan äta och putsa sig, men tyvärr är kinden det första stället han ger sig på och han gnider och gnider tills skorpan faller av. Därför får han fortsätta att pejla in Animal Channel ett tag till...

Jag har börjat känna lite julstämning så smått, det är ju mindre än två månader kvar nu! Eftersom vi inte firar julen hemma i vårt eget hus så blir det inte så mycket julmat att tala om. Jag brukar göra en liten skinka till mig själv (eftersom man och barn inte förstår att uppskatta en god skinka) och så julgodis förstås. Däremot är det viktigt för mig att pynta mycket, jag vill ha det mysigt hemma tiden före jul. Granen brukar vi ta in runt lucia, det är en hel vetenskap för oss att välja rätt gran. Till helgen ska vi ut och köpa amaryllislökar, vi brukar ha mellan fem och tio stycken, beroende på om vi hittar några fina. Jag tycker bäst om klassiska djupröda samt vit-röda, och maken är väldigt förtjust i dubbla vita, så vi får se vad vi hittar! Dörrkransen är en annan viktig pysseldetalj, samt det traditionella pepparkaksbaket med storasyster och hennes barn. Och eftersom all min julmusik låg i den datorn som klappade ihop i våras så blir det till att skaffa hem ny. Det är nog dags att börja jula in sig tror jag....
Men först ska jag sova! Hej så länge!