Fjärde dagen
Och *peppar peppar* jag tror det är över. Inga nya prickar sen det började i tisdags, ingen feber och de blåsor hon haft har redan börjat torka ut. Kan vi ha haft sådan tur att det inte blev värre än såhär? Om nu det Jesica sagt om att den tredje dagen är den värsta? Bara för att jag skriver såhär så kommer ungen väl explodera i nya prickar imorgon, men man kan ju alltid hoppas! Som Sanna sa igår när vi väntade på morfar: "Morfar kanske har paket." "Tror du det?" sa jag. "Vi får hoppas" blir svaret.
Annars är stämningen iallafall tillfrisknande hos mamman. Maken kom hem lite tidigare än väntat igår och lilla familjen gick på lekpromenad. Det var väldigt mysigt. Fast närheten till tårararna finns där fortfarande, som när lillan klättrade i en klätterställning och en pojke kom och siktade på henne med ett leksaksgevär. Hon blev aldrig rädd, men lejonpappan var där direkt och sa ett sanningens ord till pojken (inte skällde, bara sade åt honom att sluta). Då svällde det av kärlek i strupen.
Idag kom han hem redan vid fyra och frågade om vi inte skulle passa på och träna ikväll. Han gick ner först och körde en timme, och sen gick jag ner och kom upp till dukat bord. Nu ikväll har vi till och med sett en film, Apocalypto. Den var väldigt bra gjord, men ack så otäck. Jag mådde illa nästan hela tiden, och då kan man väl knappast kalla det en mysig filmkväll? Fast huvudsaken var ändå att vi såg den tillsammans! Men jag tror att den var ganska sanningsenlig, men usch och fy så obehaglig. Jag lär ju inte se den igen iallafall... Här är en bild på huvudrollsinnehavaren, Rudy Youngblood, som spelar Jaguar Paw, en indianjägare som blir tillfångatagen och som försöker ta sig hem till sin gravida fru och deras son.
Imorgon ska jag försöka ta mig in till stan en stund och träffa Karin och Paula. Det hade varit mysigt och om Sanna inte blir jättedålig så ska det nog inte vara några problem. Jag behöver vuxentid!
Ah, och så ett steg in i byråkratins underbara värld. Jag upptäckte igår när jag fyllde i mina vab-dagar på internet att min årsinkomst är lite fel, trots att jag skickade in papper på min nya lön i mars. Ringde Försäkringskassan och gjorde femtioelva knappval och väntade i tio minuter innan jag kom fram till en riktig person. Hon säger att hon ska koppla mig vidare till någon på rätt avdelning. Det säger klick, linjen tutar upptaget och bryts sedan. Suckar djupt, men tänker försöka igen lite senare för jag och lillan skulle äta frukost. När jag sedan ringer är det 25 minuters väntetid och trehundra personer före i kö. Jag gav upp, det går inte att sitta så i kö när man har en unge som vill ha uppmärksamhet. Varför ska det vara så jäkla svårt att få hjälp? Man har en herrans massa skyldigheter, men rättigheterna ligger långt ner på prioriteringsstegen. Det är i sanning frusterande.
Make och barn har somnat och jag skall strax göra dem sällskap. Har varit nere och plockat upp litegrann och passar också på att sitta på det ursega uppringda internetet. Nix, Glocalnet har fortfarande inte fixat problemet. Sista budet igår var att det skulle ta en vecka. I förrgår skulle det ta en dag. Skönt att man har med kunnigt folk att göra! Två saker jag har märkt med att sitta och modemsurfa: Man får en ängels tålamod och dagens webbsidor är inte gjorda för något annat än bredband. Det är tunga banners och bilder och annat krafs som skall laddas upp och det är inte gjort i en handvändning.
Oj, det blev visst gnälligt igen, det var inte meningen. Bäst jag stoppar in en bild på min ljuvliga unge. Tog den imorse, när hon hämtade Pippi och klistermärkesboken hon fick av morfar igår. Sen satte hon på sig sina solglasögon, för man måste ha glasögon när man läser, och studerade boken med mycket koncentrerad min.
Godnatt och sov så gott!
Det är alltid så med myndigheter... helt sjukt egentligen. Jag har noll tålamod när det gäller sånt.
Jag o C skulle se den filmen. Men jag klarade inte många minuter, utan C fick se den själv. Blev jätte arg på min pappa som rek den till oss! Hemskt, väldigt hemsk. Särskilt om man själv har barn o moderkänslor... ryser vid tanken. Hade glömt den filmen... kanske försökt att förtränga ;)
