Chocolatefrog

Det finns ju det där med lagen om alltings jävlighet. Om man säger: "Vi börjar må bättre", då brukar det straffa sig med en gång. Både jag och maken började känna oss sämre igår kväll och har varit hyggligt risiga hela dagen. Maken gör det som egentligen är det enda rätta, han håller sig i soffan. Jag däremot, jag har ledsnat på att vara risig och kör på ren vilja. Jag inledde morgonen med att baka scones. Sen städade jag övervåningen toknoga, för både jag och maken tycker att vi känner oss sämre när vi går och lägger oss. Och det var rejält dammigt häruppe. Jag drog bort alla sängkläder, tvättade kuddarna och hängde ut täckena på vädring. Dammsög, dammade, tvättade golven, skurade handfat, toalett och badkar. Sen gjorde jag krossade mariekex i choklad  . Det är väldigt mycket godare än vad det ser ut. När det är färdigblandat ska det hällas ut så tunt som möjligt på bakplåtspapper och kylas ner. Efter det kokade jag knäck  samtidigt som jag värmde på lite risgrynsgröt till lunch. Vi åt den med några mackor till medan knäcken kokade färdigt. Tyvärr blev den mer som kola, borde nog kokat den till mer än 122 grader. Och så plåtade jag äntligen dockskåpsmöblerna:       Gissa om det var pilligt att fålla sängkläderna och sy de där yttepyttiga kuddarna, men jag tycker ändå att det blev rätt fint... Det är till och med fransar på pläden som hänger på soffkanten!
När jag skrutit färdigt om möblerna lämnade jag man och barn hemma, vässade armbågarna och åkte till mataffären och slogs med alla andra julmatshandlande människor. Äh, så farligt var det inte, det var bara redigt tröttsamt. Men det var skönt att få det gjort för vi hade banne mig slut på allting - mjölk, bröd, pålägg, grönsaker... Och så köpte jag skinkan! Åh vad jag längtar efter den! Kanske hinner jag göra den imorgon. När jag kom hem ville Sanna pyssla, så vi gick ner i källaren och gjorde smällkarameller och målade julgransprydnader. Till slut tröttnade vi på det, och då lagade vi mat istället. Pannbiff och potatis till maken, pizza med salami och tomater till mig. Sanna vägrar fortfarande äta, hoppas det släpper snart, för i övrigt blir hon piggare och piggare för var dag som går. Imorgon är sista dagen med penicillin, det ska bli skönt att slippa slåss med det. Efter maten pysslade jag några julklappar och nu ligger jag i sängen med min familj. Jag hoppas innerligt att vi mår bättre imorgon, jag vill så himla gärna gå på Liseberg. Men först ska jag till terapeuten halv elva, och så får vi se sen.

Sanna har i övrigt en ny hobby: fotografering. Och hon är rätt duktig på det faktiskt, iallafall för att vara så liten. Ibland vet jag inte riktigt vad hon vill ha sagt med sin konst, hon blandar både porträtt och stilleben. Och så händer det att hon ger direktiv också, som att man ska gömma sig i handen och sånt. Jo just det, hon stylar också. Här kommer ett Sannavernissage:
        Hon bär med sig den där kameran vart hon än går. Hon måste ha fått inspirationen från Jenny och Benjamin, för även om jag tar mycket kort så har jag inte en suck mot de där två...

Nu är det bäst att jag vilar lite. Julen närmar sig med härliga stormsteg och det är ännu mycket kvar att göra! Hej så länge!