Gravidblogg

Jag har sovit dåligt den senaste tiden, vet inte riktigt vad det beror på. Så jag var lite trött när jag gick upp med stumpan imorse och traskade iväg till dagis. Väl hemma hade jag lite mer än en timma på mig att äta frukost och duscha innan jag skulle till sjukgymnasten, och jag hade också tänkt hinna dammsuga nedervåningen. Det hann jag inte med utan fick åka. Tvekade om jag skulle ha kryckorna med mig, men så tog jag dem iallafall, har märkt att det hjälper även på korta sträckor. Hos sjukgymnasten fick jag först ultraljud på fogarna bak, sedan satte vi TENS där och nålar i ljumsken. Det är ju ett lite knepigt ställe att komma åt, för jag brukar ligga med benen upp på en stor fyrkantig kudde, så idag testade vi en låg rund kudde istället. Ingen bra idé. Det kändes halvdant redan när hon lade upp den, men jag tänkte att man måste ju prova. När tiden var ute och jag skulle sätta mig upp gick det nästan inte. Hela högra sidan var helt låst, både fram och bak. Jag fick hasa mig ned från britsen och var tvungen att ta stöd för att få på mig byxorna. Just då var jag jäkligt glad att jag hade kryckorna att hänga på, annars hade jag inte kunnat gå.
Men så är jag ju en envis jävla idiot också, jag hade ju gett mig den på att dammsuga hemma. Och det gjorde jag också, med dammsugaren i ena handen och kryckan i den andra. Sen fick jag för mig att sätta på ett sådant där litet extra munstycke och dammsuga runt tv:n och dvd:n, då måste jag gå ner på knä. Och när jag skulle resa mig upp fick jag ett så smärtsamt hugg i magen att jag höll på att ramla. Då bestämde jag att det fick vara nog och gick och lade mig i hammocken istället.

Jag är lite orolig för ärrvävnaden i livmodern. Ibland när jag ligger i sängen och känner hur bebisen vänder på sig så kan det göra otroligt ont på ett ställe ut till höger. Jag funderar på om ärrvävnaden kan ha hamnat så högt upp som i midjehöjd och om den inte tänjer sig lika bra som resten av livmodern. För det känns trångt i magen, mycket trängre än hur jag minns det. Jag har ju ändå två månader kvar, även om magen inte ser så värst stor ut. Jag ska försöka prata med barnmorskan om det här på kontrollen på fredag, Sf-måttet borde väl avslöja hur storleken egentligen är, jag är säkert bara nojig.

Mitt humör börjar bli påfrestande också. Jag försöker låta bli att visa det, men jag kan bli helt vansinnig på pyttesaker. Som att maken inte tar undan sin tallrik efter maten eller bara lämnar sina byxor på golvet. Eller när Sanna medvetet gör precis tvärtemot vad jag säger (vilket är fullständigt normalt när man är tre), eller om svärmor inte respekterar mina gränser. Frågan är hur mycket som är hormoner och irritation över att ha ont hela tiden och hur mycket som är normal tålamodsbrist?
Som nu, min svåger är här hemma, han och maken har varit och spelat tennis och nu ser de på fotboll. Jag har städat så mycket jag orkar idag och när far och dotter kom hem så var vardagsrummet fläckfritt. Innan jag gick upp för att natta Sanna hade jag tagit disken, torkat borden och städat undan leksakerna. Och jag är helt säker på att det kommer ligga glasspapper på bordet och strumpor på golvet när jag kommer ner imorgon. Jag ligger alltså och irriterar mig på saker som kanske kommer att hända. Bara det känns fel. Men vad gör jag om det ser ut som jag tror? Biter jag ihop och städar upp eller ska jag skita i att ta det och låta det ligga? Och fixar jag det i mitt nuvarande boarstadium? För imorgon har jag nämligen lovat mig själv att ta det lugnt, jag måste vila om inte fogarna ska ta knäcken på mig. Jag vet att jag borde prata med maken om det här, men jag vill inte vara en gnällis och vi ses så lite som det är att jag inte vill att det här ska ligga mellan oss. Men är jag irriterad och inte säger något så finns det ju där ändå. Det är verkligen inte han som lägger krav på mig att huset ska vara städat och maten ska stå på bordet, men någonstans innerst inne så tror jag att han ändå förväntar sig det. För jag är ju faktiskt hemma hela dagarna. Men det borde faktiskt räcka att plocka upp efter Sanna.

Usch, jag vill bara vara pigg och glad och smärtfri igen. Jag tycker inte om mig själv när jag är på det här viset!