Gravidblogg

när man känner att man mest har gnäll att skriva. Jag menar verkligen inte att gnälla, jag är jättelycklig över att vara gravid och jag fnissar varje gång liten drar igång i magen. Idag drack jag en kvarts liter isvatten på en gång (ja, jag var törstig) och genast sprattlade det igång som om det var åttiotalsdisco i magen.

Men dessa fogar! Jag blir helt vansinnig! Nu har det börjat kännas mer och mer i blygdbenet också och det är nästan värre än ljumskarna. Jag kan inte ta ett steg utan att det känns som om benen ska rasa ihop på mig. Hoppas att akupunkturen ska börja hjälpa snart. Jag är ju hemma på heltid nu sedan semestern satte in för en vecka sedan, men det hjälper inte riktigt. Kanske är det mest för att jag boar något enormt, jag kan bara inte låta bli, men jag måste nog. Samtidigt kan jag ju inte ligga i sängen hela dagarna heller, även om det är enda gången jag är riktigt smärtfri. Sedan blodsockerkraschen i måndags har jag inte varit ute och stavat. Jag har ju återhämtat mig, men ändå inte. Jag har varit trött och håglös ända sedan dess och den enda motionen jag får är promenaden till och från dagis två gånger om dagen. Känns som om det inte riktigt räcker, inte om jag vill ha ner blodsockret, men energin tar liksom slut där. Kanske behöver öka upp järnet?

Annars går det rätt bra med diabeteskosten. Jag har otroligt stort stöd i Lisa, en klippa som jag skamlöst utnyttjar som min personliga kostrådgivare. Igår gjorde jag kalljästa fullkornsfrallor som blev helt okej. Men imorgon står jag inför en utmaning - jag och maken ska ut och äta middag med goda vänner och det verkar luta åt en pastarestaurang. Och det är inte bra mat för mig, såvida inte de har fullkornspasta och det tror jag inte de har. Men om jag äter ordentligt under hela dagen och kanske smyger med mig en fullkornsfralla att komplettera med så hoppas jag att sockret ska hålla sig stabilt. Jag ska iallafall försöka göra ett så bra matval som möjligt och sedan njuta av att äta middag ute i trevligt, vuxet sällskap!