Gravidblogg

Märkligt att man kan känna att tid både går långsamt och väldigt snabbt. Fyra dagar kvar, det var inte längesedan jag skrev att det bara var 44 dagar kvar och hur fort det gått. Samtidigt går jag runt och vankar här hemma, känner mig märkligt rastlös på något sätt. Skulle gärna sitta i källaren och greja med lapptäcket, men så fort jag gör det så kommer det en liten treåring och är nyfiken och vill vara med. Och även om jag låter henne prova det mesta så känns symaskinen lite för farlig för små fingrar. Nu har hon visserligen lekt väldigt bra själv hela morgonen, så jag ska nog smyga ner och se om jag inte kan få klippt till lite fler lappar iallafall!

Känner inte så mycket annat annars, en del sammandragningar förstås men inga andra indikationer på att bebis skulle komma tidigare än beställt. Är väldigt hungrig och trött hela tiden, men har ingen lust på mat ändå. Skulle väl vara skräpmat då, men det försöker jag låta bli. Sova skulle jag kunna göra hela dagen, men då blir nätterna helt paj så jag försöker hålla mig vaken, men lägger jag mig med en bok eller tidning i soffan så däckar jag direkt...

Igår fick jag tag på ett par sköna mysbyxor, ett par vita. Kanske inte världens bästa färg, men jag får hoppas att jag inte sölar ner dem med en gång. Små flaskor med schampo och sånt köpte jag på Apoteket, det tar inte så mycket plats i necessären. Tyvärr fanns inte den amningströjan jag ville ha på H&M på Backaplan, jag sparkar mig därbak för att jag inte köpte två när de fanns i Nordstan! Ett par nya pocketböcker blev det också.
Så igår kväll började jag plocka fram saker till bb-väskan. Håller på att tvätta underkläder, har hört att det är skönt att fortsätta ha mammatrosor på sig medan snittet läker. Jag ska packa ner min favoritpyjamas också, de ligger också i tvätten. Bebiskläderna har jag redan valt, men de ligger fortfarande i vaggan. Andra saker är det lite för tidigt att packa känner jag, som kameran och mobilladdaren. Däremot har jag tankat på mitt kontantkort så det är avklarat och kamerabatteriet borde jag kunna ladda upp också för säkerhets skull.

Nu ska jag gå till frysen och hämta lite isbitar, det är det enda som är riktigt gott just nu, att knapra på is. Ja, jag vet att jag är skum! Hej så länge!

Imorse var det telefonväkteri på SVT's morgonprogram om svininfluensan. Jag hade precis vaknat och höll på att väcka Sanna, men slängde mig på telefonen ändå, för jag har funderat på om jag kan bli vaccinerad när jag ammar. Och hör och häpna, jag kom fram! De som tog emot frågan tyckte att den var bra och sa att om den skulle vara med så skulle de ringa mig inom ett par minuter. Under tiden hade Sanna vaknat till och ville ha scones till frukost, så vi gick ner till köket och började plocka fram saker. Medan vi grejade där ringde telefonen och jag skulle få släppas fram till morgonsoffan. Jag viskade till Sanna att fortsätta ta fram saker och sin stol medan jag pratade i telefonen. Sedan smög jag undan och väntade på min tur.
Efter någon minut blev det min tur och jag ställde min fråga och fick svaret att jag absolut kan bli vaccinerad men att det inte ger bebisen mer skydd än det som amning vanligen ger. Men det ska iallafall inte vara skadligt för bebisen. Känns skönt att ha fått svar på det, för det har jag funderat ganska mycket på.
Lite lustigt var det dock att när jag kom till dagis med Sanna en och en halv timma senare kom en av fröknarna fram och frågade om hon pratade med en tv-kändis! Hur sjutton hon hann koppla att det var jag och ens kände igen min röst som fortfarande var hyfsat sömndrucken, men det hade hon gjort!

Idag står sista MVC-besöket på tur. Känns väldigt definitivt på något sätt, men det är ju faktiskt bara sju dagar kvar. Hjälp!

Jag tror att halsbrännan har gett mig magkatarr. Eller åtminstone sår i matstrupen. Oavsett vad jag äter så gör det ont nere åt magmunnen till, precis som vid magkatarr. Skillnaden är att det inte gör ont hela tiden utan bara när jag äter eller dricker, i synnerhet något varmt eller surt. Jag hoppas att det är något som ger med sig efter förlossningen, men jag ska ändå ta upp det med barnmorskan på torsdag när jag ska på min sista kontroll. Då måste jag också komma ihåg att be om min blodgruppering, jag vet att jag tog provet men minns inte att jag har fått något papper. Men det kan ju gå direkt i journalen förstås, har faktiskt inte koll på det.

Annars börjar det ju dra ihop sig så smått. Imorgon är det åtta dagar kvar till snittet, känns väldigt overkligt. Maken frågade mig idag vad jag ville ha gjort före förlossningen och det ska jag fundera lite på imorgon. På rak arm sådär så vill jag till Cubus och se om de fortfarande har en väldigt bekväm modell av mysbyxor inne. Jag har hört att det gör väldigt ont över snittet i början och mina vanliga mysisar börjar bli ganska sunkiga. Så det ska vi göra på lördag. Eventuellt ska vi också åka förbi Movieline, fick presentkort där av jobbarkompisarna i förra veckan när jag fyllde år och det är väl inte fel att ladda upp med lite filmer eller serier att titta på när amningssessionerna kommer igång. Annars vill jag nog helst få städat hemma också. Det är ganska god ordning fortfarande sedan kalaset, men eftersom jag inte fixar vare sig dammsugning eller golvtvätt så faller det ju på makens lott. Han jobbar dock tolvtimmarsdagar, så han är rätt mör när han kommer hem på kvällen. Därför får det bli ett helgprojekt det med. Men annat än det så kan jag inte komma på någonting. Maken har lovat att han och Sanna ska handla på fredagen medan jag ligger på BB så det behöver jag inte heller tänka på.
Mamma köpte fänkålsthé till mig på hälsokosten förra veckan, så det har jag också hemma.

Magen kurrar, ska se om jag hittar något som svidmagen står ut med innan jag somnar. Godnatt!

Nu har jag slått alla rekord i konstigheter.  Den senaste tiden har jag haft dille på vissa lukter. Och det är inte rosor och choklad vi pratar om, nej nej. Jag har alltså rena begär efter att känna doften av bensin, betong, vissa avgaser och så vidare. Min absoluta favoritdoft är dammlukten som kommer när dammsugaren är igång och vårt vedförråd med sin blandning av trä och olja är en höjdare. Silikontätning ska vi inte tala om! Tack och lov har jag vissa gränser, till och med i detta förvirrade tillstånd fattar jag att det inte är så värst nyttigt att andas in bensinlukt till exempel. Men vad sjutton är det för fel på mig?

Vi lämnar mitt mentala tillstånd och går över på det fysiska. Igår var vi nämligen inne på specialistförlossningen, jag och maken. Det började på fredag kväll efter en otroligt skön massage och god middag på A Hereford Beefstouw. Väl hemma igen och nedstoppad i sängen började jag känna av molvärk i ryggen som sedan spred sig till magen. Det kom också långa och intensiva hugg i underlivet. Det spelade ingen roll hur jag låg eller satt i sängen, det gjorde bara ont. Jag övervägde att ringa mina föräldrar och säga att de skulle vara beredda, men för att spara deras nattsömn gjorde jag inte det. Tre timmars sömn fick jag och var som en zombie hela lördagsmorgonen. Men vi åkte ändå till stan för sedvanlig köttbullefrukost (maken och dottern alltså, jag har inte kunnat äta köttbullar på flera månader) och sedan apoteket och torget. Därefter åkte vi och handlade på Coop och så hem ett par timmar. Vilade litegrann och sedan åkte vi till Säve på 64-årskalas. Vår gudson Lukas fyllde fyra och hans föräldrar 30 år vardera. Men jag orkade bara en knapp timme vid bordet, sedan fick jag gå och lägga mig i värdparets säng och flåsa sammandragningar. Mamma och pappa hade sagt att vi kunde komma med Sanna till dem efter kalaset om jag behövde vila, så det gjorde vi faktiskt. Men när vi lämnade kalaset frågade flera av gästerna om vi var på väg in till bb, så jag såg väl ganska medtagen ut.
När vi kom hem efter att ha lämnat Sanna ringde jag in till förlossningen för att höra vad de tyckte, och de ville att vi skulle komma in med en gång, så det var bara för maken att hämta bilen igen. Vi åkte in till specialförlossningen och blev genast omhändertagna, in på ett rum och på med ctg:n. Där låg jag sedan i tjugo minuter, naturligtvis utan en enda sammandragning. Direkt efter ctg:n blivit godkänd kom en jätterar kvinnlig läkare in. Hon förhörde sig lite om hur jag mådde och sedan gick vi in på ett undersökningsrum där hon kollade tappen och lite sådant. Hon hade läst min journal och hade full koll på mina speciella omständigheter och det kändes jätteskönt. Tappen var dock två centimeter och relativt hård, så ingen förlossning på gång med andra ord. Förhållningsordern var total vila, jag får inte ens sy på lapptäcket i källaren egentligen. Maken skickade hon att hämta bilen, det var inte tal om att gå till parkeringen.
Så jag har verkligen försökt vila, men jag är inte så bra på det när det finns saker att göra. Maken spänner ögonen i mig ibland när jag går och plockar med min lilla tång men jag har svårt att vara stilla. I eftermiddags följde jag med maken och hans bror på bio, men det känner jag ju nu i efterhand att det kanske inte var så smart. Kanske ska börja ta det här med vilan på allvar... Efter bion hämtade vi upp Sanna och åkte hem och nu är det sängläge igen. Imorgon ska jag prata med dagis om att kanske kan få ha Sanna några fler timmar, även om de inte ville gå med på det i förra veckan. Men nu har jag faktiskt läkarorder. Dessutom jobbar maken tolvtimmarspass så det är ganska många timmar som Sanna får vara ensam hemma med en tråkig mamma.
Läkaren sa också att om jag känner att det blir för jobbigt, om värken inte avtar och så, så vill hon att jag kontaktar dem och det kan bli tal om att flytta fram snittiden. Men nu är det bara tio dagar kvar och jag ska försöka stå ut. Dessutom åker mamma på kurs tisdag-torsdag och jag vill att Sanna ska vara hos mormor och morfar när jag är på bb, så det blir till att knipa!

Snart är det dags att sova! Godnatt!

Jag vet att jag tjatar om mina händer, men det blir bara värre och värre! Såhär såg vänsterhanden ut imorse när jag försökte knyta den:  Mer går liksom inte. Att öppna mjölkpaket eller skruva upp korkar är inte att tänka på. Men jag har kommit på att det blir bättre när jag duschat, så jag går och gör det så fort jag har fått upp Sanna ur sängen. Men det tar ändå upp till två timmar innan jag får full funktion i händerna igen. Så himla skumt.

Idag har jag ändå varit ute på lite äventyr. Först åkte jag till Paula i Kungsbacka för att lämna tillbaka bestick och smörgåstårtefat (tack igen gumman). På vägen ner pratade jag med mamma som bland annat undrade om jag hade packat min bb-väska ännu. Och det har jag ju inte, det är ju prick två veckor kvar tills snittet och det finns inte i min värld att bebis kan komma tidigare. Sedan åkte jag in till stan, för Sanna är i desperat behov av nya kläder, framförallt byxor. Jag fick köpt ett urval byxor och tröjor på H&M samt en amningströja och två amingslinnen till mig. Men så hade jag lovat Sanna att försöka få tag i hängslejeans, vilket jag hade sett i ett reklamblad från Lindex. Men det fanns inga i butiken i Nordstan så de ringde till butiken på Kungsgatan, där ingen svarade naturligtvis. Så jag tog mig dit och på vägen började jag få konstiga känslor i bebismagen. Väl där fanns det givetvis inga på Kungsgatan heller. Men eftersom jag tagit mig så långt gick jag till Vanilj och åt en kycklingsallad till lunch och vilade. Passade på att ringa mamma igen för att be henne kolla på Lindex i Mölndal, och se! Där fanns de! Sedan stapplade jag tillbaka till Nordstan, köpte en ny pava Gaviscon och gick till Polarn och Pyret för att titta efter amningströjor, men det fanns inga. Så jag åkte hem och vilade mig en timma innan jag skulle hämta Sanna på dagis, men fy satan vad ont jag hade när jag skulle åka dit! Och det har inte blivit bättre under kvällen. Jag har fått molvärk i både mage och rygg och muttrar lite över min mor som skulle börja hojta om bb-väska... Men jag tror bara det är överansträngning, här kommer ingen bebis än på länge!
Men en sak är säker, jag längtar till gravidmassagen som jag ska på imorgon, en födelsedagspresent från min käre make!

Nu ska jag gå och vila lite igen, känner mig otroligt trött idag! Hej så länge!

Det blir bara värre och värre! Först var det bara på morgonen, men nu är det även på kvällarna. Jag är så stel och öm att jag knappt kan skriva. Jag missar bokstäver och får sudda mer än jag får skrivet. Så det blir kortfattat ikväll.

Vi har mest städat de senaste dagarna, nu väntar dubbla trettioårskalas. För familjen på söndag och öppet hus på tisdag som är min "riktiga" födelsedag. Har med andra ord inte tagit det så lugnt som jag skulle behöva. Misstänker att jag har börjat läcka lite fostervatten. Men det är ju inga floder och jag är verkligen inte säker, så jag avvaktar ett tag och ser hur det utvecklar sig. Tror också att en del av slemproppen gick häromdagen. Men jag har ingen molvärk och inga andra känningar, så det kan ju också röra sig om helt vanliga flytningar. Men jag tror ändå inte det, lukten är annorlunda.
Men först ska det fyllas år, ingen bebis före trettio!

Sitter framför datorn och slösurfar och bebis beter sig konstigt. Det tog ett par minuter för mig att fatta att h*n har hicka! Sanna hade det jätteofta, men det här är första gången som bebis har det. Känns rätt roligt faktiskt!

Bm-besök idag, inte min ordnarie utan den jag hade under förra graviditeten. Men det var ett ganska kort besök, inga prover togs förutom blodtrycket som låg på 100/60. Sf-måttet var 35, +4,5 cm sedan sist. Men jag ligger ändå under det översta strecket så det är lugnt. Kan dels bero på att det var en annan barnmorska som mätte eller så kan det vara för all vätska jag binder i kroppen. Utan att ens ha sett mig den här graviditeten så såg bm att jag var rätt svullen. Fingerknäppandet berodde högst troligt på vätska runt lederna sa hon.
Jag hade Sanna med mig under besöket och hon skötte sig exemplariskt. Skönt.

Jag har haft lite problem med mina långfingrar de senaste dagarna, i en vecka-tio dagar sådär. Det började med höger långfinger. En morgon när jag vaknade hade jag haft handen knuten (eller något) och när jag skulle räta ut fingrarna så satt långfingret fast på något sätt. Jag fick verkligen tvinga upp det och till slut lossnade det med ett knäpp, ungefär som när man knäcker med knogarna. Om jag böjde fingret nedåt mot roten av tummen så fastnade det igen, men efter någon timma lade det sig. Men nästa morgon var det likadant igen och sedan fick jag det i vänster långfinger också. Det gör inte ont, men varje morgon är fingrarna stela och det knäpper i dem. Idag däremot tog det längre tid innan det släppte i långfingrarna och resten av fingrarna har känts stela och ömma när jag försöker knyta handen, eller kanske mer svullna. Frågade maken om han tyckte att mina fingrar såg svullna ut och det tyckte han. Då gick jag och provade mina ringar som jag inte haft på mig på ett tag. Och jo, jag är nog rätt så svullen när jag tänker efter...   Så det är antagligen därför mina långfingrar knäpper, jag har nog börjat binda lite vätska. Vilken känns konstigt för jag kissar femtioelva gånger varje dag. Men men, ännu ett glädjeämne i slutet av en graviditet i augusti!

När jag ändå hade kameran framme passade jag på att ta ett par magbilder. Japp, den växer den med. Jag ber på förhand om ursäkt för min äckliga navel, det är operationsärret från förra sommaren som ser lite läskigt ut.    Om jag ser ut såhär i vecka 35+3 så är det tur att bebis kommer ut lite tidigare, annars kommer min mage nog spricka!

Jag har pratat ut med maken också, känns mycket bättre. Han försöker förstå hur jag känner och anstränger sig lite mer för att visa ömhet, för det är nog mest det jag behöver. Måste också medge att det kändes rätt bra när han berättade att han pratat med sin chef på jobbet idag. Han och hans fru ska ha sitt första barn den 19 september och hon tycker tydligen att livet mest är pest just nu. Och även om jag givetvis tycker synd om henne så känns det rätt skönt att det inte bara är jag som är less på att vara gravid! Och av någon anledning brukar han må bra av att prata om sådana saker med grabbarna på jobbet, det är som om de kan få honom att se saker från en annan synvinkel.

Annars så tror jag faktiskt att allting är färdigt för bebis! Igår var jag och Sanna på Ikea och köpte en filt, gosedjur och en leksakslåda till bebisen. När vi kom hem bäddade vi liggdelen på vagnen och maken monterade på den på kvällen. Idag gick jag till apoteket och köpte stora bindor för avslaget  och nya mjölkuppsamlare (och mer Gaviscon förstås). Alla tvättlappar är också tvättade och lagda i skötbordet, så allt som är kvar att packa in där är blöjorna som också är inköpta. Nu ikväll började jag pula lite med ett lapptäcke, får se om det blir något sytt innan det är bebisdags, jag är iallafall redo för det om jag skulle finna orken!

Det känns verkligen inte som om bebisen kan växa mer! Fötterna ligger och petar bakom revbenen och den stackars blåsan ska vi inte tala om! Undrar om bebis kommer vara större än storasyster när hon föddes, trots att h*n kommer ut16 dagar tidigare? På torsdag är det besök hos barnmorskan, ska bli intressant att se hur magmått och vikt ligger. Men det är inte min vanliga bm, utan den jag hade när jag var gravid med Sanna, och jag tycker inte särskilt mycket om henne. Men det är ju förhoppningsvis bara ett rutinbesök som borde vara snabbt överstökat.

Min make fick sig ett fräs idag. Han skulle iväg och spela tennis med PH efter frukost. Medan vi sitter och äter piper hans mobil till flera gånger, den behöver laddas. Direkt efter frukosten packar han sin väska och ska sticka iväg. Då tittar jag på honom och frågar om han verkligen tycker det är en bra idé att cykla iväg och spela tennis i Länsmansgården och ha en nästan urladdad mobil när hans fru är höggravid? "Ska du föda idag då?" blir hans lite syrliga svar, och nej, det har jag ju inte tänkt, men allt kan hända även om jag inte tror det. Han behöver greppa att det är en bebis på gång här. Den här veckan har han på kvällstid fiskat och spelat tennis samt varit ute och fiskat både fredag och lördag förmiddag i ett antal timmar. Nu när han jobbar behöver vi honom hemma, både jag och Sanna. Nej, vår relation är inte bra just nu och jag vet att jag måste ta tag i det, men jag VILL INTE vara gnällig och hålla på och klaga på honom. Jag vill ju att han ska ha sina intressen, men samtidigt vill jag att vi, hans familj, och då i synnerhet vår dotter, ska vara hans intresse. Karlslok!

Sent igår kväll blev jag bara så trött på mig själv så jag bröt ihop fullständigt. Tårarna bara sprutade och jag ringde till slut mamma som är ute och campar med pappa och goda vänner. Känns bättre nu, även om jag fortfarande är lite under isen. Jag är bara så trött på att ha ont hela tiden, jag orkar ju ingenting. Och det värsta är när det går ut över Sanna, som det gjorde igår när vi var ensamma hemma hela dagen. Idag ska stumpan ut till Torslanda och sova där ett par dagar och jag känner mig jättekluven. Dels för att det ska bli skönt att få vara lite ifred nu när maken börjar jobba, men sen har jag jättedåligt samvete för hon säger ofta att hon inte vill vara där. Men när hon väl är ute hos farmor och farfar så brukar det gå jättebra, så jag hoppas att det gör det denna gången också. 
Turligt nog är det knappt en månad kvar nu, jag tror aldrig jag har längtat så mycket till september som jag gör nu!