Chocolatefrog

Idag har lilla familjen mest mösat runt i mysbyxor. Jag somnade ungefär när maken gick upp och då smet han tydligen iväg med återvinningspåsarna. Ibland fattar jag inte att vi kan pussla ihop våra liv överhuvudtaget när vi har totalt olika dygnsrytm. Fast så illa som det var idag brukar det inte vara, jag har bara slutat sova. Iallafall på natten. Nästan.
Vid sju vaknade prinsessan, gav sin mor en puss och kröp ur sängen, stängde dörren bakom sig och tassade ner till pappa. Två timmar senare gick jag också ner. Sanna proklamerade att hon minsann inte ville åka till stan och äta frukost idag, hon ville åka till Benjamin. Så familjen fick äta frukost hemma och sedan planera dagen lite löst. Vi hade faktiskt ursprungliga planer på att träffa Benjamin och hans mamma, men det flyttade vi fram till söndagen istället. Då räddar vi raringen från att behöva gå på Ikea med sin mor och jag får två godingar att rå om en stund.
Efter tuppluren åkte vi hem till mina föräldrar för middag och hockey. De var ute på äventyr, vilket jag visste, men jag hade räknat med att de skulle vara hemma när vi kom. Det var de inte, och jag hade inga nycklar med mig. Maken fick frispel och ylade för hundrade gången om att han borde ha nyckeln på sin knippa (det är uppenbarligen inte första gången det här händer...). Istället fick lilla familjen ta en promenad upp till travet i duggregnet för att lägga på ett brev och köpa lördagsgodis. När vi nästan är hemma kör mormor och morfar förbi i sin bil, gör dubbla u-svängar och kör upp jämsides med oss med ett oroligt: "Har bilen gått sönder igen?". Tydligen så har de inte blivit informerade om att jag lämnade min hjärna på BB när jag födde Sanna, för jag har varit tankspridd ända sedan dess. Väl hemma under tak i stugvärmen levde Sanna rövare medans föräldrar och morföräldrar tittade på hockey. För första gången i år kändes det ändå rätt bra att vara frölundasupporter. Medan jag var i köket och hjälpte till med middagen fiskade Sanna upp sitt lördagsgodis ur väskan och satt nöjd och glad och mumsade choklad i soffan bredvid sin far. Jag fick tillrättavisa båda far och dotter, men hon lämnade ifrån sig godiset utan protest för hon visste att hon inte fick äta det innan middagen egentligen. Hennes far visste det också, men tydligen satt vårt barn för långt ifrån honom (hela tre centimeter!) för han hörde aldrig ens pappret prassla... Men hon åt duktigt med middag ändå.
Vi kom hem igen vid åtta och åt lite kvällsmat och sedan traskade jag runt och städade lite, plockade upp leksaker och sopade av golven. Sanna och jag gick upp vid nio och jag vek fem korgar tvätt medan damen såg på Pippi i godisaffären. Nattning vid tio medan jag såg på CSI:Miami och tassade runt och städade i reklampauserna. Maken vaknade till när jag slog i sopborsten i sänggaveln och undrade vart hans fru tagit vägen. Tydligen är det inte likt mig att sopa golv halv elva en lördagskväll, men jag tror inte han klagar för nu är det ju hjälpligt rent iallafall!
Som vanligt på lördagar går det inte ett smack på tv, så jag ligger här och lyssnar på regnet på plåttaket igen. Nu är det nog inte långt kvar tills vi får vårt nya tak. Det kommer inte låta lika trevligt när det regnar, men å andra sidan håller det förhoppningsvis tätt, och det är ju det viktigaste!
Glömde berätta om kära svärmor. När hon kom hem med Sanna igår hade lillan nya kängor på sig. Sanna hade tydligen klagat på att hennes skor var våta så då hade farmor köpt nya skor till henne. Hon hade inte haft några glasögon med sig och låtit Sanna välja dojor själv, frågat henne om de satt bra och köpt de som Sanna ville ha. Det var storlek 29 på dem. Sanna har storlek 23-24. Det kanske inte är det allra bästa att fråga en (nästan)treåring om skorna passar, jag tror inte att hennes referensramar inom området är helt tillförlitliga. Hon skulle gladeligen ta mina gummistövlar på sig till dagis om hon bara orkade gå i dem. Vi kände inte för att lägga undan ett par skor i fyra år, så hon skulle försöka byta dem. Det här är egentligen så likt min rara svärmor. Hon menar så väl och det blir ofta så fel. Men det var väldigt fina kängor!
Imorgon blir det som sagt förhoppningsvis lek med Benjamin och hans mamma. Maken ska iväg och spela pingis och om det inte regnar alltför mycket så ska jag försöka klämma in en stavrunda också. Jag har inte varit ute sedan i tisdags, så det gjorde mig lite förvånad idag när jag kände att det stramade lite i låren. Det var först för en trekvart sedan eller så som det slog mig att jag gick omkring i stan i fyra timmar igår i skor med ganska hög klack. Jag är visserligen i bättre form än för två månader sedan, men någon Victoria Beckham är jag inte (tack gode gud). Det är en kvinna jag bara inte förstår mig på. Hon blir smalare för varje gång jag ser henne, hon ler inte överhuvudtaget och hon ser ut som en plastdocka. Hur hon har kunnat överleva tre graviditeter är för mig en gåta. Och vad hennes make ser hos henne är jag också nyfiken på. Men det är väl det som är kärlek, man ser något hos en annan människa som ingen annan ser och när man ser det så älskar man det.

Nej, nu är det dags att stänga av datorn. Jag kanske inte sover, men det borde finnas något att se någonstans! Godnatt!