Chocolatefrog

Uj, det lät domedagsaktigt. Okej, riktigt så illa är det inte, men jag undrar, till en början i mitt stilla sinne, nu till mitt skrikande, ojande och gnällande sinne, vad sjutton det är för fel på min nattsömn. Natten till igår var visserligen inte mitt fel, då var det min dyrkade dotter som hade en dålig natt, men henne kan jag absolut inte skylla på natten till idag. Enligt min klocka är det fortfarande natt, klockan är 6.24 och jag SITTER PÅ JOBBET! Jag gav helt enkelt upp vid femtiden, tog en långdusch och åkte, som sagt, till jobbet. Väl här inser jag att det är tre timmar kvar till frukost och jag är hungrig. Så jag gjorde vad alla normala människor gör när de är hungriga vid den här okristliga tiden på morgonen, jag begick inbrott och stöld... Vi har pingisläger här på jobbet och de har försäljning i caféet - och jag har nycklar dit... Jag har faktiskt fulla intentioner att betala för chipspåsen jag knyckte så fort de kommer hit, men fram tills dess är det faktiskt stöld. Så i drygt tre timmar till är jag en tjuv. Jag tänker ta på mig en svart ögonbindel a la Björnligan och smyga längs väggarna. Steget är faktiskt inte långt, jag har blå byxor och röd tröja på mig.

Ikväll är det som sagt dejt med maken. Vi ska se Dö Hårt 4.0 och tur är väl det. Om den följer gängse mall så kommer det smälla en del och då kan jag hålla mig vaken. Kanske.
I have a confession to make. Jag är mörkrädd. Det är mörkt här och jag har låst in mig på mitt kontor. Ute regnar det och jag tycker mig höra att det smällar i dörrar här och var. Jag tänker inte komma ut förrän mina pojkar kommit.