Men vad trodde jag?
Att det skulle gå lätt att få tag i läkaren? Nej, det trodde jag ju inte förstås, men jag trodde inte heller att det skulle vara snudd på omöjligt.
Fick äntligen tag på min barnmorska igår. Men min läkare kommer inte vara på mitt mvc förrän den 27 maj. Hon försökte boka in mig hos den andra läkaren, men det var proppfullt. Jag förklarade saken och hon lovade att tala med honom. I eftermiddags ringde hon upp mig, och tyvärr kunde läkaren inte skriva ett sådant intyg. Vilket jag finner fullständigt rimligt, det hade ju varit snudd på bedrägeri eftersom han inte har en susning om vem jag ens är, än mindre mina besvär eller vad jag arbetar med. Jag tror inte ens att FK hade godkänt ett intyg från en annan läkare, även om han hade träffat mig. Så jag frågade om det fanns någon annan möjlighet att få tag på min läkare, hon som skrivit intyget alltså. Hon jobbar någonstans på Kvinnokliniken på Östra Sjukhuset, men det hade jag redan listat ut, för när jag pratade med Dr Mette igår så nämnde hon att min läkare är en väldigt duktig förlossningsläkare. Så frågan är vad jag gör nu. Jag kommer givetvis att ringa Kvinnokliniken imorgon, försöka förklara läget och höra om någon kan vidarebefordra ett meddelande. Men det kommer nog inte att bli lätt. Hon har ju helt andra uppgifter på Östra, och jag tvivlar på att hon har tid att skriva ett intyg bara för att göra FK nöjda. Men jag måste iallafall försöka. Sen ska jag ringa FK, be att få tala med min handläggare och förklara för henne också. Och gud vet vad hon kommer säga. Spännande. Såpass spännande att jag, efter jag hade hämtat Sanna, fick en panikångestattack. Inte den västa sortens dock, då hyperventilerar jag tills jag svimmar. Jag kände att det var på gång, så jag ringde Paula som pratade mig igenom den. Men himmel sådana sammandragningar jag hade. De lugnade ner sig efter någon timme, men jag har varit trött och öm i magen hela kvällen och jag fick ett jättehugg i sidan när jag skulle resa mig från fåtöljen förut, jag blev riktigt rädd. Men det har lugnat ned sig nu. Men jag är otroligt trött just nu och ska ta och sova. Skönt att jag är ledig imorgon, och skönt att svärmor hämtar prinsessan. Hade egentligen tänkt att åka till gammelfarmor med syrener, men det får nog vänta några dagar. Måste tänka på stackars liten i magen, h*n har nog haft en tuff dag.
Men som alltid är allt inte bara elände. Igår var vi och hälsade på Vincent, ett ljuvligt tvåveckors knyte, med pyttesmå händer och fötter och ett ofattbart mjukt huvud. Mina händer luktade bebis hela kvällen, det var nästan så jag inte ville tvätta bort det! Hade kameran i fickan, men glömde givetvis att ta kort... Han kommer bli en hjärtekrossare!
Nu är det dags att vila. Önska mig lycka till imorgon. Godnatt!
Fick äntligen tag på min barnmorska igår. Men min läkare kommer inte vara på mitt mvc förrän den 27 maj. Hon försökte boka in mig hos den andra läkaren, men det var proppfullt. Jag förklarade saken och hon lovade att tala med honom. I eftermiddags ringde hon upp mig, och tyvärr kunde läkaren inte skriva ett sådant intyg. Vilket jag finner fullständigt rimligt, det hade ju varit snudd på bedrägeri eftersom han inte har en susning om vem jag ens är, än mindre mina besvär eller vad jag arbetar med. Jag tror inte ens att FK hade godkänt ett intyg från en annan läkare, även om han hade träffat mig. Så jag frågade om det fanns någon annan möjlighet att få tag på min läkare, hon som skrivit intyget alltså. Hon jobbar någonstans på Kvinnokliniken på Östra Sjukhuset, men det hade jag redan listat ut, för när jag pratade med Dr Mette igår så nämnde hon att min läkare är en väldigt duktig förlossningsläkare. Så frågan är vad jag gör nu. Jag kommer givetvis att ringa Kvinnokliniken imorgon, försöka förklara läget och höra om någon kan vidarebefordra ett meddelande. Men det kommer nog inte att bli lätt. Hon har ju helt andra uppgifter på Östra, och jag tvivlar på att hon har tid att skriva ett intyg bara för att göra FK nöjda. Men jag måste iallafall försöka. Sen ska jag ringa FK, be att få tala med min handläggare och förklara för henne också. Och gud vet vad hon kommer säga. Spännande. Såpass spännande att jag, efter jag hade hämtat Sanna, fick en panikångestattack. Inte den västa sortens dock, då hyperventilerar jag tills jag svimmar. Jag kände att det var på gång, så jag ringde Paula som pratade mig igenom den. Men himmel sådana sammandragningar jag hade. De lugnade ner sig efter någon timme, men jag har varit trött och öm i magen hela kvällen och jag fick ett jättehugg i sidan när jag skulle resa mig från fåtöljen förut, jag blev riktigt rädd. Men det har lugnat ned sig nu. Men jag är otroligt trött just nu och ska ta och sova. Skönt att jag är ledig imorgon, och skönt att svärmor hämtar prinsessan. Hade egentligen tänkt att åka till gammelfarmor med syrener, men det får nog vänta några dagar. Måste tänka på stackars liten i magen, h*n har nog haft en tuff dag.
Men som alltid är allt inte bara elände. Igår var vi och hälsade på Vincent, ett ljuvligt tvåveckors knyte, med pyttesmå händer och fötter och ett ofattbart mjukt huvud. Mina händer luktade bebis hela kvällen, det var nästan så jag inte ville tvätta bort det! Hade kameran i fickan, men glömde givetvis att ta kort... Han kommer bli en hjärtekrossare!
Nu är det dags att vila. Önska mig lycka till imorgon. Godnatt!
Kommentarer
Postat av: Jessica
Fy vilken cirkus! Hoppas du får tag i läkaren och stå på dig hos fk, du har ju lite fördel att du haft det tufft med nacken, nu vet du din rätt och att du har klarat att stå på dig innan! Men det är tufft, när man är dålig och saknar kraft ska man lägga all på sånt här! Bra att du ringde Paula! Jag har haft panikångerst men aldrig som gravid som tur är,det var länge sedan nu men man glömde aldrig känslan, känslan när det kommer krypandes, fy det knyter sig i magen vid blotta tanken.
Du är duktig som tar det på allvar och vila lite för lill* i magen. Kram
Trackback
