Gravidblogg

Sent igår kväll blev jag bara så trött på mig själv så jag bröt ihop fullständigt. Tårarna bara sprutade och jag ringde till slut mamma som är ute och campar med pappa och goda vänner. Känns bättre nu, även om jag fortfarande är lite under isen. Jag är bara så trött på att ha ont hela tiden, jag orkar ju ingenting. Och det värsta är när det går ut över Sanna, som det gjorde igår när vi var ensamma hemma hela dagen. Idag ska stumpan ut till Torslanda och sova där ett par dagar och jag känner mig jättekluven. Dels för att det ska bli skönt att få vara lite ifred nu när maken börjar jobba, men sen har jag jättedåligt samvete för hon säger ofta att hon inte vill vara där. Men när hon väl är ute hos farmor och farfar så brukar det gå jättebra, så jag hoppas att det gör det denna gången också. 
Turligt nog är det knappt en månad kvar nu, jag tror aldrig jag har längtat så mycket till september som jag gör nu!