Chocolatefrog

Igår kväll kom jag ner till vardagsrummet efter att ha nattat Jesper. Det var Sannas tur att nattas och jag förväntade mig en mindre kamp eftersom hon nu efter att ha blivit frisk från halsflussen har vänt dygnet lite, vilket är mindre bra eftersom hon har en dagisvecka kvar innan sommarlovet. Men till min förvåning hittade jag en liten ihopkrupen boll sovandes i fåtöljen. Så jag lyfte upp henne i famnen för att bära upp henne till sängen. Då öppnas ett sömnigt öga på glänt och en trött men irriterad röst säger:
-Mamma, kan du inte låta mig vila färdigt?
-Men gumman, du sover ju och det är faktiskt läggdags.
-Men mamma, jag vill ju titta färdigt på det där spelet!
Spelet är en match i fotbolls-VM som maken sitter och tittar på.
-Nixpix, det är långt kvar på den och du ska sova nu.
-Men jag är inte trött än!
Men den ömma modern är obeveklig och bär upp fröken till sängen, där hon somnar på två röda.
Även om det aldrig är kul att argumentera med en fyraåring så är det ändå rätt skönt att mamma än så länge vet bäst.



(Det här är inte från igår, men principen var densamma)