Chocolatefrog

Idag är dagen som hela svenska mediakåren laddat för i flera månader. Hur orkar man bry sig så kopiöst? GP hade en hel bilaga förra veckan full med gissningar om allt från blommor till servettringar (tror jag iaf, för jag slängde den utan att läsa den).
Det är klart att det är roligt med bröllop - för dem som gifter sig och för deras nära och kära. Många sparar i flera år för att få råd, andra gör en snabbis i stadshuset. Men det är inte många som kan gå till regeringen och säger att de behöver ett par mille extra för ett bröllop. Vad jag undrar är hur man kan med? Ja, de är offentliga personer med minimalt privatliv som de har fötts in i, men på något plan måste de ju gilla uppmärksamheten, annars kan de ju avgå, till exempel. Jag har väldigt svårt att sympatisera med dem som tycker synd om kungafamiljen när det skrivs om dem, lite får man ta när man är Sveriges största socialbidragstagare.
Hur mycket pengar från stadskassan har inte den här bröllopsorgien kostat? Förespråkarna säger att det är så bra pr för Sverige, att vi får pressens ögon på oss och att turismen kommer öka. Jovars, i Stockholm kanske. Och jag har väldigt svårt att tänka mig att alla de människor som förlorat sina arbeten det senaste året tänker att det är ju kul att Stockholms turism ökar, det hjälper ju verkligen deras situation. Eller att Sveriges alla hemlösa samlas och hyllar kronprinsessparet som firat i fyra dagar och ätit fina middagar, istället för att tänka att de där miljonerna kanske kunde gått till att öka platserna på våra härbergen och hjälpa folk att få mat för dagen.
Jag vet att jag låter negativ, men mest är jag trött på tjatet. Undrar vad pressen ska göra på måndag när allt är slut? Går luften ur dem helt då eller börjar de nedräkningen tills bebismagen börjar synas?
Självklart hoppas jag att brudparet är lika lyckliga på sin bröllopsdag som vi var, men hur mycket av hela ståhejet är deras eget?
Idag stänger jag iallafall av tv:n och hittar på något roligt med familjen för mina egna pengar istället.