Chocolatefrog

Resan upp med Robban vid ratten gick i en flygande fläng och vi var framme ganska exakt klockan två på eftermiddagen, precis som planerat. Det var smällvarmt, men Paula och Karin, som åkt upp redan på torsdagen, hade omtänksamt vädrat ut vår stuga inför ankomsten. Medan jag och Paula susade in till alkoholmonopolets lokala falang satte Robban och Karin upp vårt soltält. Och sån tur att vi hade detta tält! Under lördagen och söndagen uppmättes mellan 40 och 44 grader på dansgolvet, så man fick verkligen värdera huruvida dansen var tillräckligt rolig för att riskera värmeslag... Men eftersom jag legat av mig så totalt så dansade jag ändå inte särskilt mycket tyvärr, så det gällde att bita ihop när jag väl kunde vara med! Men fötterna fick ta mycket stryk i värmen och jag känner fortfarande av diverse skavsår och stämplingar (som dock var helt oavsiktliga).

Campingen ligger vid en härlig badsjö, och till och med den här badkrukan var i flera gånger. Det behövdes!

Det bästa med att bo och dansa på samma ställe är att det aldrig tar slut. Så även om dansen på dansbanan upphörde ett visst klockslag så slutade man ändå inte. Istället plockades det fram cd-spelare (eller datorn i vårt fall) och spontana danser uppstod mellan stugorna. Vi fick flera nya bekantskaper och några kära återseenden.

Emellanåt hade vi så roligt att vi föll ihop i små högar och Paulas egenkoreograferade dans PP4 lämnade varaktiga intryck i både kropp och själ!

Söndagen blev ganska urlakad när hettan höll i sig och fötterna värkte. Dessutom blåste det så hårt att vårt tält föll ihop som plockepinn, trots tappra försök att laga det med käppar och silvertejp i bästa McGuyver-anda. Så när dansen var slut på eftermiddagen packade jag och Robban in oss i bilen och åkte hem genom rejäla åskskurar.

Men jag hade en av de bästa helgerna någonsin och många minnen att plocka fram när vardagen känns lite grå. Och jag längtar redan till nästa år!