Chocolatefrog

Nu när kalaset är avklarat har jag och maken tillåtit oss att slappna av lite, och då kom förkylningen som ett brev på posten. Lite känningar har vi väl haft ett par dagar, men vi såg ut som sju svåra år när vi gick upp imorse. Det har kommit trumpetsolon från respektive näsa med jämna mellanrum under dagen. Vi tillät oss att ha en slapp dag och bara vara och tycka lite synd om oss själva. Det enda vettiga vi gjorde på hela dagen var att jag dammsög nedervåningen och maken gjorde köttbullar till middag. Annars var det tidningen, soffan, tv:n, Wii och leka med barnen. Precis som en söndag ska vara med andra ord.
Jag har en minst sagt instabil stämma för övrigt, till skillnad från övriga familjen. Jag läste för Sanna som vanligt ikväll, men det ingår ju också i godnattrutinen att jag ska sjunga. Det är ingen skönsång i vanliga fall, men idag lät det värre än fiskmåsar i äggkläckningstid. Men hon somnade snabbare än vanligt dock. Kanske var det ovanligt sövande med en mor som bara hade ett tonläge, eller så somnade hon snabbare för att slippa oljudet.

Jesper åt gröt idag förresten! Det var andra försöket. Det första var för tre veckor sedan och då såg han ut som om vi försökt förgifta honom. Men idag fick han banangröt med lite aprikos-päronpuré och bröstmjölk och han åt som attan. Det var jätteroligt att se. Klar förbättring iallafall. Annars accepterar han bara ett par skedar potatis-majspuré, allt annat spottar han ut. Morot verkar han inte tåla så det får han inte. Men jag är inte stressad över maten. Jag kommer fortsätta erbjuda honom mat en gång om dagen och kanske gröt på kvällen, men jag vet av erfarenhet att det kommer när det kommer. Sanna helammades i princip tills hon var tio månader, hon vägrade äta annan mat och nu äter hon ju. Förvisso inte så bra som jag skulle önska, men å andra sidan var jag också jäkligt petig med maten tills jag var en femton-sexton år ungefär.
Idag har han också fått smaka på både en bit päron och en litchiefrukt. Han gapade stort och sörplade högljutt. Egentligen så "ska" man ju inte ge bebisar sånt förrän de lärt sig äta äcklig potatis, men jag är ju som sagt lite mer avslappnade den här gången. Mat ska vara lust, inte tvång.

När jag var gravid med Sanna och tills hon var ett och ett halvt-två år ungefär hade jag en annan blogg. Den låg på babycrowd.com. Den finns fortfarande kvar men jag använder den inte. För att inte riskera att den försvinner funderar jag på att göra en underblogg till den här bloggen, så som jag hade min gravidblogg förra året. Återstår bara att se hur jag ska lägga upp den och få över lite bilder. Det finns en del bilder på den bloggen som inte finns någon annanstans då vår gamla dator kraschade utan att jag hade säkerhetskopierat bilder. Stay tuned.

Nu är det läggdags för längesedan! Maken ska spela pingis direkt efter jobbet imorgon så det kommer bli en mycket lång dag i Casa Olsson... Så godnatt och på återseende!