Chocolatefrog

Lilla familjen tassar runt och pysslar med sitt. Maken läser tidningen i soffan, barnen leker tillsammans på filten i vardagsrummet och mamman gömmer sig framför datorn och slösurfar. Idag är det tänkt att vi ska ha Lisebergspremiär, min personliga form av kosläpp. Liseberg är vår och jag känner mig sprallig och förväntansfull. Tänk att vara 30 och fortfarande älska Liseberg! Och att nu få dela det med mina barn! Livet hade varit komplett om jag fick jobba där. Inte som säsongsarbetare i parken, utan året runt, bakom kulisserna, att få vara med och skapa magin som så många människor upplever varje år. Det är mitt drömjobb.
Tyvärr kommer jag inte kunna fotografera lika mycket som vanligt, för vår kamera har gått sönder. Den bara tvärdog i veckan. Vi har testat nytt batteri men det hjälpte inte. Vi ska få låna en av svärfar så länge, för vi har inte råd att köpa en ny just nu. Jag får förlita mig på mobilkameran!

Jag blev vald till sekreterare i samfälligheten i torsdags, ingen dramatik där inte. Det är inte en själ som vill ställa upp, och vi höll väl på i tjugo minuter för att få någon att ställa upp som ordförande. Ska bli spännande att se hur detta kommer bli!

Igår var maken ute på städdag och jag stannade inne med barnen, kände lugnast så. Jesper sov och jag tog en dusch medan Sanna satt och målade i hobbyrummet. Jag ska precis börja skölja ur hårinpackningen när jag ser på monitorn att Jesper har vaknat. Jag ropar till Sanna och ber henne gå upp till lillebror medan jag duschar klart och hon släpper allt och springer upp för trapporna. Eftersom monitorn fortfarande är på ser jag henne krypa upp i sängen hos honom, hon kramar och sjunger och klappar på honom och han ligger så nöjt och håller i hennes hår. Det är nästan så hjärtat spricker i bröstet på mig, så fina är de!

Nu är det dags att göra frukost! Trevlig söndag!

(Kaninternationella morotsdagen, 2008. Vad min tjej har växt!)