Chocolatefrog

För ganska många år sedan sa min syster till mig att jag har för många måsten. Hon hade rätt i det då och dessvärre stämmer det fortfarande. Ibland försöker jag stanna upp och tänka mig för, men jag kan fortfarande bygga upp för många måsten, även när jag är mammaledig. Det är lämna och hämta på dagis, handla, plocka och städa, tvätta, laga mat... Emellanåt försvinner jag i så många måsten att jag glömmer att leka med barnen eller bara sitta i lugn och ro i fem minuter med en bra bok.
Den här veckan har vi dock bestämt att Sanna ska vara hemma från dagis för att förhoppningsvis minska risken att hon och Jesper (och jag) får svininfluensa. Igår var vi uppe tidigt för att få Sanna vaccinerad, och det var tur att vi var på Backa Läkarhus redan kvart i åtta, för vi kom tvåa i kön och bara några minuter efter vi hade kommit ramlade det in ett veritabelt dagis med föräldrar och barn. Underbara Cecilia var med och passade Jesper så jag kunde vara 100% fokuserad på Sanna. Efter sprutan var avklarad tog vi en fika på McDonalds (det var tidigt på morgonen och inget annat var öppet) och sedan åkte vi till Kungsbacka och träffade familjen Claesson. Men väl hemma igen på eftermiddagen kom alla måsten igen. Jag plockade, bar sur bebis, förberedde och lagade middagen, tvättade golvet på toaletten... Det tar liksom aldrig slut!
Så imorse bestämde jag att vi skulle ha en bara-vara dag, jag och barnen. Vi sov tills vi vaknade vid halv åtta, ingen klocka som väckte oss alltså. Sedan lekte Sanna på sitt rum så länge hon ville medan jag duschade och klädde på mig och lillen. Han somnade sedan om i vaggan och jag och Sanna kunde äta en lång, lat frukost i soffan framför barnprogrammen. Och på den vägen är det. Sanna ville pussla och då kunde jag sätta mig på golvet och pussla med henne. Det ser ut som fan här hemma, men jag ska inte bry mig om det idag!
Nu har farmor precis varit här och hämtat Sanna, som glatt följde med henne till Torslanda. Det har varit lite si och så med att vilja vara hos farmor och farfar, så det var en glad överraskning. Hade hon inte velat följa med hade jag naturligtvis inte tvingat henne. Så nu har jag och lilleman eftermiddagen fri att göra vad vi vill. Eller inget alls för den delen. Och jag måste säga att det känns väldigt skönt. i vanliga fall så stör det mig så mycket att det är stökigt eller tvätten måste vikas att jag inte kan slappna av. Och lite stör det mig idag med, men jag ska banne mig inte ha några måsten idag! Så det så!