Jag är visst rätt bra ändå...
Sanna bökar runt uppe i sitt rum och ropar till sist till mig som befinner mig på nedervåningen:
-Mammaaaa! Jag måste ha min stora telefon och jag hittar den inte!
-Jag tror den ligger här nere i soffan gumman, du får komma ner och leta.
Sanna stampar ner för trappan samtidigt som hon berättar för alla och ingen:
-Jag måste faktiskt ha den för jag ska ringa till nån. (Oklart vem, men det spelar ingen större roll eftersom telefonen i fråga inte fungerar). Ett par ögonblick senare:
-Mamma! Den låg i soffan!
-Ja, jag sa ju det. Mamma vet ju allt!
-Mm, det är tur att vi har dig mamma!
Kommentarer
Trackback
