Smittspridning

Japp, så var det min tur att få lilltjejens sjuka! Halsen är svullen, stämbanden sviker mig emellanåt och näsan rinner som trädgårdskranen utan packning på utsidan av huset... Men, det är bara en förkylning och jag överlever! Det bästa idag var ändå att det var Sannas första feberfria dag och hon har levt rövare högt och lågt. Men aptiten är ännu inte riktigt tillbaka och hon är fortfarande hostig och snuvig, så vi tar en dag till hemma tillsammans och hämtar krafter. En feberfri dag är ju nästan ingenting när man betänker hur länge hon var sjuk och hur hög febern var. Ska hon orka med dagistempo behöver hon nog lite mer tid.

Maken har gjort ett rejält dagsverke nere i källaren. Han har primat tvättstugan två gånger och lagt färdigt golvet i gillestugan, det blev jättefint! Jag verkligen längtar efter att få ordna lite där nere, det kan bli värsta mysrummet! Vi ska nog möblera om lite, när vi har bestämt hur så kommer bilder. Eller ja, det måste ju tapetseras och så också.

Jag kommer behöva all min kökskreativitet den kommande veckan. Kontot är smälltomt och det börjar kylen också bli. Framförallt har vi slut på frukt och grönsaker och det kommer jag inte klara mig utan. Det blir till att tafsa på räkningskontot, det insåg jag när vi var hemma hos mina föräldrar och gravidmonstret slukade en hel skål men ljuvliga körsbärstomater...

Allmänt hängigt tillstånd till trots gjorde jag lite nytta idag. Med betoning på lite. Jag orkade inte dammsuga, men jag moppade av golven i nedervåningen och dammade av i röran. Jag torkade av buffébänken och plockade av gamla ljus och sånt och ställde dit hortensiorna som blev över igår. Köket fick sig också en överhalning och sovrummet likaså. Solen strålade så jag hängde ut täckena och glömde av dem. Vid kvart över sex åkte vi till mina föräldrar för att duscha, så jag sprang upp för att hämta påsen med duschgrejor och ombyten då jag ser täckena på balkongräcket. Precis när jag kommer ut öppnar sig himlen så jag fick slita in täckena, men de hann ändå få några droppar på dem, så jag fick breda ut dem på insidan för att torka. Jäkla tur ändå att jag skulle upp och hämta påsen, annars hade jag garanterat glömt dem...

Nu ligger jag och maken och tittar på inspelad Robinson från igår (och jag äter chips). Dags att gosa in sig och håna dårarna som utsätter sig för sådana här saker. Det är klart att de här programmen inte blir bättre, det sitter små sadister och tänker ut hur mycket de kan jävlas med folk som söker sina femton minuter i rampljuset. Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0