Chocolatefrog

Vi tycker att vi är färdiga med skit i källaren, så vi var så lyckliga över vår nya varmvattenberedare och den tjusiga tvättmaskinen vi köpte igår. Sen kom Murphy och tyckte att det var liiite för bra för att vara sant. Svärfar var här igår och kopplade in tvättmaskinen och vi körde en första omgång med bara vatten och tvättmedel som man ska och sen lastade vi in en välbehövlig omgång tvätt. Den satte igång fint och lilla familjen gick för att göra sig iordning för kvällen. Precis när vi är på väg i säng hör jag ett otroligt buller och känner hur hela golvet skakar. Uppmärksammar maken på det som flyger ur sängen och ner till källaren och jag efter. Tror ni inte att tvättmaskinsjäveln har hoppat ur sina vibrationsdämpande gummifötter och skuttat iväg över en meter från väggen. Det är alltså åttio kilo maskin, med tio kilo tvätt och vatten i sig samt 40 kg torktumlare ovanpå som bara har promenerat iväg. Kablarna var så gott som utslitna ur maskinen och propparna flög all världens väg. Det var den nya maskinen det. Men svärfar har lovat att komma förbi och se om han kan fixa det. Han är händig, svärfar.

I torsdags började det susa i mitt öra och det känns som jag har vatten i det. Jag hör nästan ingenting men jag hade inte tid att ta tag i det då. I lördags morse vaknade jag av att det gjorde våldsamt ont i örat och det höll i sig till lunch när jag tog två tabletter, då släppte det. Sedan dess har jag känt av lomhördheten och vattenkänslan, men det har inte gjort så värst ont. Tänkte ändå åka till läkaren idag på morgonen för att kolla läget, men inatt har örat gjort så våldsamt ont att det inte var något att tveka om. Japp, kraftig öroninflammation och penicillinkur. Trött och ynklig efter läkarbesöket och apoteksvisiten bestämde jag mig för att vara hemma idag och vila. Jag har haft mycket foglossning och varit öm i magen hela helgen, så det känns som om hela kroppen behöver en vilodag. Nu ska jag lägga mig en stund.