Chocolatefrog

När jag var yngre hade jag massor av romantiska drömmar om midsommar. Jag ville dansa på kvällen på en dansbana i en blommig klänning med blåklint i håret med en kavaljer som älskade att dansa. Det har inte hänt än kan jag säga, och det känns faktiskt inte lika viktigt längre. Jag har fortfarande blomsterkrans på midsommar, men i år kommer magen inte i någon blommig klänning. Någon dansbana blir det inte heller, men kavaljeren har jag, även om det sista han vill är att dansa med mig. Inget personligt dock, han gillar bara inte att dansa. Men så länge vi dansade på vårt bröllop så är det allt jag begär. Och han har en uppsjö av andra goda kvalitéter som mer än väl väger upp olusten att dansa. Och så är han min. Och Sannas förstås.

Idag hade jag en lite märklig upplevelse. Jag var hos min sjukgymnast och fick akupunktur vid tiotiden imorse. Jag fick nålar i ljumsken och TENS på ryggen. När jag var färdig åkte jag och handlade. Och ljumsken bara värkte mer och mer. Strax före halv två gjorde det så ont att jag var rädd att jag inte skulle kunna ta mig till samtalet jag skulle ha med Sannas fröken. Jag misstänkte att sjukgymnasten kanske hade satt nålen fel, så jag drog ner byxorna för att se om ljumsken var svullen. Och där satt en nål kvar! Den måste ha suttit med superlim, för jag hade ju varit på toaletten minst två gånger sedan sjukgymnasten och dragit trosorna upp och ner över ljumsken. Så det var bara att plocka ut den, och gissa om det var en lättnad! Men ändå konstigt att det hände, jag tror jag fått över tusen nålar på olika ställen de senaste fem åren och hon har aldrig missat att ta ut en enda. Men någon gång ska ju vara den första och det är ju ingen skada skedd!

För ett tag sedan bad svärmor mig baka kokosrutor tills imorgon. Min svåger är galen i mina kokosrutor och jag har bakat dem flera gånger om året i många år. Men ikväll när jag skulle baka fick jag fullkomligt hjärnsläpp. Första falsen - är det längst upp eller längst ner i ugnen? Jag satte den längst ner och det tog 50 minuter istället för tjugo. Den lär vara torr som ökensand imorgon, så det blir väl till att baka om dem. Men så frustrerande, jag kan ju verkligen baka den här kakan!
Frågan är bara om jag hinner imorgon. Jag ska baka ett diabetesvänligt bröd (i Torslanda serveras bara barkis) och göra kransar till mig och Sanna. Det blir till att gå upp tidigt!

Glad midsommar! Vare sig det bli regn eller sol så blir det midsommar ändå!