Chocolatefrog

Sanna och jag är gräsänkor ikväll, maken är bjuden på landskamp på Ullevi. Innan jag hämtade henne på dagis hade jag lite mini-spa här hemma med fotbad, hårinpackning och lite sånt. Men så blev jag lite sen, så jag hann inte plocka undan fotbadsgrejorna innan jag vaggade iväg för att hämta stumpan. Väl hemma igen rusade jag som vanligt in för att kissa och när jag kom ut igen satt damen med fötterna i mitt kalla fotbad. Så jag gjorde ett nytt till henne som hon fick plaska i samtidigt som hon rotade i min "fotbadsväska", en necessär där jag har fotfilar, nagelfilar, tåseparerare, nagellack, fotkrämer och annat som behövs för en hemmapedikyr. När hon hade plaskat färdigt satt vi och fnissade med nagelfilar och tåseparerare och sedan frågade hon om hon fick lov att måla tånaglarna precis som jag har gjort. Och det fick hon naturligtvis! Först visade jag men sedan ville hon måla själv, och jag måste faktiskt säga att hon var väldigt duktig för att vara förstagångsmålare. Sedan frågade jag henne om hon ville måla fingernaglarna, och det ville hon förstås gärna! Här kommer en bildserie på en väldigt koncentrerad liten tjej:


Jag tittar just nu på "Oskuldernas bal" på Kanal 5, den är lite läskig faktiskt. Det handlar om unga flickor som skriver på ett renhetslöfte att spara sig till bröllopet, de ger sin oskuld till sin pappa på dokumentet.  Och då är det inte bara oskulden, utan även kyssar och handhållning. Jag säger inte att det är fel att hålla på sig, men här handlar det om en lite väl kontrollerande miljö. Papporna och döttrarna går på bal tillsammans och pappa är givetvis idealmannen. Men i mitt tycke tillåts flickorna inte att vara just flickor, utan de är som riktigt små kvinnor och det luktar lite sjukt ideal för mig. Flickor som är så unga som fem år gamla går på balerna och skriver på ett kontrakt om kyskhet. Jag tror inte riktigt att en femårig flicka vet vad renhet innebär, och jag skulle faktiskt inte vilja att Sanna visste den exakta innebörden vid en så ung ålder. Flickorna tillåts inte heller umgås med pojkar, utan pojken ska först be föräldrarna om lov och sedan skall pappan tillbringa tid med honom för att se om han är värdig. Flickan verkar inte ha så värst mycket att säga till om. Blir han väl godkänd verkar det gå undan i en väldig fart med förlovning och bröllop. Men om man inte vet någonting om förhållanden, hur kan man då veta vad man söker hos en partner? Fast å andra sidan verkar det viktigaste vara att han är en kopia av pappan.
Sen är det väl inte fel att se föräldrarna engagera sig så mycket i sina barn, och särskilt då döttrarna, men jag tycker ändå att den är lite för magstark. Det innebär också att döttrarna blir väldigt skyddade och vet i princip inte någonting om sex och det kan också vara lite lurigt. Bara för att man är oskuldsfull behöver man inte vara ovetande. Det finns exempel på det också i dokumentären. Det finns väl inte en pappa, eller mamma heller för den delen, som inte vill att ens dotter skall gå skyddad genom livet, att hon ska få slippa uppleva ett krossat hjärta, men det är ju faktiskt en del av just livet. Och när de sakerna händer är det precis lika viktigt att finnas där för dem, kanske rent av viktigare.
Jag kan orera om det här hur länge som helst. Var och en blir salig på sin fason brukar man väl säga. Naturligtvis finns det saker i mitt liv som jag ångrar, MEN om jag inte hade gjort de misstagen kanske min väg inte hade lett fram till maken och då i förlängningen inte heller Sanna eller bebisen i magen. Och det är något jag inte ens vill tänka på!

Över till roligare saker. Via Niotillfem blev jag idag tipsad om en helt ljuvlig blogg. Den är precis en sådan blogg som jag hade velat ha om jag hade haft tid. Gå dit, läs och småle! Den heter My Milk Toof och handlar om några små rara mjölktänder som gnager på dörrarna, vattnar blommor och som inte tycker om att bada.

Seså, stick härifrån nu och kolla in Ickle och Lardee istället! Godnatt!