Chocolatefrog

Backa är inte världens roligaste stadsdel, men det finns några sköna fläckar. Häng med mig på en morgonpromenad!

Vi börjar med att följa Sanna till dagis. Först går man upp för mördarbacken:  Den är ungefär dubbelt så lång som man ser här, för den ringlar och slingrar upp och upp och upp. Men den blir lättare när man har ett par stavar och en busunge: . När man går upp längs backen har man det närmaste vi kan kalla skog omkring oss. Men egentligen är det gamla bondgårdar som har legat här en gång i tiden, det avslöjas av alla gamla bondsyrener som växer här. Men längst upp ligger det riktiga beviset: . Det är en gammal oxelhäck som har fått växa fritt hur länge som helst. De står så perfekt i rad att jag länge undrat vad det är, men så när löven sprack ut i våras så såg jag att det var oxelbuskar som blivit som riktiga träd. Den är nog 4-5 meter hög. När man krånglat sig igenom häcken hittar man en gammal husgrund. Och på marken växer det murgröna , kaprifol och björnbärsbuskar. Här ska vi ha picknick i sommar!
Efter vi har lämnat Sanna på dagis traskar vi bort åt Tingstadstunnelhållet. Det är riktiga projekthus som står här, och de blir mer och mer nedgångna för varje år. Så vi struntar i att titta på dem och stannar till och luktar på en nyponros istället: . När jag var liten brukade jag samla ihop massor av kronblad och koka i vatten. Det luktade underbart och jag drömde om att göra parfym.
Till slut lämnar vi lägenhetsområdet och går in i ett litet villaområde istället. Mitt favorithus revs för något år sedan, det var en liten liten stuga med ett runt torn på. Helt underbart! Men det är rivet nu och tomten är helt vildvuxen.  Det är bara stengrunden som vittnar om att det låg ett hus här en gång. Men en gång var det här en älskad trädgård, det vittnar det här vackra trädet  och en envis klunga jättevallmo om . I slutet av villaområdet ligger Backa Folkets Hus. Det var i blåsväder för ett tag sedan för de hade hyrt ut lokalerna till Irans ambassad. Men annars är det inte mycket action där. Men de har försökt piffa upp sig med lite flaggor: .
Innan vi vänder hemåt stannar vi till och tittar på en nykomling, något som jag trodde var utrotningshotat. Ser ni vad det är?  Vi zoomar... Vi har fått en alldeles egen rondellhund!
Så kommer vi in på "vår" gata. Här ligger det också bara en massa villor och i en trädgård hittar jag något som blommar på tok för tidigt!  Lupiner ska blomma till midsommar! Basta!
Men så är vi äntligen hemma. Mina penséer hänger fortfarande med  men narcisserna har gett sig för längesedan. I helgen blev de vissna lökarna ersatta med en pensépelargon: . Och nu är det dags att gå in och äta frukost! Hej så länge!