Chocolatefrog

men innerst inne skulle jag nog vilja att maken reagerade på samma sätt om Sanna kom hem och berättade att grannen ofredat henne...
På någon primitiv nivå liksom, men visst skulle jag aldrig vilja att maken riskerar att utsätta sig för fängelse. Det rätta är ju att anmäla händelsen, och det hade man ju gjort. Det hade aldrig gått så långt som till misshandel, men ändå, någonstans, vaknar känslan i mig att vilja försvara familjen rent fysiskt. Äh, det är svårt att förklara, det ligger antagligen djupare än så. För många år sedan var det någon som behandlade mig illa, jag har nog en känsla långt inne, en önskan att någon hade försvarat mig på samma sätt.

Makens första arbetsvecka är snart tillända och vädret har ju inte varit snällt mot honom. Imorgon är han ledig, så han har lurat ut svärfar med båten tidigt som attan för att fiska makrill. De försökte ju härom kvällen men det gick inget bra. Nu ska de försöka köra längre ut, vi får hoppas på bättre fiskelycka.

Mina föräldrar kom förbi ikväll för att hälsa på Sanna, det slutade med att hon följde med dem hem för att sova över. Hon var så ivrig att komma iväg att jag fick ropa tillbaka henne för att få en puss och kram hej då. Nog har de längtat efter henne och tycker om att ha henne, men jag tror att mycket av övernattningserbjudandet var för min skull så jag skall få vila lite. Imorgon blir det sovmorgon! Mamma och pappa var förbi i tisdags också, men då var ju Sanna i Torslanda. Mamma var så snäll att hon tvättade mina vardagsrumsfönster, en fågel hade lämnat spår där. Jag är otroligt tacksam för det, att klättra på stolar och tvätta jättefönster känns lite smått riskabelt just nu.

Maken är iväg och spelar tennis med några kompisar, så jag ska passa på att breda ut mig i sängen och läsa en spännande bok. Det gäller att passa på! Godnatt!