Chocolatefrog

Det är relativt tidigt på söndag morgon och hela lilla familjen är uppe och skuttar. Maken och Sanna vaknar förvisso alltid tidigt, men jag har kommit in i någon fas nu där jag sällan sover längre än till sju, jag som brukade vara en mästare på sovmorgnar...
Har inte så mycket att skriva och händerna är mer svullna än vanligt så det är lite svårt att sitta och knappa på tangenterna. Vi går mest och förbereder oss för veckan som kommer. Jag har börjat plocka fram saker till bb-väskan och igår satte vi in babyskyddet i bilen samt gjorde lite sista-minuten-shopping, bland annat nya mysbyxor och pocketböcker till mig.
Vädret är inte heller jätteroligt, det blåser och regnar om vartannat så vi blir inte jätteinspirerade att hitta på utflyker. Fast far och dotter tillbringade förstås ett par timmar på Vattenpalatset i Lerum i fredags och Sanna lärde sig äntligen att lita på armpuffarna och flöt själv! Vi är mycket stolta. Det är något vi har jobbat på hela sommaren, men hon vill inte gärna släppa oss och det känns viktigt att det äntligen kom från henne själv. Jag tror hon blev lite inspirerad förra lördagen när vi var hemma på kalas hos Lukas med familj. De har nämligen byggt ut sin veranda och lagt en pool där och barnen badade av hjärtats lust. Jag låg ju inne i sängen och flåsade sammandragningar och maken hade inga badkläder, men hon gick till vår stora förvåning i vattnet med Lukas pappa Petteri (eller Petter som Sanna kallar honom). Hon har varit väldigt reserverad mot honom tidigare så han var väldigt stolt över att hon vågade bada med honom. Där såg hon hur Lukas hoppade och plaskade runt med sina puffar på och antagligen kom hon ihåg det i fredags och vågade själv!
Jag vet att jag har sagt det förut, men vi har verkligen märkt ett ökat socialt självförtroende hos Sanna den senaste tiden. Häromdagen hade vi slut på mjölk hemma så vi åkte för att göra en liten handling efter dagis, på Hemköp på Selma Lagerlöfs Torg. Sanna ville ha en liten vagn så det fick hon och hon tog det på väldigt stort allvar att hjälpa mig med varorna så jag kunde gå med kryckorna. När vi kom fram till kassan ställde hon sig på tå och lastade upp varorna på bandet. När expediten frågade henne om hon hjälpte mamma svarade hon "Ja, mamma måste ha kryckor, så jag hjälper till! Jag är en stor tjej nu." För ett par månader sedan hade hon tvärvänt om kassörskan så mycket som ens tittade på henne och hade antagligen gömt sig bakom min rygg. Så den här utvecklingen känns helt underbar!

Dags att göra lite frukost till mig själv. Maken äter ju pulver fortfarande och Sanna var visst hungrig, för när jag kom ut i vardagsrummet för en stund sedan hade hon själv hämtat smör och smörkniv i köket och satt och bredde knäckemackor. Själv tar jag nog lingongrova med sylta och en smoothie! Hej så länge!