Chocolatefrog

Jag nämnde för ett tag sedan att jag hittat till Lars H Gustafssons blogg. Han skriver bland annat om "time-out-stolar" som blir mer och mer populärt på förskolor i Sverige. Jag tycker inte att det är okej med sådana "metoder". Nu kan ju jag inte svära på att de inte använder det på Sannas dagis, men skulle jag få veta att de gör det så skulle nog min reaktion bli väldigt stark. Fast å andra sidan är jag rätt säker på att de inte gör det, iallafall inte på den avdelningen hon är nu. Som imorse till exempel. Sanna var väldigt självständig och jag var inte i min bästa hormonella balans. Väl på dagis var vi väldigt sena, jag går inte så fort och och Sanna ville inte gå alls, hon ville åka bilen. Men har vi inte bråttom har jag bestämt att vi ska gå, vi måste röra oss mer. När jag sedan skulle gå var hon inte alls med på noterna, men till slut var jag ju tvungen att lämna henne. De andra barnen satt redan till bords, och när jag gick förbi fönstret såg jag att hon fortfarande stod kvar i kapprummet. När jag kom för att hämta henne frågade jag fröken hur det hade gått. Hon hade vägrat att lämna kapprummet och hade satt sig på bänken där ute. De lät henne bara vara och efter en stund hade hon kommit och satt sig vid bordet iallafall. Vad jag menar är att de vid det tillfället hade kunnat skälla på henne, tvinga henne till bordet etc, men det gjorde de inte. Sedan är jag inte alltid nöjd med att de föredrar ett snabbt hejdå även om barnet är ledset, men eftersom jag var på vippen att börja storgråta själv kändes det som det bästa just då. Men jag kommer ifrån ämnet. Det finns något som kallas "Barnuppropet". Här är en sammanfattning av uppropet:

Vi oroas av att tonen mot barn och ungdomar hårdnar i samhället. Det tar sig uttryck såväl inom synen på barnuppfostran, där Supernannyns ideal får föräldrar att lära sig att stöta bort och ignorera sitt barn när det behöver närhet och värme, som inom skolan där tar det sig uttryck i en skolpolitik som i allt högre grad bygger på kontroller och sanktioner istället för stöd i barnens lärande och utveckling.  Vi hoppas därför att alla som bryr sig om våra barns väl och ve - såväl vi som möter barnen i vår yrkesutövning som föräldrar, mor-och farföräldrar och andra - reagerar mot detta. 

Jag har skrivit på för jag tycker det är viktigt.