Chocolatefrog

I lördags morse, innan vi skulle flyga hem, vaknade jag och hade ont i magen. Jag lider av väldens resenerver, det har jag alltid gjort, så därför var jag inte särskilt förvånad. Men tyvärr var det här nerver modell värre, iallafall trodde jag det. Resan hem var otroligt jobbig, men jag klarade det. Dock åt jag ingenting på hela dagen och var fortfarande lite risig på söndag förmiddag, men tänkte inte mer på det förutom att jag var irriterad på mig själv över att jag kan reagera så kraftigt på att jag är nervös. Men så natten till måndag vaknar jag av att maken hoppar ur sängen och tänder taklampan. Eftersom jag sover med öronproppar så är jag rätt svårväckt nu för tiden, men blir i samma ögonblick som lampan tänds medveten om en konstig lukt. Stackars lilla Sanna har kräkts över hela sig, mig och sängen... Så medan jag och sjuklingen tog ett 3 o'clock bath så fick maken bädda rent i sängen och köra igång tvättmaskinen. Och sen var vi igång. Med ungefär 15-20 minuters mellanrum i drygt tre timmar fick vi pyssla om skruttan. Vi bestämde att jag skulle vara hemma den här gången så efter ett par timmar försökte maken vila lite, även om det inte gick något vidare. Vid sextiden slumrade jag till och vid åtta hade jag en pigg unge som ville gå upp. Hon kräkes en gång till vid nio då hon drack för mycket vatten och var lite dålig i magen på förmiddagen, men bortsett från halvdålig aptit har hon hämtat sig rätt så bra. Så antagligen var det inte resenerver ändå, men det är trist att lillan skulle behöva bli sjuk. Hoppas att maken slipper sjukan bara!

Jag har fått ett preliminärt avslag på min ansökan om förlängd aktivitetsersättning från Försäkringskassan alias Förskräckligkassan. Jag är inte ett dugg förvånad, men det är svårt att veta hur framtiden ska te sig nu. Jag kan inte få fler timmar på mitt vanliga jobb, men förhoppningsvis går det att ordna tio timmar till någonstans i kommunen. Men det kan bli trixigt att få till dagarna då det finns regler om arbetstid. Man måste ha 11,5 timmars vila mellan varje skift, och jag slutar jobba halv tolv på tisdag kväll. Dessutom kan jag inte komma igång på morgonen efter ett kvällsskift utan värktabletter, så jag vill helst inte behöva gå till en helt ny arbetsplats när jag har ont och är lite dimmig. Det är likadant på fredagarna efter mitt torsdagsskift, men då tvingar jag upp mig för att få Sanna till dagis i bra tid och för att jag inte vill jobba till halv sex en fredag eftermiddag. Jag styr också över min egen tid på mitt jobb, jag vet hur jag mår efter ett kvällsskift och kan spara lättare saker till fredagen. Nej, jag ser inte fram emot att behöva rota i det här. Men innan jag tar tag i det med kommunen så ska jag prata med min advokat. När man är trafiskadad så har man nämligen rätt till advokat gentemot försäkringsbolaget (lite värdelöst vetande, men vem vet - en dag kanske du behöver den informationen och minns då vart du läste det!).

Nu ska jag sluta gnälla om magsjukor och Förskräckligkassor, det gör ingen gladare. Imorgon eftermiddag kommer farfar för att passa skruttan när jag åker till jobbet eftersom maken ska till läkaren med sitt onda knä, Hoppas det går bra, damen har varit väldigt mammig nu när hon har varit sjuk. Jag är smälltrött efter den upphackade natten, så nu är det läggdags! Godnatt!