Chocolatefrog

En urfjantig grej hände i söndags, ett par timmar innan jag och mamma skulle mötas för lunch och Mamma Mia-sing along (vilket för övrigt var fantastiskt roligt). Sannas nya favoritlek är jage, jag vet inte hur många gånger om dagen vi springer runt på nedervåningen, från köket via vardagsrummet, in i hallen och så tillbaka till köket. Extra roligt är det om man gömmer sig bakom en dörr eller springer runt köksbordet som en bonusrunda. Det spelar ingen roll vem som jagar vem, huvudsaken är att det jagas. Och så i söndags skulle jag göra en snabbfint och springa runt köksbordet med Sanna i hälarna. När man kommer in i vårt kök är det ca 45 cm vägg på höger sida innan det öppnar sig till matbordsalkoven. Jag rundar hörnet mellan väggen och köksbordet. Det är bara det att foten är på ena sidan, och lilltån är kvar på andra sidan. Det gjorde helt sjukt ont, vilket det alltid gör när man slår i en tå. Men jag trodde banne mig att hela tån skulle ramla av. Maken tyckte jag var urlöjlig som haltade omkring och ynkade mig och satt i soffan och höll om tån. Men när man slagit i den "vanligt" så går det oftast över efter några minuter, men det gjorde det inte. Istället blev det värre och jag tyckte hemskt synd om mig själv. Det tog mig fem minuter att ta på mig skorna när jag skulle på bio, men det har stadigt blivit bättre, trots att lilltån varit svullen till dubbel storlek och ser ut som en ÖIS-supporter (dvs. rödblå). Men ikväll var det dags för dans (jag har bytt från måndagar till onsdagar pga makens schema), och det gick ju bra till en början. Men på slutet gick vi igenom förra veckans dans väldigt noga och den kräver mycket vikt på högerfoten. Tån började värka mer och mer och till slut fick jag göra ett uppehåll. Jag kunde inte låta bli de sista två danserna sen ändå, för det var längesedan jag dansade dem. Det betalar jag för nu, tån med omkrets dunkar och bultar och har svullnat upp igen. Det är en lilltå för guds skull! Så jäkla löjligt, jag kan inte låta bli att skratta åt det (fritt fram med andra ord för andra att skratta också. Det gäller dig med, Paula!).


Nu när det är höstlov är det sanslöst lugnt på jobbet. Det finns ingen direkt städning att göra på eftermiddagen så det blir lite segt. Och eftersom jag är född med ett djävulskt drag i mig så bestämde jag mig för att ägna tisdagskvällen åt lite hederligt gammaldags hysseri. Vi har två omklädningsrum i personalutrymmet, ett för damer och ett för herrar. Men eftersom jag är enda damen (förutom en kvinnlig extrajobbare) så delar jag rum med ett par av pojkarna. Det första jag gjorde var att sätta nya skyltar på dörrarna - Hundgården och Svinstian. En av killarna som byter om i "mitt" rum har smeknamnet Bulldoggen, han kan vara lite envis ibland. Han fick givetvis en bild med en bulldog på sitt skåp. På mitt eget satte jag en bild på en mops med rosa tröja och texten "Skurmops". En kille som älskar att titta på sport och i synnerhet fotboll fick en bild med en hund som tittar på tv och texten "Bolldog". Den kvinnliga extrajobbaren är en duktig boxare, hon fick en bild på en boxer och givetvis texten box-er (fantasin tröt). Den andra extrajobbaren pluggar ekonomi till vardags, han fick en hund bakom ett skrivbord och texten "Finansvalp". Den sista killen har smeknamnet Tutankhamon (för han är äldst i gänget, långsökt, jag vet). Han fick en bild på Anubis och ordet "Faraohund". I svinstian blev det istället bilder på grisar förstås. Killen som dömer mycket bandy fick en bild med Pumbaa på skridskor och ordet "Domarsvin" (ja, lite elakt var det). Rummets IFK-supporter fick en gris med vingar och ordet Änglagris. Golfaren fick en golfande gris och texten "Svin-garen" och gruppens korthaj fick en kortspelande gris och ordet "Fläsk-kort-lett". Förhoppningsvis tog ingen illa upp, och risken att de ger igen är rätt stor. Antagligen har de tejpat igen mitt skåp imorgon...

Jag tog på mig spenderbyxorna i tisdags och gav mig ut på stan med Linda, vår gudson Lukas mamma. Jag fick köpt ett par jeans och fyndade ett par underbara pälsfodrade bruna halvstövlar för 99 spänn, veckans vara på Din Sko. Det blev också en skön top i vitt och en brun tunika från Gina Tricot. En mascara och ett par lite tjockare strumpbyxor fick också plats i påsarna. Jag var mycket nöjd med min shoppingdag! Idag brände jag ännu mer pengar, men det var bara för att jag var i mataffären och gjorde en mycket välbehövlig bashandling. Fast jag ångrar att jag inte köpte butternut-pumpa. Leila lagade det i sitt program ikväll och det såg sjukt gott ut. Jag får nog köpa mig en imorgon och ugnsbaka i helgen. Har aldrig ätit pumpa, känns som det är dags nu. Jag köpte heller ingen stor orange pumpa att göra pumpa-lykta av. Känner inte att jag har tid och lust med det i år. Jag kommer nog inte dekorera överhuvudtaget, med andra ord göre sig utklädda barn icke besvär. Men de har ju inte fattat det här ändå, att man bara ringer på hus där det är dekorerat och att man bara gör det den 31 oktober, så jag får väl ha något litet förberett. Eller så struntar jag i att öppna dörren. Oj, där kom surkärringen fram igen. *stoppar tillbaka henne i ett skåp i källaren*.

I övrigt är det inget nytt med mitt jobb, jag har ännu inte fått något schema. Jag ska fråga chefen om det imorgon, för det är min sista dag på sjukskrivningen. Har inte heller sett till något papper om ansvarsfrihet vid arbetsskada, så inget nytt där heller.

Sanna hade blivit nypt eller biten på dagis igår, på ett helskumt ställe, mellan axeln och skulderbladet. Jag såg det först idag när vi duschade, men personalen hade talat om det för maken igår så man får väl anta att de hanterade situationen direkt. Jag kommer nog inte att ta upp det med dem om inte de gör det iallafall.

Vilket mastodontinlägg det blev! Bloggen blir försummad när uppkopplingen krånglar. Men nu tror jag att jag fått ordning på det igen. Nu är det läggdags! Godnatt!