Oj oj oj oj.....

Den som utformade det här testet hade visst fel facit när han rättade mina frågor! Om det är något yrke jag aldrignånsinihelsike tänker prova på så är det lärare. Idag har jag och kollegan Chrille studsat runt som nykastrerade illrar i tio högstadieklasser med vår käcka enkät. Och du milde tid, vad pågår i skolorna idag? Vi har sett alla exempel som finns att tillgå, allt ifrån kolugna lärare med respekt för både sig själva och sina elever, till utbrända lärare med sönderskrikta stämband och totalt förutfattade meningar om sina elever, fördomar som vissa av eleverna tyvärr gjorde sig förtjänta av. Tyvärr mötte vi också lärare som antingen var så stressade eller oengagerade att de "minsann inte har tid att sitta och läsa högt för den och den eleven". Eleverna i fråga hade dyslexi, och var så timida att de knappt syntes. Men då gick vi ut med de eleverna och satte och och läste högt tills hela enkäten blivit besvarad. Jag förstår att lärarna idag inte har tid att ägna sig helt och fullt åt sina elever, men borde inte de barnen då ha extra resurser? Men det är väl så det är i skolan nu för tiden. Vi har också träffat på lärare som blivit helt tagna på sängen av att vi kommit, och ytterligare andra lärare som blivit rejält irriterade på att vi inte bara kunde lämna in enkäterna så de själva kunde dela ut dem vid en passande tidpunkt. De sista sakerna har vi inte kunnat råda så värst mycket över, vi har ju bara fått en låda enkäter och ett papper med tid och plats, men vi fipplade ändå runt lite tider och klämde in betydligt fler klasser idag än vi skulle haft. På det hela taget var eleverna ändå rätt så seriösa med enkäten, läste noga och ställde frågor. Men något som var rätt skrämmande var att i varje klass fanns det minst en, och ibland två eller tre, som inte kunde sitt eget postnummer. Vi pratar ändå om högstadieelever i en relativt städad stadsdel. Efter dagens slut konstaterade vi båda att vi var helt slut i huvudet, vi är vana vid hög ljudnivå, men så som det var i skolan, ett konstant brummande, har vi inte hos oss. Inte konstigt att man var trött efter skoldagen i sin gröna ungdom, men då var man ju så inne i det att man inte reflekterade över det. Efter att ha stått upp hela dagen var vi också rätt möra i ben och rygg. Vi går ju rätt mycket på jobbet, men det är värre att bara stå still. Butik är nog inget för mig heller...
Nu har vi iallafall bara sju klasser kvar fördelade på två dagar, det kommer bli mycket lugnare. Men lärarkarriären, den lägger jag på hyllan! Hej så länge!

Kommentarer
Postat av: Jessica

Visst är det så galet med skolans resurser så att det är skrämmande? C gick igenom en hel skolgång från årskurs 1-9 utan att någon märkte av hans dyslexi. Jag var tillsammmans med honom 2-3 mån (max) när jag upptäckte det. Jag påtalade detta o han insåg för första gången att det måste stämma. Helt plötsligt föll alla bitar på plats. Förstår inte hur lärare (och föräldrar faktiskt) låtit det gå så långt utan att göra något åt det. Inte konstigt att han hoppade av skolan.

2008-10-22 @ 19:21:19
Postat av: Jenny & Benjamin

"Jag förstår att lärarna idag inte har tid att ägna sig helt och fullt åt sina elever, men borde inte de barnen då ha extra resurser?"

Man kan ju tycka det. Men så är det inte serrö.

Idag får egentligen alla mindre stöd än normalbehovet och när inte det räcker till så krävs det sgs en diagnos som bevisar att de behöver mer stöd än normalbehovet för att överhuvudtaget få stöd. Om man spetsar till det lite.

2008-10-25 @ 00:04:29
URL: http://jennyonline.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0