Kusinkalas
Igår var vi hemma hos kusinerna Emrik och Anna. Det var Emriks sjuårsdag och sötnosen hade varit vaken sedan halv tre på natten i väntan på att hans föräldrar skulle komma och väcka honom på morgonen med presenter. Men han var ändå i fin form och hade beställt mumsiga pannkakstårtor och andra goda kakor att bjuda på. Det var en trevlig liten sammankomst, och efter födelsedagsfikan var det dags för presentöppning. Utav oss fick han tre pussel med djur-och dinosauriemotiv samt klistermärken och en riddare till häst och en drake som riddaren kunde strida mot. Av mormor och morfar fick han kläder (med djurmotiv, det är djur som gäller för den här grabben). Han fick också en handduk med en stor svart panter på, och en stor giraff med bur och jägare. Han fick fler grejor, men han öppnade dem i en sådan hast att det var svårt att hänga med. Sedan hade kusinerna godispåsejakt. Sanna fattade inte riktigt galoppen, men jag tror hon hade roligt ändå! 
Sedan satt kusinerna i sängen och åt godis. Kanske inte det bästa stället, men det var ett läge för mig att försöka få dem alla tre på bild. De är lite luriga att få plåtade tillsammans, men det blev några hyfsade bilder iallafall: 
. Och så en bild på yrvädret Anna, den enda av barnen som ärvt det röda håret som både hennes mor hade i unga år, och som morfar också haft en gång i tiden. Visst är hon gudomlig? 
Sanna tyckte det var väldigt kul att ränna runt med kusinernas leksaker. Hon hittade också Emriks leopardmask, men bestämde sig för att ha den som hatt istället: 
. Vi åkte hemåt en stund före sex, och då var födelsedagsbarnet så trött att han nog var rätt så glad att vi åkte. Vi fick några urväxta mössor med oss hem också, och Sanna är ju aldrig sen att prova en huvudbonad. 
. Iklädd samma mössa och ett par gymnastikskor rymde hon idag ut på uteplatsen innan hennes far fick syn på henne och beordrat henne in igen. Men jag förstår henne för hon är himla fin i den!
Idag har vi inte gjort många knop. Jag låg däckad större delen av morgonen i en mensvärk som jag inte känt på år och dag. Jag var nog tonåring sist jag hade såhär ont. Men det är första mensen sedan operationen för nästan tio veckor sedan, jag har väl samlat på mig en del. Jag inbillar mig att jag känner mig öm där de skar i livmodern, men det borde ju vara läkt nu. Nu känns det iallafall bättre och ikväll är det äntligen dags för Magnus Betnér! Jag hoppas verkligen att det blir kul ikväll, annars blir jag nog grymt besviken. Jag gillar nästan allt han gör så jag har nog haussat honom en del i tankarna. Hoppas inte han är trött efter fyra kvällar på raken här i Göteborg, det kan ju vara svårt att tända till. Sanna ska få vara hos mormor och morfar en stund, och det ser hon fram emot.
Nästa vecka är det jobb och dagis som gäller. Maken fick i fredags veta att Sanna ska få ingå i en grupp med de lite större barnen på hennes och grannavdelningens barn. De kallas för Kotten och gör lite annorlunda grejor på onsdagarna, skogsutflykter och sånt. Då är det ju bra att hon börjar gå på onsdagar nu, hoppas bara hon trivs!
Hej så länge!
