Chocolatefrog

Imorse vaknade min lilla ängel kvart i fem. "Jag är hunglig, mamma!" sa hon, så även om mamman hade somnat strax efter ett på natten så gick vi givetvis upp. Väl uppe skulle det ätas lullmacka (tunnbröd med smör) och ses på  Teletubbies firar jul. Jag insåg att det inte skulle bli någon mer nattsömn så jag gjorde en stor mugg varm o'boy och bäddade ner mig i soffan. Låg väl där och ömsom läste min bok, ömsom småslumrade, och när klockan var en sisådär kvart i sju gick jag ner och duschade. För nu hade jag tänkt ut en plan. Klockan tio skulle jag nämligen möta Elin i stan för shopping och fika, vilket gjorde tiden för tupplur lite knapp. Lillan och jag var ute ur huset kvart över sju, det ösregnade så jag trotsade mina principer och tog bilen. Jag var hemma igen kvart i åtta och gick raka vägen upp till sängen och fick en timmas sömn innan jag klädde på mig, packade mina jobbkläder, hoppade i gummistövlarna och åkte till stan. Jag hade en härlig dag tillsammans med Elin. Hon har nämligen fräckheten att göra sin AT-tjänst i Skövde, så vi ses alldeles för sällan. Vi har känt varandra sen mellanstadiet-högstadiet någonting, minns faktiskt inte riktigt när vi blev vänner för hon bodde i Afrika i några år. Våra storasystrar har gått i samma klass, så vi kände till varandra även om vi faktiskt aldrig har gått i samma klass. Jag tror inte att vi har gjort det iallafall. Usch vad gammal jag börjar bli, jag är faktiskt inte säker... Vi fikade och gick i affärer. Jag har lite eko i plånboken just nu, så jag roade mig med att coacha Elin till ett suveränt byxköp bland annat. Trots ekot fick jag faktiskt köpt mig en supermjuk stickad mössa, för det var jag i desperat behov av, och det ska ju bli kallt de kommande dagarna. Tiden flög alldeles för fort och vi fick slänga i oss en snabb lunch i Saluhallen innan det var dags att köra till jobbet.

Hade en bra kväll i kåken, höll mig sysselsatt för annars hade jag ramlat ihop av trötthet. Tog till och med mod till mig och pratade med chefen om schemat igen. Hon lovade att titta på det en gång till så det känns skönt att jag äntligen tog tag i det. Vi hade också en match på sista träningstiden och lite busungar var inne ett par gånger. Det är visserligen aldrig kul att behöva jaga ungar, men det hjälpte ju till att hålla mig på benen.

Under kvällen fick jag ett sms från maken. Han hade gått ut för att hämta ved när Sanna stängde altandörren bakom honom och låste! Hon kan låsa och låsa upp den, för det är hennes "jobb" att släppa in och ut katterna. Men när hon hade busat färdigt och skulle låsa upp så kärvade låset... De höll på ett par minuter och maken var precis på väg att klättra över staketet och springa runt till någon granne för att ringa svärmor så tryckte maken till dörren i precis rätt läge och Sanna kunde vrida runt nyckeln. Hon hade varit jätteduktig hela tiden och hade aldrig blivit rädd som tur var, men nu har vi lärt oss att vi nog måste gömma undan den nyckeln när vi hämtar ved... Däremot hade hon nog blivit fullkomligt förstörd om maken hade blivit tvungen att lämna uteplatsen för att få tag på en telefon, så det var ju en otrolig tur att han slapp göra det. Hade det hänt mig hade jag antagligen slagit sönder en ruta hellre än att hon skulle bli rädd, men jag hoppas att jag aldrig kommer behöva ta reda på det. Så lilla fröken busfrö hade en lång och händelserik dag och hade somnat gott vid nio.

Nu när jag kom hem från jobbet låg ett tjockt kuvert och väntade på mig. Det var en cd med julmusik från rara -ME-. Mina jullåtar försvann ju när den gamla datorn kraschade, så det var mycket välkommet! Stort tack -ME-!!
Trots att jag varit helt slut ikväll har jag haft svårt att varva ned, men nu börjar jag känna mig såpass avslappnad att jag tror att jag kommer kunna sova. Imorgon är jag ledig och skall ta mig ut på en morgonpromenad efter jag har lämnat Sanna på dagis och kanske stanna på vägen och köpa lite hårtoning. Jag behöver liva upp kalufsen! Sen ska jag hem och städa, men mest ska jag nog slappa...

Avslutningsvis lite julstämning från en av mina favoritkomiker, Jeff Dunham och hans docka Achmed: Jingle Bombs. Mycket nöje!