Day one

Än så länge går det rätt så bra med den prickiga bebisen. Det dyker upp fler och fler prickar, men jag har bara sett henne klia sig ett par gånger, hon har ingen feber att tala om och bortsett från att hon är lite gosigare än vanligt så är hon lika glad och sprallig som alltid. Men tyvärr lär det bli sämre innan det blir bättre och det är bara att härda ut. Det blir ju jag som får vara hemma, makens jobb verkar vara alltför viktigt när jag frågar honom om han kan vara hemma någon dag. Ibland undrar jag varför jag inte är hemmafru? Nej, nu är jag orättvis, men just nu händer det mycket på mitt jobb och jag hade gärna varit där lite mer så jag kunde rida på vågen. Och han kom hem en stund mitt på dagen och gosade med lillan så jag kunde gå på utvecklingssamtal på dagis. Det gick bra, hon verkar vara bra omtyckt och det var inga direkta anmärkningar, förutom att hon är väldigt blyg och att hon inte äter grönsaker. Saker vi jobbar på, men jag tänker inte tvinga henne heller. Det kommer när det kommer. Jo, och så frågade fröken om jag fortfarande ammar. Sanna har inte sagt något om det på ett tag men så vid maten för några veckor sen hade hon sagt: "Nana mammas tutte" och då hade fröken tänkt att hon måste fråga. Vad då måste? Har hon faktiskt inte med att göra. Men så tuff var jag inte då, jag ljög och sa att jag inte gjorde det längre. My business, jag är trött på att försvara det. Den fröken får förresten inte vara kvar, hon blir omplacerad till ett nytt dagis till hösten. Så även om jag inte alltid gillar hennes åsikter så tycker jag det är synd, för Sanna tycker väldigt mycket om henne och är trygg hos henne.
Ikväll kommer mormor hit en stund och passar sjuklingen. Jag har middagsplaner med min syster. Själviskt kan tyckas, men det var längesedan vi sågs och vi ställde ju in när vi skulle setts för ett par veckor sedan. Så jag väljer att inte se mig själv i spegeln och åka till stan till min syster. Men jag tar bilen, det går inte an att vara beruskad med en sjuk stumpa hemma.
Fortfarande inget ljud från Glocalnet. Eller jo, det ringde faktiskt en kille men han ville sälja mobilabonnemang och mobilt bredband, men jag sa att vi faktiskt inte var intresserade av mer tjänster från dem i nuläget. Han var väldigt förstående och skulle faktiskt kolla upp saken (sa han). Men har jag inte hört något imorgon så ska jag ringa igen.
Nu ska jag ta med min sjukling upp, stoppa henne i ett svalkande bad och sedan göra mig iordning för en dejt med storasyster!
Hej så länge!

Kommentarer
Postat av: Annica

Hej

Fattar inte varför man ska behöva försvara om man ammar eller inte. Här gör vi det oxå men kanske inte så mycket längre...

Kram till sjuklingen och hennes mamma

2008-06-24 @ 21:12:04
URL: http://[email protected]
Postat av: Heléne

Klart du ska amma!!! Jag ammade min äldsta i nästan 2 år, och hon är aldrig sjuk, inte nu heller. Min yngsta vägrade amma efter 3 månader, fick lura henne tills hon var 7 månader (halvsovande gick det), hon åker på varenda sjukdom som finns, och mycket värre än storasyster. Fortsätt amma så länge du och Sanna trivs med det, det är ingenting någon annan har med att göra.

2008-06-25 @ 14:05:14
URL: http://haggmark.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0