Chocolatefrog

Lek-och Buslandet

Idag har lilla familjen varit på Lek-och Buslandet tillsammans med Benjamin och Jenny och Elliot och hans mamma Karin. Sanna var som befarat buskablyg i början och höll sig tätt intill mamma och pappa, men efter någon halvtimme tinade hon upp och levde rövare med grabbarna. Det var bollhav och studsmatta och klättra och rutschkana och allt möjligt skoj. Och mammorna och pappan fick hänga med så gott de kunde, även om det inte alltid är föräldraanpassat... Men jag tror att jag ska låta bilderna tala för sig istället!
                         
Jo, man hinner ta ett par bilder på tre timmar...

Och så till slut en film som jag tog när vi lämnat Lek-och Buslandet. Sanna och Benjamin började jaga varandra runt en granitpelare och verkade ha minst lika roligt där som de haft på leklandet...

Nu ska jag gå och hjälpa min make i köket, det börjar bli dags för middag! Ha det så bra så länge!

Vilken härlig film! Läste om er potträning, kul att det går så bra. Jag gissar att lek&buslandet också fungerade eftersom du inte skrivit om någon olycka. Jag var lite nervös när vi var på Liseberg idag, men Seth kissade när jag var på toaletten. Hans kusin blev dock bajsenödig när vi stod i sagoslottskön så vi fick lämna våra platser... men hon sa till iaf, det kunde varit värre. ;)

Ja det var långa köer på liseberg. C hörde en som stått 50 min till sagoslottet. Vi va där många timmar och barnen fick åka fem gånger. Men man får väl räkna med det om man åker i så här fint väder....

Heeeejjj!!!

Ville bara säga ett stort TACK till alla uppmuntrande ord och tips och råd. Som du redan sett på min svägerskas blogg så blev det en liten pojke till sist. Allt gick bra, men det blev snitt till slut. Efter 12 timmars värkarbete så hae jag inte öppnat mig mer än 4cm så det gick helt enkelt inte framåt. Det var läkarens beslut, men det kändes bra. Jag hade inte orkat så mycket längre och framför allt såg de på bebisens fosterljud att han också var trött och reagerade negativt på värkarna.



Operationen i sig gick bra, däremot var det lite jobbigt eftersom jag upplevde att jag inte kunde andas efteråt för epiduralen och morfinet tog så högt upp, ända vid bröstet. Så jag fick en panikattack. Men det var aldrig någon fara och efter ett par timmar gick det över.



Men jag hade ju inte räknat med snitt, och att återhämtningen är så j**a jobbig. Jag har ju alltid undrat varför folk väljer snitt och det gör jag ännu mer nu med facit i hand. Man kan ju inte ens ta sig i och ur sängen själv! Än mindre gå omkring och bära på sin bebis. Som tur är så är min man hemma, så allt går bra ändå.



Nu börjar nästa omgång med tips och råd och hjälp: AMNINGEN!!! Oh my God - jag hade ju hört att det skulle vara jobbigt. Men så här?!? Bröst som läcker, bebis som vill amma dygnet runt, smärta i bröstvårtorna... NÄR ska det bli bra?? Som du hör kommer jag terra dig med frågor ett tag till :-)



Men annars mår vi bra och bebisen är ju helt underbar. Så liten!



Hoppas allt är bra med dig. Stor kram Josey

Fina bilder - Snygga barn;)

Tack för senast!

Kram Karin