Hemma igen!

I fredags åkte jag till Mullsjö med ytterligare tre Out of Line-are, Karin, Paula och Robert, för en dansfylld helg. Resan gick bra och vädret var helt fantastiskt. Stekande sol, lätt bris och underbara människor att dansa med. Jag och tjejerna bodde i stuga 2 på Mullsjö Camping och Robert hade en husvagn ett par hundra meter från stugan på andra sidan dansgolvet. Men stugan var högkvarter, vi åt våra måltider tillsammans där och på kvällarna satt vi på verandan och pratade och åt massor av snacks (och drack diverse alkoholhaltiga drycker...). Vi hade en skur på fredagen och en på lördagen, men det gjorde inget just då, det var bara skönt med lite moln. Men på lördag kväll började det regna och det höll sedan i sig hela söndagen tyvärr, så vi stannade inte kvar för att dansa så länge den dagen. Vid två började jag och tjejerna göra oss klara för att åka, vi hade torrt ombyte redo i bilen. Robban hade bokat husvagnsplats till måndagen så vi sade hej då till honom och började åka hemåt. Vi kom väl en sådär 100 meter innan jag insåg att det var något fel på bilen, men vi hade en hel karavan av bilar bakom oss och ingenstans att stanna, så jag tvingade bilen att åka ett par hundra meter till innan jag hittade en avfart. Bilen skakade och stapplade när motorn var igång, och när jag gick runt bilen för att kolla läget kände jag att det luktade bränt. Det fanns ingen annan råd än att åka tillbaka till campingen. Gick in till damen i receptionen och frågade om hon kände någon mekaniker. Och det gjorde hon! Först ringde hon till hans fru som arbetade på den lokala Statoilstationen och fick hans mobilnummer. Det var ju ändå söndag och han var hemma och arbetade på huset, men lovade ändå att komma ner om någon timma för att kolla läget. Helt fantastiskt. Damen i receptionen gjorde iordning kaffe åt oss och vi satt i campingens lilla rekreationsrum och spelade kort och övade danser tills han kom. Det visade sig att det troligtvis var tändspolarna det var fel på och han rekommenderade inte att jag skulle köra till Göteborg med bilen. Förvisso skulle det nog gå, men då skulle katalysatorn ryka all världens väg och det skulle gå på kanske 15 000 kronor istället för 2 500 kronor. Så Robert fick köra ner Paula och Karin till tåget och jag flyttade in i hans husvagn för att stanna där över natten, för verkstaden var ju stängd men han hade lovat att ta hand om bilen direkt på morgonen. Jag var inte särskilt tuff under den här tiden, tårarna kom och gick, mest för att jag kände ångest över att inte komma hem, jag längtade ju efter min familj. Men alla var helt underbara mot mig och lät mig gråta så mycket jag ville. Men så var det ju det här med barnvakt. Dagis är ju stängt nu, svärmor och svärfar jobbar, mormor och morfar ligger i startgroparna för husvagnssemester och makens jobb är inne i en intensiv fas med maken som huvudperson och enda mätare. Så när maken ringer sin chef för att förklara läget säger han att företaget betalar vad det kostar, jag måste komma hem så maken kan åka till jobbet. Så börjar cirkusen om, lagom tills dess att jag lugnat ner mig och accepterat faktum. Försöker febrilt få tag på receptionsdamen som är ute ett ärende, jag har ju inte numret till mekanikern. Makens företags första lösning är nämligen att jag ställer bilen på verkstaden och lägger nyckeln i någon brevlåda, tar tåget hem och att företaget sedan skickar två män upp för att hämta bilen när den är klar. Andra alternativet är att skicka en bärgare. Det första tilltalar mig mer, och när receptionsdamen kommer tillbaka visar det sig att hon också ska lämna in sin bil nästa dag, så hon tar hand om nyckeln! Så Robert och jag kör till verkstaden, han släpper av mig på tågstationen och kör sedan tillbaka till campingen med min bilnyckel! Halv nio på kvällen sätter jag mig på ett tåg till Falköping och byter där tåg till Göteborg. Är hemma strax efter tio där mina föräldrar möter upp och kör hem mig. Gissa om jag var trött igår kväll! Klockan var nog närmare halv två innan jag varvat ner så mycket att jag kunde somna, men det var väldigt skönt att vara hemma igen... Jag kände också det när jag körde bilen till verkstaden, att bilen kanske hade klarat att köra till Göteborg, men mina nerver hade inte gjort det. Så det var förståndigt att tillkalla en mekaniker och Mullsjö må vara litet, men vilka underbara människor det bor där!
Nu ska jag ägna mig lite åt min underbara unge som haft en härlig helg hos farmor och farfar! Hej så länge!

Kommentarer
Postat av: Karin j

Jobbigt! - Vilken otur!

Hoppas bilen blir fixad nu då...

Kram

2008-07-07 @ 09:29:01
URL: http://karinj.blogg.se/
Postat av: Malin*

Åh jag håller fullkomligt med dej! Konstigt nog älskar vi dom ändå, hihi... Tråkigt att något som skulle vara så trevligt slutade så tråkigt! Hoppas det odnar sig på billigaste vis med bilen...

2008-07-07 @ 12:06:31
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/
Postat av: Malin*

Jaa hon kan verkligen vara omtänksam! Kul att hon ser att man kan muntra upp någon med små medel också,,, med att göra det där lilla extra! Vi ska åka till kusten näste vecka, och veckan därpå blir det en tur till sandviken och min goa storebror! Skönt med lite samman hängande semseter sen då! Planer?

2008-07-08 @ 22:32:40
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/
Postat av: Annica

Hej

Jag vill ju oxå ses juhu...

Här går livet sin gilla gång, börjar dock bli lite trött på att vara "ledig"...



Kram

2008-07-09 @ 10:55:02
URL: http://[email protected]

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0