Läkarbesök..

Det har jag roat mig med idag. Jag försökte först få en tid hos min ortoped, men han hade fullt och jag kunde inte komma dit förrän den 31 januari. Då ringde jag, fast jag vet hur det brukar gå, till vårdcentralen och fick en tid halv elva idag. Jag gick dit och fick komma in en halvtimme försent till en mycket torr läkare som inte ens presenterade sig. "Jaha, du söker för whiplash", sa han. "Är det en gammal skada?". Ja, jag har haft den i snart åtta år, så det är det ju. Jag förklarade läget och han sa: "Så du vill ha tabletter då eller?". Va? Nej, tabletter har jag, jag vill helst bli sjukskriven en vecka till. "Sånt gör inte jag", sa han då, och så var det inte mer med det. Han klämde lite på mig och kollade reflexerna. Flera gånger sa han åt mig att slappna av i axlarna. Hallå? Det är det som är problemet! Jag har så ont att jag spänner mig, jag KAN inte slappna av i axlarna! Har du lyssnat på mig alls? Sen sa han att jag borde byta jobb. Smart kille, varför har inte jag tänkt på det? Man kanske måste läsa till läkare för att komma på sådana saker. Han skulle göra en journalanteckning och sen var det hejdå. Förödmjukelsen bränner bakom ögonlocken, varför utsätter jag mig för allmänläkare? Det är inte första gången. Min ortoped är väldigt populär, har många patienter och jobbar halvtid. Det är svårt att få tid hos honom, det vet jag. Två gånger tidigare har jag sökt mig till andra läkare när det varit akut. Den första sa att jag hade tennisarmbåge och att det skulle gå över om en vecka. Den andra sjukskrev mig faktiskt en vecka tills jag kunde få träffa min egen läkare, men på läkarintyget stod det "utmattning".
Jag vill verkligen byta jobb, det vill jag, men jag vågar inte. Efter min första rehab sökte jag nästan 100 jobb, i alla ansökningar nämnde jag min whiplash, fick aldrig ens komma på en intervju. Sedan skickade jag en ansökan utan att nämna skadan och fick jobbet. Jag jobbade som advokatsekreterare i en månad, sedan klappade kroppen igenom igen och jag fick sparken. Sedan fick jag en rehab till och fick komma tillbaka till mitt gamla jobb, men inte som vaktmästare utan som kontorsråtta. Det var jag i nästan två och ett halvt år tills jag blev mammaledig. Och när jag kom tillbaka till mitt jobb så fanns det inte kvar, det var sluta eller bli vaktmästare igen. Jag vill börja plugga igen, men jag vet inte vad. Jag passade aldrig in på universitetet. Jag är rädd för att börja plugga, rädd för att söka nya jobb och rädd för att gå tillbaka till mitt gamla för jag vet hur ont det gör. Kommunen kan kanske göra en omplacering, men då har de åtta dagar på sig att hitta ett nytt jobb, och lyckas de inte så får jag sparken. Så länge jag står ut med mitt gamla jobb så har jag åtminstone ett. Jag är livrädd för att bli arbetslös med den här jäkla skadan och ingen utbildning. Det är en ond cirkel
Nu ska jag iväg till sjukgymnasten. Det ska bli skönt. Hoppas jag kan få akupunktur.
Hej så länge!

Kommentarer
Postat av: Annica

Hej vännen!
Det låter inget vidare med att må som du gör :( Jag som klagar för att barnen är sjuka...
Nu har jag iaf fått mitt schema och jag kommer vara ledig på fredagar, dock med båda små hemma.
Kanske kan vi ses?

Kram och var rädd om dig

2008-01-18 @ 07:59:14
URL: http://anki72.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0