I-landsproblem....

TV:n i sovrummet har pajat! Igår kväll när jag kom hem stod den på och skrålade som vanligt medan maken och Sanna låg i en stor hög mitt i sängen och sov i oljudet. När jag hade bäddat ner mig och faktiskt börjat titta på mackapären (ett kolossalt intressant program om olika metoder för att få större bröst) så säger den bara blipp och så försvinner bilden. Men ljudet fanns kvar. Helskumt. Så nu får jag aldrig veta om man kan få större bröst genom att äta thaländska örter och sitta med sugklockor på brösten elva timmar om dygnet i tre månader. Attans.
Skämt åsido, jag vet att man inte ska ha tv i sovrummet, men jag tycker det är mysigt att se M*A*S*H innan jag somnar och att kolla nyheterna på text-tv när jag vaknar på morgonen. Sån är jag och det står jag för! Maken blev för övrigt överlycklig över att skrället pajat, han har försökt ta död på den i flera månader. Varför? Jo, här är hans plan, som jag effektivt motsatt mig (ända tills nu alltså): TV:n i vardagsrummet, en 37 tums platt-tv som jag tycker är väldigt lagom skall flyttas ner till gillestugan. Sen skall maken ut och shoppa! Han vill köpa en 42 eller 47-tums platt-tv till vardagsrummet, något jag starkt ifrågasätter eftersom vår dotter gärna sitter en halv meter från tv:n när hon ser på tecknat, men det får hon sluta med i så fall. Samtidigt köper vi en "liten" tv till sovrummet, en 28 tummare. Hallå älskling?!?! Nu får du väl ändå ta och ge dig? Det är banne mig inte en liten tv. Egentligen borde jag vara glad att det slutar med en 40-nånting-tummare, fick han helt som han ville skulle han skaffa en projektor istället och där får gränsen faktiskt gå. Mitt i hans planering sitter jag och känner mig väldigt kluven. Jag vill visserligen ha en ny tv till sovrummet, men det känns ändå som att det går överstyr med en sån jätteepryl i vardagsrummet. Hans föräldrar har det, och ärligt talat, det ser inte särskilt snyggt ut... Som tur är har vi det lite större och bättre planerat än vad de har, men ändå... Men här är samma sak som när han köpte tv:n vi har i vardagsrummet nu, han bara bestämmer sig och sen kvittar det vad jag säger. Men man får väl välja sina strider antar jag.

Imorgon skall jag och Jenny ta med våra nyblivna tvååringar till Åby simhall och plaska lite. Hoppas de tycker det ska bli kul. Jag kom iväg tidigare från jobbet idag och var hemma redan tjugo över tio. Så jag har redan packat badväskan! *stolt*

Igår utökades Out of Line med ytterligare en person, Robert från vår gamla dansgrupp. Helt plötsligt var vi sex personer och kunde till och med bilda två rader! Det var fantastiskt roligt, och även om det kanske inte blir lika stor variation i låtarna och lika många danser, så hade vi kul ändå. Tillsammans funderade vi över stegscheman, delade musik och skvätte runt så det stod härliga till. Vi körde två Tush Push efter varandra till en underbar, lite rockig låt och milde himmel vad trött jag blev i benen! Snacka om att vara otränad. Vi avslutade med Come dance with me och då var jag så mör att jag inte ens försökte vara graciös, jag siktade bara på att orka dansen ut! Men åh vad det är underbart att dansa! Idag har jag spelat massor av danslåtar på min mp3-spelare, och när jag lämnat Sanna på dagis och promenerade hem så tog jag små mini-steg när ingen såg mig!

Ikväll på jobbet var det min tur att laga mat. Det blev färsk tagliatelle med en räksås med dill, räkost och, brace yourselves, räkor. Jag tror det gick hem för det blev inget kvar och M bad om receptet. Och det är ju alltid kul! Men jag känner verkligen av att magen inte är i form, jag blir mätt på nästan ingenting och har ingen aptit. Men om jag kan hålla mig till mindre portioner så kan ju det vara ett steg i rätt riktning. Inget ont som inte har något gott med sig.

Nej, nu ska jag ta och sova så jag är pigg och glad imorgon i simhallen! Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0