Chocolatefrog

Idag har jag nog slagit världsrekord i slappning... Jag gick visserligen upp med Sanna vid sju för maken för en gångs skull ville ha sovmorgon. Jag städade upp lite och satte mig sedan med tidningen medan Sanna kollade på Molly. Efter någon timme ville Sanna gå upp och lägga sig igen, och i trappen mötte vi pappa som inte kunnat sova iallafall. Vi gick och lade oss och gosade en stund, men sen gick far och dotter ner och lämnade mamman kvar i sängen där hon småslumrade i dryga tre (!) timmar... Precis som jag skulle gå ner till min familj kom de i sin tur upp för trappan igen, nyduschade och bärandes på tvätt. Vi gick och lade oss och gosade igen, och Sanna somnade... Men hon fick sova en dryg timma innan jag tog tag i mig själv och gick ner och duschade och åt sen frukost. Eller snarare brunch. Jag stekte ett par pannkakor från smeten som blev över när maken och Sanna gjorde pannkakor till frukost och nu sitter jag och avnjuter en utsökt hallonsmoothie med banan.  Livet är skönt på söndagar!

Igår var ju svägerskan och hennes fästman här och hälsade på. Det gick riktigt bra faktiskt. Några schismer blev det ju som alltid, men kvällen avlöpte ganska behagligt med mat och melodifestitjat. Jag tyckte faktiskt att Fridas låt var bäst, hon hade iallafall mest energi på scenen. Men jag får hålla med dig Jessica, Björn var absolut bäst. Sanna fick lite sena födelsedagspresenter också. Kläder till Baby Born-dockan hon fick av faster i julklapp, samt en skötväska till den, med femtioelva plastprylar som ny ligger utspridda över hela golvet....
Men huvudsaken är ändå att Sanna älskar sina nya leksaker!
När jag ändå talar om min dotter så tycker jag att det är dags för lite skryt. Hon har blivit jätteduktig på färger de senaste dagarna. Vanligtvis när jag ber henne säga vad det är för färg på något så brukar hon gissa på grönt. Men igår märkte jag att hon hade rätt nio gånger av tio, så hon börjar nog fatta det här med färger tror jag! Jag och maken blev väldigt stolta över henne igår kväll. Hon ville ta av sig kläderna och blöjan och det fick hon naturligtvis. När hon tagit av sig blöjan bad jag henne gå och slänga den. Hon tar blöjan, går in på toaletten, tänder lampan, slänger blöjan i papperskorgen, släcker lampan och stänger dörren efter sig. När hon kom tillbaka sken hon som en sol och det gjorde mamman och pappan också!
Jag har bestämt mig för att skära ner ordentligt på amningen. Det bara smällde till i fredags kväll och jag kände att nu fick det bara vara nog. Så nu har jag bestämt att man bara får amma när man ska sova. Första gången, på fredagen, grät hon i en halvtimma. Sedan dess händer det ju att hon kommer och drar i tröjan men då säger jag konsekvent nej och än så länge går det bra. Jag tror det var bra att börja på en helg så jag kan gosa med henne istället och ge henne annan närhet än amningen.

Dags att erkänna något. Jag trodde verkligen att jag var gravid. Jag har ju visserligen tidernas ojämnaste cykel och i torsdags var det sex veckor sedan senaste mens. Jag har ju varit otroligt trött, äter mängder av gula tomater, öm i brösten, spänningar i livmodern osv. Men igår testade jag och det var minus på stickan. Jag är givetvis väldigt besviken, men inte alls förvånad. Men jag vill inte hålla på och försöka och försöka lika länge som innan vi fick Sanna och lägga ut en förmögenhet på ägglossningstester och graviditetstester. Förra gången var vi till och med på Carlanderska, men det har vi inte råd med nu. Jag är verkligen jättenöjd med att "bara" ha Sanna, missförstå mig inte, men jag är så trött på att bli besviken varje månad. Jag vet att det kommer när det kommer, men det hade känts lättare om jag åtminstone var såpass regelbunden att det var någon vits med att köpa äl-tester. De är dyra de där. Nej, usch vad jag gnäller! Jag ville nog bara ventilera min besvikelse och så sprang orden iväg med mig.