Helt slut
Fattar inte vad det är med mig. Jag har varit ledig idag, men är tröttare än efter ett tolvtimmarsskift. Jag jobbade visserligen igår och innan jobbet fick jag akupunktur. Det gjorde ont och jag fick nio nålar, bara där blir man ju trött förstås. Sen på kvällen på jobbet så hade vi två matcher efter varandra plus att det började brinna utanför en entré. Vi fick tag på dem som gjorde det och det blev inga skador, men de hade eldat i papper och en vindpust hade kunnat få det att börja brinna i plastmattan innanför entrén och då hade katastrofen varit ett faktum. De hade eldat på ett ställe till, alldeles intill fasaden. Tre tjejer och en kille, 13-15 år gamla. Hade man inte mer vett då? Tur att vi hade brandövning förra veckan, nu satt det lite i ryggraden hur vi skulle agerat om det tagit fart rejält. Alla brandsläckarna är kollade och jag tror jag vet vart alla sitter. Men det bidrog ju till en adrenalinkick och då blir man ju riktigt trött efteråt. 
Jag hade massa planer på grejor jag skulle gjort idag, städat nedervåningen och sånt. Men jag fick plockat litegrann och sen gav jag mig i kast med all ren tvätt som skulle sorteras. Sedan började jag rensa ut kläder ur Sannas byrå vilket var välbehövligt. Nu får det mesta plats igen. Men sen skulle Sanna sova, på mig givetvis så då fick jag inget gjort. Och sen var det dags att åka till jobbet på arbetsplatsträff. Som tur var hade Jenny ringt på morgonen och erbjudit sig att passa Sanna, det lyfte en stor tyngd från mina axlar. Med hennes panik för okända så hade mötet lika gärna kunnat sluta i katastrof... Tack Jenny!
Nu ikväll har vi bara ätit middag och sen gick jag upp med Sanna. Hon fick bada och sedan se på Pippi på datorn, men hon var rätt pigg och somnade inte förrän kvart i tio. Maken har däckat på soffan och jag ligger här och växlar blicken mellan datorn och tv:n och undrar varför i hela friden jag inte bara stänger av allting och somnar?!?!
Men innan jag gör det måste jag bara berätta om samtalet jag hade med maken i söndags. Han hade varit iväg och spelat pingis och Sanna hade somnat hyfsat tidigt, så jag gjorde våfflor och vi satt tillsammans och åt dem medan vi pratade om allt möjligt för vad som kändes första gången på länge. Bland annat frågade han mig när jag hade sjukgymnastik den är veckan. När jag sa att det bara var på tisdagen så undrade han varför jag inte går två gånger i veckan längre. Jag sa att det var för att jag känner att jag har svårt att hinna med allt här hemma och dessutom få lite egentid de två förmiddagar i veckan jag är hemma mellan det att jag lämnar Sanna på dagis och ska vara på jobbet. I princip hinner jag snabbstäda och duscha innan jag ska iväg. Ska jag dessutom till sjukgymnasten så hinner jag bara slänga i mig lite frukost och duscha. Eftersom den här tiden på året är min sämsta behöver jag egentligen två behandlingar i veckan. Så då sa han att han skulle ta all städning och tvätt i en månad tills jag känner mig bättre. Inte för att jag kan släppa det helt, men det är helt underbart att han förstår mig så mycket att han erbjuder sig. En stund senare pratade vi om nästa bebis och då sa han att han vill vara hemma minst ett halvår när det är dags. Det tycker jag låter som en mycket god idé. Inte för att jag inte älskade att vara hemma med Sanna, men det sista halvåret klättrade jag på väggarna. Då får han ta inskolningen också, och det känns väldigt skönt. Har jag tur och lyckas tajma med någon utbildning så kanske det blir ett lagom utfasande tillbaka till verkligheten. Jag känner mig lyckligt lottad som har maken, han är en underbar människa.
Idag när jag och Sanna var och handlade köpte jag litchiefrukter. Jag har längtat efter sådana i flera dagar. De ser så oansenliga ut, men är nog en av de godaste små frukterna som finns. Lite pilliga, men ack så goda. Passade på att köpa på mig fler gula tomater och frysta bär till min morgonsmoothie. Det är nog dags att inse att jag har ett beroende.
Nu SKA jag sova. Earplugs, here I come! Godnatt!
Jag hade massa planer på grejor jag skulle gjort idag, städat nedervåningen och sånt. Men jag fick plockat litegrann och sen gav jag mig i kast med all ren tvätt som skulle sorteras. Sedan började jag rensa ut kläder ur Sannas byrå vilket var välbehövligt. Nu får det mesta plats igen. Men sen skulle Sanna sova, på mig givetvis så då fick jag inget gjort. Och sen var det dags att åka till jobbet på arbetsplatsträff. Som tur var hade Jenny ringt på morgonen och erbjudit sig att passa Sanna, det lyfte en stor tyngd från mina axlar. Med hennes panik för okända så hade mötet lika gärna kunnat sluta i katastrof... Tack Jenny!
Nu ikväll har vi bara ätit middag och sen gick jag upp med Sanna. Hon fick bada och sedan se på Pippi på datorn, men hon var rätt pigg och somnade inte förrän kvart i tio. Maken har däckat på soffan och jag ligger här och växlar blicken mellan datorn och tv:n och undrar varför i hela friden jag inte bara stänger av allting och somnar?!?!
Men innan jag gör det måste jag bara berätta om samtalet jag hade med maken i söndags. Han hade varit iväg och spelat pingis och Sanna hade somnat hyfsat tidigt, så jag gjorde våfflor och vi satt tillsammans och åt dem medan vi pratade om allt möjligt för vad som kändes första gången på länge. Bland annat frågade han mig när jag hade sjukgymnastik den är veckan. När jag sa att det bara var på tisdagen så undrade han varför jag inte går två gånger i veckan längre. Jag sa att det var för att jag känner att jag har svårt att hinna med allt här hemma och dessutom få lite egentid de två förmiddagar i veckan jag är hemma mellan det att jag lämnar Sanna på dagis och ska vara på jobbet. I princip hinner jag snabbstäda och duscha innan jag ska iväg. Ska jag dessutom till sjukgymnasten så hinner jag bara slänga i mig lite frukost och duscha. Eftersom den här tiden på året är min sämsta behöver jag egentligen två behandlingar i veckan. Så då sa han att han skulle ta all städning och tvätt i en månad tills jag känner mig bättre. Inte för att jag kan släppa det helt, men det är helt underbart att han förstår mig så mycket att han erbjuder sig. En stund senare pratade vi om nästa bebis och då sa han att han vill vara hemma minst ett halvår när det är dags. Det tycker jag låter som en mycket god idé. Inte för att jag inte älskade att vara hemma med Sanna, men det sista halvåret klättrade jag på väggarna. Då får han ta inskolningen också, och det känns väldigt skönt. Har jag tur och lyckas tajma med någon utbildning så kanske det blir ett lagom utfasande tillbaka till verkligheten. Jag känner mig lyckligt lottad som har maken, han är en underbar människa.
Idag när jag och Sanna var och handlade köpte jag litchiefrukter. Jag har längtat efter sådana i flera dagar. De ser så oansenliga ut, men är nog en av de godaste små frukterna som finns. Lite pilliga, men ack så goda. Passade på att köpa på mig fler gula tomater och frysta bär till min morgonsmoothie. Det är nog dags att inse att jag har ett beroende.
Nu SKA jag sova. Earplugs, here I come! Godnatt!
Kommentarer
Trackback
