Atjo atjo atjo prosit!
Milde himmel vad jag har nyst ikväll! Undrar om jag kan ha blivit spontanallergisk mot katterna? Eller damm? Vid närmare eftertanke så borde dammet ha tagit död på mig så fort jag kom innanför dörren i så fall...
Jag och Sannabus har iallafall återvänt hem efter en natts bortasovande i mitt barndomsrum. Det gick jättebra, förutom att hon varit så exalterad att hon inte sovit middag varken igår eller idag. För en tvååring är fjorton timmars full rulle i saftigaste laget. Hon somnade som en sten i bilen nu ikväll och vaknade varken när jag lyfte över henne till vagnen eller när jag klädde av henne ytterkläderna i hallen och bar upp henne. Hon sover i mysbyxor och tunn tröja och blöjan får jag försöka byta lite försiktigt om en stund.Vi har iallafall haft en härlig dag med Jenny och Benjamin. Vi lekte ute en lång stund och sedan bjöd Jenny på pastalunchmiddag. Det var mumsigt!
Det hade gått bra med mormor och morfar också, hon levde rövare och när hon vaknade pigg och glad strax efter sex imorse fick hon hjälpa mormor göra frukost så jag fick sova en liten stund till. Tack mormor och morfar för all hjälp!
Jag är bebissugen! Jag har, ända sedan vi fick Sanna, känt att jag skulle vara helt nöjd med ett barn. Visst har tanken på ett syskon funnits hela tiden, men jag har inte känt mig redo. Men nu, som en blixt från klar himmel, så känner jag att jag vill ha en bebis. Men jag undrar hur det ska gå till. Sanna ammar ju fortfarande och spontant vill jag inte sluta med det riktigt än, vi sover fortfarande inte så bra på nätterna och mina hormoner är som vanligt åt fanders. Det krävs ju både regelbunden mens och regelbunden tid tillsammans för att få saker att klicka. Men det ska nog ta sig förr eller senare! To be continued....
Det känns konstigt att ha sängen för mig själv. Okej, inte helt för mig själv, Sanna är ju här, men hon tar inte lika mycket plats som min snarkande, täckknyckande, bensprattlande maken. Men det är jäkligt tomt utan honom...
God natt!
Det kommer säkert när det kommer, och då faller bitarna på plats, tro mig.... Dels kanske man inte blir gravid på en gång, sedan är man det i 9 månader... Sanna kommer definitivt inte "puppa" när hon är 3... Ett syskon vore säkert jätteskoj för henne, och jag måste sääga...VAD skulle jag gjort utan mina? Eftersom mina föräldrar är borta sedan länge, hade jag ju varit helt ensam annars... Visst har jag gubbe o ungar, men det är så skönt att ha syskonen, som har gemensamma minnen från barndom osv.... hihi, vad långt det blev, ändå försökte jag korta ner... Hur som helst, Ha en riktigt fin alla hjärtans dag, och jag ser att din man kommer ikväll! Härligt!
