Nyopererad

I torsdags morse åkte jag in till Gynakuten igen för ny kontroll. Jag hade varit fastande sedan midnatt och fick träffa en läkare efter en dryg halvtimme. En ny igen, och han gick också noga igenom historien, gjorde uppställningar med hormonnivåsiffrorna (de hade höjts igen) och sedan ett noggrant vaginalt ultraljud. Till skillnad från de andra läkarna som bara sett "något" så såg han något tydligt ovalt på ultraljudet. Han sa att han inte förstod varför de andra läkarna tvekat och att det var tvunget att bli akut operation. Jag fick gå ut i väntrummet igen och efter cirka tio minuter kom en sköterska och hämtade mig för att förbereda mig. Vid det här laget höll jag på att få en panikångestattack, inte för operationen, utan för att jag insåg att jag nog inte skulle hinna hem till att göra blommorna till Lisas bröllop. Men sköterskan var jätterar, tröstade mig och satte sedan dropp och gav mig operationskläder. Då det var överfullt på avdelningen skulle jag få vara kvar på akuten i ett undersökningsrum tills det blev dags för operation. Dock blev det snabbt fullt på akuten också, och till slut låg jag i sköterskornas omklädningsrum. Men det gjorde inte mig någonting, jag hade min telefon och en gammal favoritbok, Watchers av Dean Koontz. Eftersom jag antagligen inte skulle få komma hem så fick Paula ställa upp och ta hand om blomsterarrangemangen. Jag hade gjort iordning allt hemma, alla verktyg och allt material förutom blommorna låg framme på min arbetsbänk tillsammans med utskrivna beskrivningar. Maken hämtade blommorna och Paula åkte hem till oss och skred till verket. Jag har inte sett de färdiga produkterna, men eftersom Paula är superduktig på pyssel så är jag säker på att det blev bra, och huvudsaken är att bruden själv blev nöjd.
Under tiden låg jag som sagt och väntade på operation, och vid tolvtiden kördes jag upp till uppvakningsavdelningen då både akuten och vårdavdelningen var fyllda till bristningsgränsen. Där fick jag vänta i ytterligare en och en halv timme tills en narkosläkare kom för att undersöka mig och en kvart efter det kom den kvinnliga läkaren som skulle operera mig. Hittills hade alla varit väldigt rara, men hon var ganska brysk och berättade att de skulle göra tre eller fyra titthål, men att de kanske behövde göra ett stort snitt beroende på vad de hittade. "Och så tar vi ut äggledaren också". Jag blev helt chockad och började gråta. Hon såg förvånad ut och gick därifrån. Jag försökte lugna ner mig, men så kom en operationssköterska som skulle köra ut en säng, såg att jag grät och kom och tröstade. Jag förstod ju hela tiden att de måste göra vad som krävs, men jag var helt oförberedd. Strax efter det kom det en manlig narkossköterska och flyttade över mig till operationsbåren och gjorde mig iordning. Tårarna kom och gick, men jag försökte hålla mig lugn. Han var rätt torr, men den övriga personalen var rar. Tio över två rullades jag in i operationssalen och sövdes ner. Det är lite läskigt att sövas ner, det känns som man blir jättefull jättefort och sen var jag bara borta och nästa sak jag minns är att folk försöker få kontakt med mig, man hör att de pratar men kroppen är så okontrollerbar och jag bara sluddrar till svar. Munnen är snustorr och tungan sitter liksom fast i gommen men jag minns att det första jag får ur mig är: "Har jag livmodern kvar?". Och det hade jag ju, men det var den första tanken som dök upp i mitt huvud. Sen vet jag att jag slumrar av och till och får morfin två gånger och vid halv sju är jag såpass klar att jag kan ringa hem och säga att jag mår bra och att operationen gått bra. Vid halv åtta-åtta blir jag hämtad ner till avdelningen. Gynakuten stänger vid nio och då blir avdelningen akut istället, men eftersom avdelningen fortfarande är överfull så blir jag placerad i det rummet som akuten använder på natten. Fast det gör mig inte så mycket, jag har öronproppar med mig och det handlar ju bara om en natt. Men tiotiden står det klart att anstormningen för akuten inte minskar och de behöver rummet. Alltså blir jag utrullad och hamnar i ett trångt undersökningsrum istället. Alla sköterskor ber väldigt mycket om ursäkt, men jag tycker att det är strålande, jag har ju eget rum och kan ha lampan tänd så mycket jag vill. Nattsköterskan heter Ebba, och hon var helt underbar. Jag fattar inte hur man kan vara så pigg när man jobbar mitt i natten. Jag får lite mer morfin vid elva och sover till fyra då Ebba kommer in och tar tempen och lite annat. Får mer smärtstillande och ligger och läser en timme. Sover en stund och blir väckt strax efter sju. Vid halv åtta vallas jag upp för att äta frukost, jag går som en gammal tant och magen känns som den håller på att explodera, men jag tar mig ut i matrummet där sköterskan gör iordning en smörgås åt mig. Det har aldrig varit jobbigare att äta en macka, men till slut får jag i mig den och helt slut blir jag vallad tillbaka till mitt rum. Av en slump träffar jag på en sköterska som jag känner, Titti, som jag gick på rehab med för några år sedan. Vi har inte setts på ett tag, och eftersom det var överfullt fick vi aldrig tid att prata mer än ett par ord. Men det var härligt att se henne!
Vid elva kom överläkaren in till mig. Det visade sig att operationen hade blivit såpass komplicerad att de hade fått byta läkare mitt under den, och överläkaren fick ta över. Det var ett utomkvedshavandeskap som inte satt i äggledaren som de brukar, utan det satt mitt i skarven mellan äggledare och livmoder. Det innebar att de hade räddat äggledaren trots allt, men att livmodern fått lite stryk istället. Vi måste nu vänta tre månader innan vi försöker igen, och även då är risken 40% att det blir utomkvedshavandeskap igen, så vi funderar på att göra ifv med en gång istället. Men vi har ju några månader på oss att tänka och fatta beslut. Vid tolvtiden igår fick jag åka hem och det var skönt. Egentligen skulle jag börja jobba på måndag, men jag är sjukskriven en vecka och det är nog bra, för jag har fortfarande väldigt ont, magen är svullen och det stramar i stygnen. Det är skönt att det är över.
Så här har ni anledningen till att jag varit tyst några dagar, och om jag inte skriver så mycket så beror det på att jag mest ligger i sängen och vilar mig, och då blir det inte så mycket att skriva om.


Kommentarer
Postat av: Annica

Lilla gumman...

Skickar en stor varm kram (är förkyld så det får bli denna vägen) Vilken röra det verkar ha varit på sjukhuset..:(

Krya på dig och var rädd om dig, kram

2008-08-09 @ 21:12:39
URL: http://[email protected]
Postat av: Heléne

Stackars, stackars liten igen. Jag misstänkte faktiskt att du var inlagd - det var tyst för länge ;)



Vilken otrevlig människa du råkade ut för, hon om någon borde väl fatta att det är traumatiskt att förlora en äggledare. Den manliga är väl inte mycket att be för dock... Det verkar heller inte som om du fick någon information om vad som skulle hända, du måste ju varit livrädd.



Hoppas att du kryar på dig snart, och slipper ha ont.

Kram Heléne

2008-08-10 @ 02:05:12
URL: http://haggmark.blogg.se/
Postat av: Karin

Krya på dig!

Många kramar

Karin

2008-08-10 @ 10:48:49
URL: http://karinj.blogg.se/
Postat av: Jessica

Åh vad jag gråter när jag läser! Gumman! Å en sådan röra på sjukhuset när det är jobbigt ändå. Krya på dig och hör av dig om du vill ha hjälp. Jag kommer på stört!

2008-08-10 @ 10:56:10
URL: http://jesicas.blogg.se/
Postat av: Nettan

Men gumman! Vilken dramatik det blev från början till slut.

Skönt att du verkar må bra ialla fall under omständigheterna. Vila dig nu och skriv när du orkar.

Kram

2008-08-10 @ 17:53:40
URL: http://witchypooscorner.blogspot.com/
Postat av: Ida

Tog semester för att kunna åka iväg med dom... :-)

Men idag är jag ledig.



Blir alldeles matt varenda gång jag läser om allt nu får gå igenom. Be strong! KRAM

2008-08-12 @ 12:50:05
URL: http://backafram.blogg.se/
Postat av: Malin*

Åh, jag är så ledsen för allt du tvingats utstå.. Samtidigt är jag glad att det är över nu i alla fall. Ta det lugnt och vila ordentligt nu! Kramar i massor....

2008-08-12 @ 17:25:52
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/
Postat av: Vera

Men Julia så trist och ledsamt. Hoppas att du hämtar dig snabbt och att du kan få lyckan att bli gravid igen.

kram!

Vera (du vet, malva på aff)

2008-08-12 @ 20:11:31
URL: http://mat.bloggagratis.se
Postat av: Anna M

Käraste Julia vad du fått gå igenom!!Vill du veta något om ivf vet du vem du ska fråga!!

Kramar

2008-08-23 @ 23:20:19
URL: http://tartmamman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0