Ljuvliga fredag

Det är härligt att vakna upp till en morgon av strålande solsken och klar höstluft efter flera dagar av hällregn och mulet. Att det dessutom är fredag gör ju inte saken sämre. Idag var jag dessutom publicerad på Fria Ord i Göteborgs-Posten, men Glocalnet hade inte behagat svara på vår kritik. Synd, men inte oväntat. Nu ska det bli intressant att se om det är någon annan som skriver in med liknande problem.

Igår var vi på polisstationen i Mölndal och ansökte om pass till Sanna. Hon var på ljuvligt humör hela tiden - fram tills det var dags för fotografering... De tar ju korten direkt på stationen nu, det är ju jättesmidigt tycker jag. Skönt också att man inte behöver visa örat och sånt krafs, det hade varit stört omöjligt med vår unge. Hon skulle sitta på en pall men det gick inte ens att sätta henne, hon gallskrek och sög sig fast i mig så både jag och pallen höll på att ramla. Till slut fick jag sätta mig på pallen och ta Sanna i knäet och hålla en stor, vit plastskiva framför ansiktet så bakgrunden skulle bli ljus. Maken fick stå bredvid apparaten och spela apa och till slut körde han glassmutan och då blev hon äntligen lugn. Jag fick snabbt torkat tårarna på henne och polisen i kassan tryckte raskt på knappen, och som tur var räckte det med ett försök. Hon ser väldigt allvarlig ut, men hon är ruskigt söt (partiska mammor får tycka det). Sedan körde vi tillbaka mig till jobbet som jag smitit en stund ifrån och far och dotter åkte hem igen, med ett stopp för att köpa glass givetvis. De sov som små grisar när jag kom hem vid halv tolv-tiden. Sanna låg tvärs över min säng, så jag fick lägga mig i hennes... Men innan jag somnat vaknade hon till så vi fick byta. Någon gång under natten vaknade hon dock och ropade på pappa. Det var första gången hon gjort så, så jag rullade raskt över henne så hon fick ligga i mitten så vi kunde krama henne båda två. Då blev hon lugn igen, lilla sötnosen.

Efter att ha gått upp (!) två dagar i rad har jag nu bestämt mig för att sluta väga mig varje dag. Jag misstänker att det är den ökade träningen som gör att jag går upp, för jag har märkt ganska stor skillnad på kläderna på de här veckorna. Jag har varit ute med stavarna tre dagar i rad plus dansen i måndag, jag är helt biten av stavgången! Det ser urfånigt ut, det håller jag med om, men det känns mer som man tränar än vad man gör om man promenerar. Jag kan ha hittat "min" träningsform. Nu gäller det bara att jag fortsätter! Idag ska jag dock inte stava tror jag, känner mig rätt tung i benen och det stramar i ljumskarna och dessutom anar jag en förkylning i halsen som jag hoppas ska ta och försvinna. Men imorgon är det på't igen! Jag borde hinna med en runda, antingen före frukost eller innan vi åker till Jönköping för att fira svägerskans födelsedag.

Nu får det ta och bli lite arbete också, man kan ju inte blogga bort hela arbetsdagen.... Hej så länge!

Kommentarer
Postat av: Ida

Du måste stretcha! Gör du det? När du går så mycket så blir musklerna på baksidan benen korta och stretchar du inte dom kommer du till slut få ont i nederdelen av ryggen. Så, viktigt viktigt med stretching. Tråkigt men nödvändigt.

Skit i vågen ett tag helt och hållet. Det där har med att göra hur mycket vätska man har i kroppen, var i menscykeln man befinner sig mm. då kan det bli lite konstigt. Huvudsaken är att man MÅR bra och som du säger... man märker på kläderna.

2008-08-29 @ 21:59:38
URL: http://backafram.blogg.se/
Postat av: JacklynShelton

Click on <a href="http://Marvelousessays.com">this link</a> in case you lack time and need to bargain custom essays and we guarantee our customers research paper services.

2012-07-12 @ 02:26:57
URL: http://www.marvelousessays.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0