Chocolatefrog

... on that september day? (Alan Jackson) Elfte september igen. Det är nästan ofattbart att det gått sex år, det känns inte så länge. Jag läste på Aftonbladet att de flesta minns exakt vad de gjorde då de fick höra om attackerna. Det gör jag iallafall. Klockan var runt halv tre och det var skiftbyte på jobbet. Jag hade jobbat dag och hade ungefär en timme kvar. Jag satt i vårt gamla vaktmästeri i den bruna stolen vid fönstret när maken (då nyblivne fästmannen) ringde. Han frågade om jag hade hört att ett flygplan flugit in i en skyskrapa i New York. Hans kompis Petteri hade ringt och sagt det. Jag trodde han skojade. Jag gick bort till vårt fikarum och satte på tv:n. Jag såg hur det brann i det första tornet. Jag hämtade mina kollegor och ägarna till bowlinghallen och jag minns att jag sa: Det har flugit in ett flygplan i World Trade Center. Det är säkert Usama bin Laden. Vi gick tillbaka till tv:n och satt där och såg när det andra planet kom flygande. Jag såg det, i realtid, och jag kan fortfarande inte fatta det. I timmarna som följde flödade bilderna mot oss, tornen som rasade, folk som grät, människor som hoppade från fönstren många meter upp. De såg inte verkliga ut och jag vill inte tänka på vad som gick igenom deras huvuden medan de föll. Det var en sanslös tragedi och efterdyningarna går fortfarande genom världen. Kommer det någonsin att få ett slut?