Vardagar...
Det händer inte så himla mycket på dem. Det är jobb, matlagning, städning, pussla med barnpassning och så vidare. Allt flyter på bra och jag trivs på jobbet, men det är inte så spännande att skriva om direkt.
Maken har lediga fredagar nu fram till jul så han och Sanna har haft en mysdag. När jag kom hem hade de köpt oxfilé till middag och på bordet stod det en bukett med röda rosor och en flaska vin låg på kylning. Det var skönt med lite romantik efter vardagarna.
Sanna gör mängder med framsteg. Orden bara bubblar ur henne, det är helt fantastiskt att höra henne babbla på. Hjälpa, offa, vagn, spann, hemma, upp, ner, yoghurt mm är hennes senaste ord. Och häromdagen började hon säga pappa igen. Maken har fått heta mamma rätt länge nu så han var lycklig.
Jag fick brev från min brevvän i Grekland härom dagen. Vi är jämngamla och har följts åt i nästan femton år. Ibland kan det gå lång tid mellan breven och ibland blir det oftare. Hon gifte sig några år efter mig och maken och fick en dotter ett halvår före Sanna föddes. Men livet är orättvist. Strax efter bröllopet blev hennes man sjuk i cancer och det var obotligt. Men han höll ut så han fick se sin dotter födas och dog två veckor senare. När jag är gnällig och trött tänker jag på hur hon har det och blir djupt tacksam för vilken tur jag haft i livet.
Målarhelgen är bestämd! Mamma sa att hon skulle köpa resterande färg till hallen åt mig och målargrejor har vi nog i källaren. Ananrs kanske jag kan låna lite på jobbet. Runt den tjugonde oktober smäller det! Det blir visserligen bara hallen, men det är bättre än inget. Nu ska jag se om jag kan få tag på några billiga lampor också.
På måndag skall jag till tandläkaren. Det är en av mina största skräckscenarion. Och jag vet att jag har minst två hål, kanske tre. Men hur jag kan få hål och maken klara sig är ett mysterium. En enda gång under de senaste tio åren har jag gått och lagt mig utan att borsta tänderna, maken gör det minst tre gånger i veckan. Men han har aldrig några hål. Det är byngligt tycker jag.
Godnatt
Maken har lediga fredagar nu fram till jul så han och Sanna har haft en mysdag. När jag kom hem hade de köpt oxfilé till middag och på bordet stod det en bukett med röda rosor och en flaska vin låg på kylning. Det var skönt med lite romantik efter vardagarna.
Sanna gör mängder med framsteg. Orden bara bubblar ur henne, det är helt fantastiskt att höra henne babbla på. Hjälpa, offa, vagn, spann, hemma, upp, ner, yoghurt mm är hennes senaste ord. Och häromdagen började hon säga pappa igen. Maken har fått heta mamma rätt länge nu så han var lycklig.
Jag fick brev från min brevvän i Grekland härom dagen. Vi är jämngamla och har följts åt i nästan femton år. Ibland kan det gå lång tid mellan breven och ibland blir det oftare. Hon gifte sig några år efter mig och maken och fick en dotter ett halvår före Sanna föddes. Men livet är orättvist. Strax efter bröllopet blev hennes man sjuk i cancer och det var obotligt. Men han höll ut så han fick se sin dotter födas och dog två veckor senare. När jag är gnällig och trött tänker jag på hur hon har det och blir djupt tacksam för vilken tur jag haft i livet.
Målarhelgen är bestämd! Mamma sa att hon skulle köpa resterande färg till hallen åt mig och målargrejor har vi nog i källaren. Ananrs kanske jag kan låna lite på jobbet. Runt den tjugonde oktober smäller det! Det blir visserligen bara hallen, men det är bättre än inget. Nu ska jag se om jag kan få tag på några billiga lampor också.
På måndag skall jag till tandläkaren. Det är en av mina största skräckscenarion. Och jag vet att jag har minst två hål, kanske tre. Men hur jag kan få hål och maken klara sig är ett mysterium. En enda gång under de senaste tio åren har jag gått och lagt mig utan att borsta tänderna, maken gör det minst tre gånger i veckan. Men han har aldrig några hål. Det är byngligt tycker jag.
Godnatt
Kommentarer
Trackback
