Nya saker att vara arg på
Jag har slutat vara arg på maken, även om jag tycker att han kunde hjälpa till lite mer här hemma. Ilskan fick förresen sin förklaring idag när jag fick besök av en röd bekant som nyss var här och som jag därför inte kopplade ilskan till. Fast det förklarar finnarna.
Men som sagt, jag har nu nya saker att vara arg på:
Imorse när jag och Sanna låg och vaknade satte jag på tv:n. En amerikansk talkshow var på trean, Montel. Såg några avsnitt när jag var i USA och har sett att det går här, men har inte tänkt mer på det. Det var ett sådant där "återblicksprogram". Många hade hört av sig och frågat hur det gick för ett gift par med en sju veckor gammal son där paret var oense om uppfostran. Jo tjena. Mannen ansåg att det gick att disciplinera ett så litet barn och hade bestämt sig för att uppfostra pojken redan från början, att visa vem som bestämmer. Det gjorde han genom att inte ta upp barnet när det ville, att lägga barnet på bestämda tider, att hålla fast det och, vid några tillfällen, aga det när det grät och krävde uppmärksamhet. En sju veckor gammal bebis! Mamman höll inte med om mannens metoder, men satte sig inte heller upp mot honom. Visserligen kryllar det av människor som har barn och som inte borde men det här var bara sjukt. Jag blev så rasande av att se det. Tydligen hade de i programmet tagit dit en barnpsykolog som förklarade att man inte kunde uppfostra barn under sex månader och pappan hade, enligt egen utsaga, slutat vara sträng mot sin son. Så duktigt då. Hur kunde de ens få behålla sin son? Jag är tacksam att vi har lagar om aga i det här landet, men å andra sidan hade föräldrar i Sverige antagligen inte gått ut i tv och berättat om det heller. Det övergår min fattningsförmåga hur man kan slå sitt barn. Hur man ens kan tänka tanken. Men det är mycket man inte förstår.
Mitt andra ilskeobjekt är riktade mot folk som är så kokta i hjärnan att de inte ser längre än sin egen sönderknarkade nästipp. Som de här idioterna: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=386776
Fattar de överhuvudtaget vad de har gjort och vad som kunde ha hänt? Hur kan man vara så blind och självisk att man sätter sig i en bil när man är påverkad av droger eller alkohol? Jag hoppas att det snart sätts in alkolås som standard i bilar och att det snart kommer något liknande för droger också. För människor tänker inte längre på andra människor, och på något sätt måste det bli ändring.
Vad hade man gjort om man varit med om en sådan sak och barnet inte haft änglavakt? Hade man blivit förlamad av sorg eller så uppfylld av ilska att man krävt hämnd till varje pris? Det arga i mig säger det senare, men om man väl finner sig i den otänkbara och fruktansvärda situationen så tror jag att det blir en kamp bara att ta sig ur sängen på morgonen. Men jag hoppas att varken jag eller någon annan människa någonsin kommer att bli utsatt för det och att vi imorgon vaknar upp till en bättre värld.
