Chocolatefrog

Lilla familjen har ätit god god middag så magen står i fem sex hörn (inga fyra hörn här inte!). Sen låg vi och jäste i soffan till "Åskbollen", det blir så när det bara går skräp på tv:n. Före maten var vi och såg GP's nyårsfyrverkeri, eller bang blomma som Sanna kallar det. Det smällde rejält, men hörselkåporna var givetvis på:  . Men det var många barn där som inte hade hörselkåpor på, och vi står ruggigt nära avfyrningsplatsen... Stackars deras små öron.
Vi har inte ens köpt några egna raketer i år, vi räknar med att lillan sover vid tolvslaget, och maken tycker inte att det är kul att gå ut och smälla själv. Jag förstår honom, vi kan gå ut på balkongen vid tolv om vi vill och kolla vad grannarna gör.

Sanna har en ny mening, den dyker upp när vi pusslar och jag låtsas att jag inte kan lägga bitarna rätt: "Mamma går inte kan!" Ofta är det följt av: "Pappa fissa" (Pappa fixar). Hon kan även alla namnen på figurerna i sin nya favoritfilm, Molly Mus. Alla utom Eddie, han är Elebanten såklart.

Jag funderade på om jag skulle göra en årssammanfattning, men eftersom jag knappt kan komma ihåg vad jag gjorde igår så är det ingen större poäng, det blir mer ett sammandrag. Det som utmärker sig mest är stoltheten över Sanna och hennes ständiga utveckling är något av det största som hänt mig, och ibland blir jag nästan rädd när jag tänker på hur mycket jag älskar henne. Att man kan känna så här, det är makalöst. 
Något annat jag inte trodde skulle vara så här är väl kärleken till linedance som växt sig starkare och starkare under året och som nu är rent ångestladdat för att jag inte vet hur det blir i vår.
När jag tänker på jobbet känner jag ett sting av ilska av alla löften om arbetsuppgifter som bara försvunnit, men också en växande känsla av ambition, jag har nog äntligen fått sparken i baken som jag behöver för att söka mig vidare.
I relationen till maken känner jag mig trygg, även om jag har känt mig arg ibland. Men han är en rätt okomplicerad människa och jag vill inte förändra honom. Han gör så gott han kan, det är inte hans fel att hans jobb inte tar hänsyn till att han har familj, men jag hoppas att han kommer bli bättre på att säga ifrån.
Vad gäller drömmar för kommande år skriver jag en bättre hälsa som ett löfte till mig själv. Mer grönsaker och motion framför allt. Viktnedgång får jag se som en bonus om det sker. Förhoppningen om ett syskon till Sanna finns också, men jag känner inte längre samma panik som jag gjorde medan vi kämpade för att bli gravida första gången. Jag vill komma på vad jag ska syssla med i framtiden, jag ska titta på utbildningar och yrkeskategorier och sätta upp långsiktiga mål för mig själv. Och så vill jag resa mer, och det blir förhoppningsvis verklighet. Vi börjar ju till och med året med en miniresa, tre dagar i Danmark på badhotellet i Fredrikshavn. Och vi har också bokat Mallorca i september.
Till sist önskar jag familj och vänner all lycka i det nya året, må ni få allt ni önskar er!
1