Chocolatefrog

Ja, förr eller senare måste ju eländet ta slut. Inte för att mitt jobb är så hemskt som sådant, men det här kommer gå åt helsike. Nej jag ska inte vara en pessimist, men satans grävling vad jag har ont. Än så länge har jag inte behövt ta värktabletter på jobbet, men det är inte långt borta. När jag är hemma är jag helt borta i huvudet, orkar inte ta tag i någonting och måste fokusera all min energi på att försöka vara en bra mamma. Jag hoppas att jag hittar ett annat jobb snart, innan jag blir sjukskriven igen.

Nu får det vara färdiggnällt, det är ju fredag! Jag kom hem till en nyvaken bebis som sken som en sol när jag kom hem och till en make som hade oxfilé, grillad potatis och pepparsås förberedd till middag. Nu ikväll har vi busat tillsammans hela familjen, Sanna har varit helt speedad och underbar. Hon har lärt sig ett nytt hyss... Och särskilt rumsrent är det inte heller. När man frågar: Vad säger rumpan? så gör hon pruttljud med tungan. Det är ganska gulligt ändå... Igår var hon hos mormor och morfar och de kom förbi mig på jobbet och hälsade på. Förvisso fick jag en puss men det var ju roligare att dra runt med mormor. När morfar kom hem blev han dock stjärnan, för där finns det ju inga gränser. Hon fick trycka på faxen och hoppa i sängen och när han tog fram glass ur frysen utropade damen ett förtjust "woooow". Det är morfars nya favoritord. Till kvällsmat fick hon potatis och fisksufflé och det tyckte hon var jättegott. Hoppas hon fortsätter att tycka om fisk.

Imorgon är det dans på Kärra Torg, men om Karin och Paula inte åker dit så gör nog inte jag det heller. Det är bara en halvtimme. Vi har pratat lite löst om att ta en sväng till Ullared, vi är i desperat behov av en TrippTrappstol. Annars blir det väl bara lite ströshopping. Förhoppningsvis kan jag ta en tur ned med Jenny snart, då kan man shoppa roligare grejor, som kläder och skor. Jag väntar på nya kläder från H&M, enligt hemsidan ska de redan vara levererade, men jag har inte fått något sms med mottagningsbevis. Hoppas det kommer snart, det ska ligga tre tunikor och vänta på mig... Idag var jag även inne och beställde ytterligare en tunika och en mössa. Jag ska nog beställa en kappa också, det vore roligt med en lite finare jacka att ha att byta med.

Jag hade tänkt att göra chocolate chip cookies ikväll, men vi har inga ägg. Nej, nu ljuger jag. Jag hade tänkt att äta smeten, och sen baka några kakor när jag ledsnat på att äta smet. Men det sket sig. Kanske gör jag några chokladbollar när Sanna somnat, men hon speedar fortfarande på och är i vägen för pappa på nedervåningen.  Själv har jag lagt mig tillrätta i sängen med Psych, dator och pyjamas. Ha ha, nu hör jag maken försöka övertyga Sanna om att det är dags att nana. Lycka till.

Försäkringskassan är förvirrade som vanligt. Sedan i februari har jag tagit ut ca 70 lägstanivådagar, men FK envisas hela tiden med att med att betala ut sjukpenningdagar istället. Eftersom maken tjänar drygt dubbelt så mycket som jag är det bättre att han tar ut sjukpenningdagarna istället. Så när vi upptäckte felet första gången rörde det sig om 57 dagar. Vi pratade med en kille som skulle fixa felet och skicka återkrav på de pengar vi fått för mycket av. Okej, det blir en tung post med pengar, men vi tjänar på det i längden. Men på utbetalningen som kom i måndags hade de gjort samma misstag. Så jag satte mig och ringde FK igen. Först fick jag prata med kundtjänst men hon kunde inte hjälpa mig. Hon kopplade mig vidare till vårt kontor här på Hisingen och förklarade för handläggaren innan hon kopplade mig vidare. Och mycket riktigt såg hon att det var fel igen. Hon började ursäkta sig och prata om att det nästan var tjänstefel och inte förstod hur det kunde bli så här. Jag var trevlig och förstående och så var det inte mer med det. När vi skulle lägga på sa hon: Tack för att du inte skällde på mig. Jag blev rätt paff, men sa att jag inte tycker att det hade hjälpt mig särskilt mycket. Det fick mig att tänka på vad jobbigt det måste vara att jobba på ett sånt ställe som Försäkringskassan. Även om jag tycker att de borde lägga mindre kraft på att anta att folk ljuger med sina sjukdagar och anstränga sig mer på att få saker och ting rätt, så kan det inte vara kul att ha ett jobb där folk är på en hela tiden. Efter det har jag ansträngt mig mer för att vara trevlig mot folk i allmänhet. Jag hoppas att det så småningom ska ge ringar på vattnet.

Nu får det vara färdigbloggat. Klockan är tjugo i tio och min unge har inte kommit upp än. Nu får det faktiskt vara läggdags för små stumpor. Och deras mammor. God natt!