Så lite semestersnack....
Så i söndags drog vi alltså iväg med tältet till Strömstad. Sanna inledde starkt med att absolut inte vilja åka bilen, störtkul. Men till slut somnade hon och vaknade inte förrän jag checkade in oss på Daftö Camping fem kilometer söder om Strömstad. Det var en toppenfin camping, femstjärnig med massor av lekplatser, piratland, pool, sandstrand och bryggbad samt fräscha servicebyggnader och flera restauranger och caféer. Eftersom vi ville ha el för att kunna hålla igång vår kylväska fick vi ta en husvagnsplats. Jag valde en alldeles vid en lekplats. Smart. Vår unge tillbringade mer tid på den två och en halv meter höga klätterställningen med tillhörande rutschbana än i tältet. Men hon var stensäker i sitt klättrande så vi behövde inte oroa oss för att hon skulle dratta ned, men lite otäckt var det.
På söndagskvällen åkte vi till svägerskan som tillsammans med fästmannen hyrt en stuga en bit bort. Där fanns även farmor och farfar samt farbror över natten, så vi körde över för en kvällsgrill och lite kortspel. Sanna var givetvis överlycklig att träffa farmor och gick genast ut på upptäcktsfärd med henne.
Måndag morgon gick maken och köpte färska frallor, en av höjdpunkterna med campinglivet, och sedan mötte vi resten av familjen i hamnen för att ta färjan ut till Kosteröarna. Det var en härlig dag. Lätt bris och strålande sol från klarblå himmel. Det var bandanas och solkräm på och sen njöt vi av en prunkande ö utan biltrafik. Vi spenderade några timmar på en fin sandstrand och den här badkrukande mamman tog sitt första havsdopp för året, i isvatten kändes det som. Nej, att säga att det var skönt är en överdrift men nu är det gjort iallafall. Sen gick vi och tittade på huset där svärfars mormor är född, det står kvar. En underbar vit villa med härlig trädgård. Synd att den inte är kvar i familjen längre, fast det är å andra sidan synd att bara ha ett sånt hus som sommarställe. Men härligt hade det varit! Enda smolken i bägaren var den snudd på skrattretande lunchen vi behövde genomlida på Bastevikens Krog. Vi kom dit vid ett och gick in för att beställa. Det var någon före oss och sedan fick svärmor beställa. Men när det var vår tur tog det stopp, de behövde bordsnumren och det kan man ju förstå. Men sen kom ingen och tog beställningen förrän tredje gången vi hojtade. Då hade de arma stackarna vid bordet bakom fått påminna och påminna om sin mat. Först kom pappans hamburgare. När han var färdig kom dotterns köttbullar. Och sen till slut, efter flera påminnelser fick även mamman sin paj. Stackars människor, de var less så det räckte. Själva visste vi inte vad vi skulle tro, men just när man inte trodde att det kunde bli snurrigare så blev det så. När vår dryck kom fick vi veta att det inte fick vanlig cola, bara coca cola zero, men det gick ju ned. Sen kom svärföräldrarnas hamburgare, med pommes som de inte beställt så servitören sprang över hela restaurangen för att hitta vem som beställt dem. Men pommesen fick vara bonus. Efter en stund fick de säga till om svågerns korv med bröd. Under tiden är det ett annat par bakom oss där den ena fått och ätit upp sin mat när de till slut måste säga till om den andras mat. Så efter en stund kommer min räksallad. Nittiofem spänn för en näve blöt isbergssallad. två skivor gurka, två klyftor tomat, några bitar rödlök och tio inlagda räkor. Det skulle vara ägg på också, men de lyste med sin frånvaro. Just det, en fjärdels baguette fanns med på ett hörn också, men vid det laget var Sanna så hungrig att hon åt det mesta av den tills hennes korv kom, vilket var en god stund efter maken fått sin hamburgare och vi var tvugna att säga till. Svägerskan och hennes fästman fick sin mat en god stund efter det att vi efter det att vi ätit upp, trots att de beställt före oss. Medan vi sitter och skrattar åt eländet kommer en pappa med sina två söner och sätter sig bakom oss och beställer dricka. Och DE får vanlig coca cola. Maken till förvirrade människor har jag inte sett på länge. Men maten var så dålig och dyr att jag faktiskt inte tycker synd om dem. Så, nu har jag varit restaurangkritiker också.
Vi tillbringade tisdagen vid poolen på campingen. Snacka om att det är ett oljud utan dess like! Sanna föredrog att traska runt poolen framför att ligga i den, hon har tyvärr blivit badrädd. På kvällen gick lilla famlijen runt äventyrsgolfbanan och Sanna hade givetvis egen klubba med sig. Det var väldigt mycket folk och vi fick vänta en del, men om damen bara fick låna en boll så gick det rätt så bra den mesta tiden. Fast jag skrattade rätt gott när vi var klara på en bana och de efter skulle gå på och Sanna bara satte sig på greenen och klappade bredvid sig och sa "sitta". När jag gick för att hämta henne lade hon sig ned och sa "nana" och skulle inte flytta sig. Som tur är tycker folk att hon mest är gullig, så hon kommer ju undan med det mesta.
När vi hade packat ihop på onsdagen åkte vi in till Strömstad för att se oss om och äta middag innan vi körde hem. Det är en mysig stad. Jag gillar att hamnen och affärskvarteren och restaurangerna är sammansmälta så man kan sitta på en bänk och se på alla gästhamnsbåtarna och sedan slinka in i en liten butik. Göteborg skulle kunna ha det så, men vår hamn är för mycket industri tyvärr. Men det hade varit mysigt. Det var marknad längs några trånga gränder så där gick vi och strosade en stund. Sen traskade vi bort till en lekplats vi kört förbi några gånger som låg i ett lummigt område alldeles vid en liten insjö. Sanna trivdes, men tyvärr så började det regna så vi gick in mot stan efter en stund. Vi åt middag på en båt som kallades Pråmen. Jag tog en underbar skaldjurstallrik med räkor, kräftor, blåmusslor och en halv krabba. Ljuvligt!
Det var dock rätt skönt att komma hem igen. Kattungarna hade växt något kopiöst. Alla har öppna ögon nu, och de kravlar omkring med en väldig fart. Lilla Kakan, minstingen, är den som är mest framåt och kan klättra ur korgen.
Fast idag fick jag skäll av en granne för att Figaro tydligen går i sandlådan. Det är givetvis inte bra, samtidigt som jag inte riktigt vet hur jag ska förhindra honom från att göra det. Han går ju på sin låda härinne, och de kan omöjligtvis veta att det bara är han, för det finns en nästan identisk katt i området. Vi kollade om det var ok att ha katt när vi flyttade hit och det var det, så nu kan vi ju inte helt plötsligt ändra det. Men det är ju aldrig kul att vara osams med grannarna. Jag har känt mig lite ledsen ända sedan dess och har börjat kolla på nytt hus. Men det är bara för att jag vet med mig att det inte är så bra att ha katt när man bor såhär.
Igår var jag och Karin på öppen dans på vår klubb, det var härligt. Det var nästan outhärdligt varmt och jag har nog inte svettats så mycket på länge, men det gick bättre än jag trodde. Det kändes som jag glömt allt, men det mesta satt, fast det behövdes kanske en eller två väggar innan det gick. Men det är stor skillnad på att dansa i vår klubb och att dansa som vi gjorde i Mullsjö. Det var en annan hjärtlighet där och man kände sig mer välkommen. Karin har redan bokat stuga för nästa år, det ska bli kul.
Vi har fortfarande inte fått dagisplats. Jag fick äntligen tag på dem igår och det visar sig att Sanna är på plats 22 i andrahandsvalet och 20 i tredjehandsvalet. Förstavalet är helt fullt. Så jag blev tvungen att sätta upp henne på ett fjärde alternativ som kanske öppnar i september och hoppas att hon får plats där. Fast det är inte direkt på ett ställe vi vill ha henne, men vad göra? Jag måste ju kunna sköta mitt jobb. Så om vi har tur kanske vi kan få plats i oktober. Nu gäller det bara att chefen tar det här bra.
Nu är det läggdags för länge sedan. God natt
På söndagskvällen åkte vi till svägerskan som tillsammans med fästmannen hyrt en stuga en bit bort. Där fanns även farmor och farfar samt farbror över natten, så vi körde över för en kvällsgrill och lite kortspel. Sanna var givetvis överlycklig att träffa farmor och gick genast ut på upptäcktsfärd med henne.
Måndag morgon gick maken och köpte färska frallor, en av höjdpunkterna med campinglivet, och sedan mötte vi resten av familjen i hamnen för att ta färjan ut till Kosteröarna. Det var en härlig dag. Lätt bris och strålande sol från klarblå himmel. Det var bandanas och solkräm på och sen njöt vi av en prunkande ö utan biltrafik. Vi spenderade några timmar på en fin sandstrand och den här badkrukande mamman tog sitt första havsdopp för året, i isvatten kändes det som. Nej, att säga att det var skönt är en överdrift men nu är det gjort iallafall. Sen gick vi och tittade på huset där svärfars mormor är född, det står kvar. En underbar vit villa med härlig trädgård. Synd att den inte är kvar i familjen längre, fast det är å andra sidan synd att bara ha ett sånt hus som sommarställe. Men härligt hade det varit! Enda smolken i bägaren var den snudd på skrattretande lunchen vi behövde genomlida på Bastevikens Krog. Vi kom dit vid ett och gick in för att beställa. Det var någon före oss och sedan fick svärmor beställa. Men när det var vår tur tog det stopp, de behövde bordsnumren och det kan man ju förstå. Men sen kom ingen och tog beställningen förrän tredje gången vi hojtade. Då hade de arma stackarna vid bordet bakom fått påminna och påminna om sin mat. Först kom pappans hamburgare. När han var färdig kom dotterns köttbullar. Och sen till slut, efter flera påminnelser fick även mamman sin paj. Stackars människor, de var less så det räckte. Själva visste vi inte vad vi skulle tro, men just när man inte trodde att det kunde bli snurrigare så blev det så. När vår dryck kom fick vi veta att det inte fick vanlig cola, bara coca cola zero, men det gick ju ned. Sen kom svärföräldrarnas hamburgare, med pommes som de inte beställt så servitören sprang över hela restaurangen för att hitta vem som beställt dem. Men pommesen fick vara bonus. Efter en stund fick de säga till om svågerns korv med bröd. Under tiden är det ett annat par bakom oss där den ena fått och ätit upp sin mat när de till slut måste säga till om den andras mat. Så efter en stund kommer min räksallad. Nittiofem spänn för en näve blöt isbergssallad. två skivor gurka, två klyftor tomat, några bitar rödlök och tio inlagda räkor. Det skulle vara ägg på också, men de lyste med sin frånvaro. Just det, en fjärdels baguette fanns med på ett hörn också, men vid det laget var Sanna så hungrig att hon åt det mesta av den tills hennes korv kom, vilket var en god stund efter maken fått sin hamburgare och vi var tvugna att säga till. Svägerskan och hennes fästman fick sin mat en god stund efter det att vi efter det att vi ätit upp, trots att de beställt före oss. Medan vi sitter och skrattar åt eländet kommer en pappa med sina två söner och sätter sig bakom oss och beställer dricka. Och DE får vanlig coca cola. Maken till förvirrade människor har jag inte sett på länge. Men maten var så dålig och dyr att jag faktiskt inte tycker synd om dem. Så, nu har jag varit restaurangkritiker också.
Vi tillbringade tisdagen vid poolen på campingen. Snacka om att det är ett oljud utan dess like! Sanna föredrog att traska runt poolen framför att ligga i den, hon har tyvärr blivit badrädd. På kvällen gick lilla famlijen runt äventyrsgolfbanan och Sanna hade givetvis egen klubba med sig. Det var väldigt mycket folk och vi fick vänta en del, men om damen bara fick låna en boll så gick det rätt så bra den mesta tiden. Fast jag skrattade rätt gott när vi var klara på en bana och de efter skulle gå på och Sanna bara satte sig på greenen och klappade bredvid sig och sa "sitta". När jag gick för att hämta henne lade hon sig ned och sa "nana" och skulle inte flytta sig. Som tur är tycker folk att hon mest är gullig, så hon kommer ju undan med det mesta.
När vi hade packat ihop på onsdagen åkte vi in till Strömstad för att se oss om och äta middag innan vi körde hem. Det är en mysig stad. Jag gillar att hamnen och affärskvarteren och restaurangerna är sammansmälta så man kan sitta på en bänk och se på alla gästhamnsbåtarna och sedan slinka in i en liten butik. Göteborg skulle kunna ha det så, men vår hamn är för mycket industri tyvärr. Men det hade varit mysigt. Det var marknad längs några trånga gränder så där gick vi och strosade en stund. Sen traskade vi bort till en lekplats vi kört förbi några gånger som låg i ett lummigt område alldeles vid en liten insjö. Sanna trivdes, men tyvärr så började det regna så vi gick in mot stan efter en stund. Vi åt middag på en båt som kallades Pråmen. Jag tog en underbar skaldjurstallrik med räkor, kräftor, blåmusslor och en halv krabba. Ljuvligt!
Det var dock rätt skönt att komma hem igen. Kattungarna hade växt något kopiöst. Alla har öppna ögon nu, och de kravlar omkring med en väldig fart. Lilla Kakan, minstingen, är den som är mest framåt och kan klättra ur korgen.
Fast idag fick jag skäll av en granne för att Figaro tydligen går i sandlådan. Det är givetvis inte bra, samtidigt som jag inte riktigt vet hur jag ska förhindra honom från att göra det. Han går ju på sin låda härinne, och de kan omöjligtvis veta att det bara är han, för det finns en nästan identisk katt i området. Vi kollade om det var ok att ha katt när vi flyttade hit och det var det, så nu kan vi ju inte helt plötsligt ändra det. Men det är ju aldrig kul att vara osams med grannarna. Jag har känt mig lite ledsen ända sedan dess och har börjat kolla på nytt hus. Men det är bara för att jag vet med mig att det inte är så bra att ha katt när man bor såhär.
Igår var jag och Karin på öppen dans på vår klubb, det var härligt. Det var nästan outhärdligt varmt och jag har nog inte svettats så mycket på länge, men det gick bättre än jag trodde. Det kändes som jag glömt allt, men det mesta satt, fast det behövdes kanske en eller två väggar innan det gick. Men det är stor skillnad på att dansa i vår klubb och att dansa som vi gjorde i Mullsjö. Det var en annan hjärtlighet där och man kände sig mer välkommen. Karin har redan bokat stuga för nästa år, det ska bli kul.
Vi har fortfarande inte fått dagisplats. Jag fick äntligen tag på dem igår och det visar sig att Sanna är på plats 22 i andrahandsvalet och 20 i tredjehandsvalet. Förstavalet är helt fullt. Så jag blev tvungen att sätta upp henne på ett fjärde alternativ som kanske öppnar i september och hoppas att hon får plats där. Fast det är inte direkt på ett ställe vi vill ha henne, men vad göra? Jag måste ju kunna sköta mitt jobb. Så om vi har tur kanske vi kan få plats i oktober. Nu gäller det bara att chefen tar det här bra.
Nu är det läggdags för länge sedan. God natt
Kommentarer
Trackback
