Chocolatefrog

och därav blir det tunnsått i blogginläggen. Finns inte så mycket att säga helt enkelt.
I förrgår var vi på IKEA, med bebis. Det var en utmaning. Vi köpte en ny säng till lillan, en 90x200, en vuxensäng med andra ord. Den sitter nu fasttejpad med silvertejp i min sida av vår säng och en massa lakan och filtar nedstoppade i skarven. Vi har nämligen kommit fram till att vår säng är lite för liten för tre personer, där den tredje visserligen är ganska liten men snurrar som en tombola. Pappan uppskattar tydligen inte att ha fötter i magen, halsen och ansiktet när han ska sova. Och mamman tycker det är rätt skönt att slippa gå upp flera gånger per natt och lyfta upp tretton kilo bebis ur spjälsängen. Så vi testar den här varianten ett tag.

Igår var några vänner här med sina barn på middag. De hade beställt mina honungsglacerade kamben, så jag körde på hela det amerikanska konceptet; barbecue fries, cole slaw och amerikansk äpplepaj till efterrätt. Allt uppskattades och det är ju trevligt.

Jag har ont och det är jag trött på. Läkaren har semester till måndag nästa vecka och då kommer jag bli tvungen att ringa och be om påfyllning av mina värktabletter. De har tagit slut och det är rätt tufft. Men jag ska ringa min sjukgymnast också, för att bara knapra värktabletter är ingen lösning i längden. Och att skaffa ett nytt jobb är det viktigaste i slutändan, men innan vi fått reda på hur det blir med barnomsorgen är det ingen idé.

Vi är heligt förbannade på barnomsorgen här i Backa. Vi ställde oss i kö i god tid, men placerades inte i den förrän fyra månader innan vi begärt plats. Ärliga som vi är sökte vi till det datum vi ville ha, inte tidigare för att hamna först i kön. Nu är det knappt tre veckor kvar och vi har inte hört ett ljud, vare sig om vi fått plats eller ej. De som organiserar barnomsorgen har semester tills måndag nästa vecka och det finns ingen ansvarig tillgänglig. Jag nekar givetvis ingen sommarsemester, men när jag går på semester så ser jag till att jag har ett rent skrivbord. Och jag har inget viktigt jobb. Jag tycker att sådana personer som har ansvar för hela familjers behov av att fungera i arbetslivet också borde ha liknande krav på sig själva. Nu räknar vi inte med att få plats, men jag vill ändå ha det bekräftat så jag i min tur kan tala om för min chef att jag måste ta ut föräldradagar i höst och därmed inte kan sköta mitt jobb. Skulle vi mot all förmodan få plats så kommer vi ha knappt två veckor på oss att förbereda oss och Sanna, och det känns inte så bra. Vi kan ju inte göra det nu och det inte blir något, vad ska hon tänka då? Irriterande, kort sagt.

Vädret verkar äntligen bli bättre från och med i helgen, och i början på nästa vecka ska det bli riktigt fint. Sannas farfar har tankat båten så på söndag ska vi ta med lillan ut i skärgården. På måndag ska vi åka med svärföräldrarna ut till Kosteröarna. Det ska bli mysigt. Eventuellt tar vi med oss tältet och campar en natt i Strömstad där makens syster med fästman hyrt en stuga. Vi får väl se hur det blir.

Nu ska jag ta mitt värkande huvud och försöka sova. God natt